Våga utmana din rädsla……….
…….svårare är det inte om man vill klara en svår uppgift. Göra det som man inte tror att man kan eller vågar. Detta enkla mantra kan varje människa intala sig själv inför en insats som kräver att övervinna en barriär. Inom sport, framförallt individuella grenar, är detta en vardag. Alltså att alltid klara av att ligga på en toppnivå eller överprestera. Inom lagsport är det svårare. Många kuggar skall rulla samtidigt och fungera som en karusell på nöjesfältet. Friktionsfritt skall allt snurra fram med ett tillslag på bollen och en ny position både som bolleverantör respektive spelbar bollmottagare. Det är en njutning att se Milan spela på ett sådant sätt. Man kan också göra en total insats med en hög intensitet och kamp som när Liverpool utmanövrerade Chelsea i ett mäktigt drama i högsta tempo på övertid och straffsparkar. Det tråkiga kommer när vår alltmer omfattande begåvningsreserv i form av sportjournalister analyser och sätter sina betyg på insatserna. Aftonbladets fotbollsstjärna på den fronten är Simon Bank. Efter första matchen när Man U slår Milan skriver han som rubrik. ”ROONEY, Uniteds stjärnor vann - Milans sopor avgjorde.” Efter match två när dessa så kallade ”sopor” har rullat ut Man U totalt med en magnifik fotbollskonst skriver samma orakel, Bank. ”UNITEDS KOLLAPS – Milan knäckte en vilsen bibelklass på erotiska museet.” Det är fantastiskt vilken rättmätig rätt man tar sig inom media att göra avgöra vad vi andra skall tycka är rätt eller fel. Det tragiska i detta är att det som gäller är fortfarande mottot från Selma Lagerlöfs klassiska verk Kejsaren av Portugallien. ”Tidningarna hafver sagt.” Den stora delen av populationen som inte sett matchen på plats eller på teven tror att sportjournalister är objektiva och har både avståndsbedömning, sunt förnuft och ett visst mått av intelligens och kan göra en rimlig bedömning av det inträffade. Men se upp, det är en folkspillra i denna bransch som besitter dessa utrotningshotade gåvor. Nu gäller mest att fläska på med svulstiga rubriker som säljer. VLT har sitt eget nya stjärnskott i denna genre, Lander!
Det finns dock några undantag här och där i mediebruset som har en känsla av sammanhang och kan förmedla en bild som liknar verkligheten. Lokalblaskan VLT har Anders Öhlin. Åke Stolt finns på Sydsvenskan, Mats Härd på GP, Esk och några till på DN samt en hel del lokalreportrar runt om i landet är trovärdiga. Den så kallade kvällspressen är tyvärr inte tillförlitlig när det gäller trovärdighet. Att det fortfarande förekommer poetiska och visa ord från sportjournalister är dessa från Mats Härd ett exempel på. ”Ingen annan lagsport bjuder på lika våghalsiga och viga rörelser som handbollen, utan minsta gnäll. Breakdance med boll.” Mera sånt och flera människor som inte ser på idrott uppfattar det vackra, poetiska och tilltalande med att vara sportfåne. Varför kan inte fotbollsspelare lära sig att gnälla och filma mindre under matcherna är en följdfråga att fundera över?
En mental rotfyllnad är det trots allt att se en fin fotbollsmatch. Enda möjligheten lokalt i Västerås att få alla sina sinnen tillfredsställda vid fotbollsplanen är att se Syrianska IF Kerbulan smeka bollar på Wenströmska IP. Det känns som en kontinental fläkt med stans bästa kebab i kiosken och bollhanteringen i centrum. I Singapore rör sig fotgängaren snabbast i världen i stadsvimlet,
Syrianska har inte bara snabba fötter, tungan slinter alltför lätt, snabbt och sinnet rinner över med blixtens hastighet. Efter att sett laget få två röda kort och ett otal gula kort i hemmamatchen mot Vallentuna så måste jag nog än en gång påtala även domarnas roll i dessa hjärnsläpp som våra spelare leverar. Det måste råda en kopiös brist på fotbollsdomare i landet när man låter domare som inte klarar sitt jobb fortsätta. Inkompetens är när en total inkonsekvens råder. Peter Fröjdfeldt som är rankad etta i Sverige viftade inte med ett endaste kort, han höll en konsekvent och bra linje i en cupmatch nyligen och var bäst på planen. Varför i helvete låter inte fotbollförbundet andra ta del av en sådan instruktionsfilm. Nu faller Syrianska mot en ganska medioker motståndare som Vallentuna, till stor del på en orolig domarinsats. Jag är övertygad om att vederbörande hade varit föremål för närmare kontroll om han hade framfört ett fordon i trafiken med samma omdöme som han agerade rättskipare. Mittbacken i Vallentuna (nummer fyra), en ung man med för stor tröja, förefaller enligt min bedömning ha bekymmer eftersom han ger ett så otryggt intryck att han måste vara så nära en annan person under hela matchen. Jag utgår från att han troligen får en svår ångest utan denna närhet. Hans bosättning i Vieras kropp passerar domarnas matta ögon obemärkt. Den klockrena armbågen som toppar hans dagsverke och föranleder en eftersläng som ger rött kort för en annan spelare kan inte ha varit snygg att skåda ens i de egna leden. Nu är det förmodligen samma kokbok som domstolarna i landet alltid dömer efter, den som styr och leder vissa rättskipares agerande med skygglappar på fotbollsplanen. Invandrare och annan kulturell bakgrund betyder betydligt mer än företeelsen. Pinsamt värre eftersom den renrasiga svenska idyllen inte finns längre, svensk fotbolls framtid står och faller med invandrargrabbarna som kan göra det lilla extra. Nu borde förstås Syrianska med sitt betydligt större register ändå slå ett lag som Vallentuna med enbart åtta man på planen. Men eftersom rättskiparen också ingår i spelet så är detta förstås nästan omöjligt. Det känns ändå som en stor framgång att få in två mål med denna barriär.
Nu finns det bara en brant uppförsbacke för fotbollseleganterna i Syrianska. Brage har förmodligen redan vunnit serien. Man tappar maximalt tre matcher. Annat är det i allsvenskan eller som jag tycker vi borde kalla den magra underhållning som serveras – kallsvenskan, där har man råd att förlora var tredje match och vinna serien. Vi har möjlighet att spotta upp oss och göra en hedersam insats i serien och komma tvåa. Men då krävs det även en större portion av tolerans på vissa händer och fötter. Att inte låta sig provoceras av en omgivning som gör allt för att sabotera bollkontakter under speltid. Det är oerhört synd om tränaren Edmund Lutej, som förmodligen är en av de mest fotbollsintelligenta och ödmjuka personer som har snört sina skor på Wenströmska IP. Det är hårt att individuella misstag i samarbete med domslut skall kosta laget dyrbara poäng i match efter match. Nu får det vara slut på givmildhet och hjärnsläpp. Laget ligger nu efter de flesta lagen i serien efter fyra omgångar. VIK till exempel har överraskat med sin tunna trupp och tagit överraskande många poäng. Giesicke gör sitt bästa att hjälpa Syrianska med att försöka plocka oväntade poäng av topplag.
P.P