……det är snart dags att lyfta fram potatisen igen. Sedan 1980 har svenskarna minskat sin konsumtion av potatis med cirka 15 kilo per person och år. Numera äter vi enbart 45 kilo var. Denna ädla knöl som har varit en viktig grund för vår utveckling till en välfärdsnation har hamnat i en efterkälke. Potatisen har drabbats hårt av pastans växande popularitet och hälsokostråd inom glykokemiskt index och några andra diffusa kosthållningar. Men nu är det dags för potatisbranschen att ta revansch. Med läckra recept och reklam för marknadens alla sorters potatisar hoppas de på en ökad försäljning och konsumtion. Jag som är påtagligt road av att fundera över sammanhang i tid och rum har kommit fram till att vi kan faktiskt en tråd. Det kan vara en slump men helt klart är det den fysiska kapaciteten hos ungdomar och folk generellt i landet var nog klart bättre på den tiden som potatisen var basföda. Numera är det nog så att soffpotatisen frodas i någon form av destruktivt pseudoliv. Internet, facebook, obegränsat med tv-kanaler och konstgjord träning på plastiga gym istället för att vara ute och plantera och plocka potatis är ett sätt gräva sin grav med tänderna istället för händerna. Apropå alla experter, kostrådgivare och bloggare som kan betraktas som konsulter så finns det ett lämpligt citat av Georges Pomidou, en gång president i Frankrike har jag bestämt för mig. ”Det finns tre vägar till undergång, kvinnor, spel och konsulter. Det behagligaste är kvinnor, det snabbaste är spel men det säkraste är konsulter.”

 

Att sätta ned klacken är förstås nödvändigt ibland. Nu gör jag det i potatisblasten. Att vända på klacken är också ett sätt att tackla problem i tillvaron. Klackhöjden har alltid intresserat forskare. Jag och några studiekamrater gjorde en C-uppsats under vår grundutbildning i den akademiska världen på hur kvinnors gång förändras med olika klackhöjd på skon. Det visade vad som forskare senare har bevisat i avhandlingar att både fot-, knä- och höftledens rörelsebana ändras med höjden på klackhöjden på skon. En ny brittisk undersökning har tittat närmare på kvinnors kärleksaffär med höga klackar. Forskningen visar att höjden på klackar varierar mycket under livet. Den genomsnittliga kvinnan går i höga klackar under 51 år av sitt liv. Redan så tidigt som vid tolv års ålder är den genomsnittliga klackhöjden 2,5 centimeter. Sedan skjuter det på höjden. De högsta klackarna har 23-åringar, enligt undersökningen beställd av butikskedjan Debenhams. Efter att kvinnor fyllt 45 år så sjunker sedan den genomsnittliga höjden på klackar och kvinnor väljer mer praktiska skor. När kvinnor fyllt 60 år så väljer man samma klackhöjder som under barndomen. Men beslutet att lägga undan sina högklackade skor för gott kan ha samma psykologiska effekt på kvinnor som pensioner. Kanske är det med skor som hattar, vem vet? Raine Gustafsson är upphovsman till detta citat. ”Om man somnar och hatten sitter kvar på huvudet när man sedan vaknar, då vet man att hatten har rätt storlek.”

 

Låt den rätte komma in – det är inte namnet på en ny spännande film. Nej, det är förstås den extremt intressanta kampen mellan ett tusental svenska män om att få vara ett med Linda Rosing. Denna av olika media och plastikkirurger skapade ikon är åter stekhet. Hon är en stor förebild för unga flickor som vill bli något, till exempel ett välkänt ansikte. Till tidningen Klick, med det passande namnet, ger hon själv följande analys av situationen som intresserar en hel nation mer både finanskris och arbetsmarknadssituation. ”Nu har jag lärt mig att killar med låg profil är mer intressanta.” Men helt klart ökar konkurrensen om tittarna nu när tvålaktiga program dominerar tv-utbudet. En minoritet har en uppfattning om hur Laila Bagges ansikte ser ut, emedan de flesta har hennes rumpa på sin näthinna. Det är modern tv när den är som bäst. Och det här säljer förstås ett program mer än alla andra storslagna prestationer i konstnärligt utförande. Den här inflationen som råder i märkliga tv-program har kanske sin förklarning i en omedveten förståelse för händelseförlopp. ”Det går aldrig att stiga ned i samma flod två gånger.” Herakleitos visdom är så lika vis som gammal, och oslagbara som citat.

 

En intressant nyhet som snappats upp från Daily Telegraph är en intervju med psykologen Aric Sigman. Han anser att Facebook är stor risk för ohälsa. Att det här nya sociala mönstret med att vi tillbringar betydligt mindre tid med att umgås med andra människor är en hälsorisk. De senaste 20 åren har kvalitetstiden minskat från sex timmar om dagen till cirka två timmar per dag. Tekniktiden hade under motsvarande period fördubblats till cirka åtta timmar om dagen. Ensamma människor löper större risk för att bli förkylda och till med drabbas av hjärtbesvär. Sverige har om jag läst statistiken korrekt flest ensamma människor av länder.

Än en gång måste jag slå ett slag för kaffet. Två koppar om dagen kan minska risken att drabbas av slaganfall (stroke) med 19 procent visar en studie från universitetet i Madrid. Det var 83 000 kvinnor som deltog i denna studie. Även de som enbart drack en kopp om dagen fick förbättrade värden, risken för slaganfall minskade med 12 procent. Forskarna tror att det är antioxidanterna i kaffe som förbättrar blodcirkulationen och minskar risken för inflammationer, skriver Daily Express om studieresultatet. Alla mynt och medaljer har som bekant en baksida. Här finns den i form av att den som överkonsumerar kaffe riskerar att få högre blodtryck och därmed ökar risk för slaganfall. En undersökning som DN Ekonomi har gjort visade att framför allt ekologiska kaffesorter var de som innehöll minst tungmetaller. De billigaste kaffesorterna som nästan inte kostar ett nickel innehöll överraskande stor mängd nickel. En grupp som inte dricker kaffe är schimpanser, ändå har det visat sig att de har bättre minneskapacitet än människor. Forskarna lyckas faktiskt att visa det om och om igen att devisen ”dagens rätt är morgondagens fel” är rätt.

 

”Vare sig du tror att du kan, eller tror att du inte kan, så har du rätt.” Citatet är av den moderna bilbranschens skapare Henry Ford och det skulle man kunna kalla aktuellt i tiden. För frågeställningen är precis vad alla inblandade i projektet rädda bilen träter om. Förmodligen är det så enkelt att vilket beslut man än fattar så är det fel.

 

Vad passar bättre som slutord i det här fantastiska vintervädret som vi har än detta citat från Fransiskus av Assisi. ”En enda solstråle är nog för att driva bort många skuggor.”

 

P.P