……är ibland en förutsättning för att ta två steg framåt. Det är givetvis jenka som de flesta tänker på när man hör den metaforen. Men det är också en teori som den indiske filosofen Sri Chinmoy lanserat som praktisk teori för att utvecklas. Och det här är förstås även vardagen för idrottsmän och idrottslag. Ibland vinner man och förlorar, oavsett attityd och inställning. Ibland förlorar man matchen och lär sig kollosalt mycket och kan ta några steg framåt i nästa kamp. Detta är i och för sig ett scenario som vi stöter på i alla sammanhang i vårt dagliga värv. Barack Obama har fått betydligt mer kritik och uppmärksamhet för att han fick Nobelpriset av den karaktären, typ är han värd detta pris? Vad har han uträttat för freden? Flera har lagt stor energi och frenesi på att hitta argument mot än för att han är värd detta pris. Nu har han högtidligt tagit emot sitt pris i Europas dyraste stad, Oslo, och norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjörn Jagland försvarar valet av Obama som 2009 års fredspristagare med följande citat. ”Vi håller helt enkelt inte med om att han inte gjort något.” Eftersom det är denna kommitté som utser pristagaren så borde väl det räcka som argument?
Fattigdom och miljö är de stora hoten mot mänskligheten på vår planet. Klimatsmart är ett ord i tiden. Europas näst dyraste stad Köpenhamn är i fokus under en period när de som nu har makt att besluta skall peka ut kompassriktningen. Vi får förmodligen aldrig en helt korrekt bild av hur allvarlig eller ofarlig vår hotade jordklots situation är. Det är stark propaganda både för och emot. Jag har faktiskt ingen aning om vilken typ av journalistik som jag kan lita på i den här frågan, så jag släpper den för idag. Men miljöfrågorna har vi med oss i alla våra dagliga livsval. Det gäller även i högsta grad i valet av julgran. Man skulle kunna likna tränaren i fotbollslaget som julgranen, alla dansar kring honom. Tommy Söderberg liknades ju för en julgransfot av en ganska usel imitatör, Jörgen Mörn…..nånting, på en fotbollsgala när han började sin bana som förbundskapten. Konstigt nog så är det ingen som har gjort en liknande analys vid Erik Hamréns övertag av landets viktigaste ämbete. Jag kan inte se någonting som talar för att han skall kunna komma i närheten av Lagerbäcks resultat. Tyvärr så blir han snart en slags medial slagpåse. Än så länge är han en ”go gubbe” som varit i flera städer och länder och haft framgångar med sin attitydfilosofi som grundbult. Nu räcker inte detta i ett landslag på väg utför. Motståndarna är bättre! Den enda internationella stjärnan har tackat nej till spel. Så enkelt är det. Bästa recensionen av Erik Hamréns första landskamp som chef finner jag hos Jörgen Kalitzki som är en ypperlig krönikör på FBK:s hemsida. ”Man hade hoppats men det var ju såklart omöjligt att Erik Hamrén skulle göra bollspelare av ett antal träben. Aldrig har skillnaden i spelkvalitet varit större mellan ett ordinärt svenskt landslag och ett sydeuropeiskt som förfinat one-touch till konst.” Min personliga kommentar till den analysen är, kan det sägas bättre? Man kan också uttrycka det med Platons ord, eftersom Lagerbäck lämnar en sådan lucka efter sig. "Abstinens är bevis på måttlighet."
Svenska fotbollsdomare har gjort det till en tradition och/eller en mindre god vana att göra avgörande misstag när de får chansen i internationella matcher. Det färskaste i den historiebeskrivningen är domarteamet (team Hansson) från Sverige som sänkte Irland i en avgörande match med ett avgörande felaktigt domslut. Många har reagerat precis som franska idrottslärare och protesterat mot att en regelvidrig aktion av en fransk spelare fick avgöra matchen. Regeringar, kyrkor och oerhört många olika syföreningar har engagerat sig i denna sak. Att minnet är selektivt och ibland lika kort som tävlingsutrustningen för den lycklige vinnaren i tävlingen om världens kortaste penis. Detta visar sig bland annat hos Sveriges egen fotbollslandshövding. Svenska fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell lider med domaren Martin Hansson. Men inte bara det, han anser att det inte är Hansson som är syndabocken. ”Det är ju Thierry Henry som uppträder ruttet. Varför kunde han inte erkänna direkt att han tog bollen med handen?” Hur immiga var Lagrells glasögon när Zlatan knockade Danmarks mittback Anger med en ruskigt ful armbåge på nationaldagen på nationalarenan i nationalsporten? Och var fanns Lagrells fokus när Markus Rosenberg slår på och provocerar Poulsen i straffområdet sommaren 2008. Det som senare föranledde att Poulsen slog tillbaka och Sverige vann matchen på att matchen avbröts. Nej och åter nej ordförande Lagrell! Jag anser inte att du skall anklaga Henry för den här handsen. Sådana här försök att ta med sig bollen med handen eller andra regelvidriga aktioner förekommer i var och varannan match, både bland kända och okända fotbollsspelare. Domarna har betalt för att upptäcka regelbrott! Svenska domare är helt enkelt inte matchtränade för internationella uppdrag. Vi har helt enkelt för låg intensitet i allsvenskan.
Svenska spelare är precis som sina domare - bäst och helt överlägsna övriga världen. I alla fall när sportjournalisterna får bestämma. Galaxens mästare och liknande termer om överdrifter gör att det är nästan omöjligt att förnya språket och samtidigt vara trovärdig journalist. Då är det skönt att finns någon som är balanserad, Ralf Edström. Galaxens bästa utropas Zlatan av några när han rört bollen några gånger på en halvlek. ”Ta inte i så att ni bajsar”, säger expertkommentatorn Ralf Edström. Zlatan är namnet på allas läppar och tangentbord så gott som dagligen. Ibland för det han gör och andra gånger för det som han inte. Och att inte vilja vara med i svenska landslaget och spela vänskapsmatcher kanaliserar både en medial och nationell oro som får klimathotets rubriker att förefalla mycket ringa i sin omfattning. Att finnas på rätt plats vid rätt tillfälle och träffa rätt boll med rätt del av foten i rätt ögonblick ger cred. Han är absolut värd beröm. Men han är absolut inte värd att få bragdmedaljen som landets bästa idrottsman. Mig veterligt har landslaget (landet) inte vunnit något med en Zlatan i toppform på topp!
Enligt min uppfattning så är gör media en klassisk Shakespeare av allt och inget. ”Mycket väsen för ingenting” är ett passande temanamn. Det har givetvis gjorts mycket bättre prestationer av tidigare svenska spelare och det kommer även att göras det i framtiden. För att nämna några så kan jag plocka fram Kurre Hamrin, Ove Kindvall och Gunnar Nordahl. Men den stora bristen på hjältar får även normalt sett rasistiska svenskar att hylla invandrarpojken Zlatan som en mästerlig storsvensk frontsoldat. Nu har gossen en del kvar till att vara den bästa bland de bästa. Leo Messis uppvisning med att förflytta sig med bollen är fantastisk. Personligen tycker jag att Real Madrid var värda minst ett kryss i det uppskrivna derbyt. Men nu är inte idrotten alltid rättvis. Men ibland är den det, jag gladdes med beskedet om att skidskytten Helena Jonsson får bragdmedaljen för bästa idrottsinsats detta år. Detta var oerhört välförtjänt! Man kunde både se och höra ropen från sportmurvlarna om att priset kan och måste bara gå till Zlatan - som gjort mål i Spanien! För övrigt är det så som vi alla vet att om. Att om inte hade varit om så hade kanske vi inte haft orättvisor i världen och dåligt väder periodvis! Så som avrundning av ytterligare en vecka vill jag råda till att använda mera sunt förnuft och våga vägra julreklam, överkonsumtion och annat som övergripande är materiellt. ”Lyckan växer i vår egen täppa och kan inte plockas i främmande trädgårdar.” Citatet av Douglas Jerrold är en modell som kan fungera som en god grund att bygga på inför årets avslutande helger och ledigheterna!
P.P