Vi behöver tre ben.........

…………att stå på! Det är det enda som jag la på minnet från partiledardebatten i SVT. Benmängden var en kommentar av Maud Olofsson i kärnkraftsfrågan. Alltså att vi som vanligt inte skall säga ja eller nej! Vi skall helt enkelt ha ett alternativ till dessa båda alternativ. Vad som är vad är inte lätt att förstå. Men det kommer nog att visa sig så småningom. Valdebatten är fortfarande lika sval som klimatet. Vi får nog räkna med att den kommer att följa väderprognoserna och dess utveckling. En ljummen sommar och en varm höst, då kanske det hettar till en gnutta i diskussionerna. Trots allt så är det ganska marginella skillnader mellan de etablerade partierna på vår politiska sfär. Den vanligaste stridsfrågan förefaller vara vilken grupp i populationen som gjort sig förtjänt av den största möjliga skattesänkningen. Följdfrågan är vilken ny typ av skatt som skall finansiera den sänkningen. Helt klart förefaller det hela vara som på ett tivoli eller ett nöjesfält. Förlusten på karusellerna skall finansieras med vinsten på gungorna. Vår tillvaro är en skyddad och ombonad verkstad i jämförelse med många andra länder. Detta trots att tio procent av befolkningen är arbetslösa. Många andra har förklarats friska av regeringens nya arbetslinje policy. Detta efter att beslutsfattare under många års tid ansett att dessa människor inte är arbetsföra på grund av ohälsa! Givetvis är detta som upplagt för en konflikt. Det kommer att lappas och lagas och försöka hittas nya mellanting under detta valår. Mauds tredje ben kommer snart att bli ett begrepp i alla möjliga sammanhang. När blockens valstrateger har blivit varma i kläderna kommer budskapet att bli. ”Varje röst är en röst att räkna med.” Min personliga uppfattning är att det är ungdomarna som är förstagångsväljare (och arbetslösa) och pensionärerna (som alltid hamnar på undantag) som kommer att avgöra valet! Så nu är det upp till kamp mellan de båda blocken att ge dessa grupper lämpliga köttben att gnaga på den närmaste mandatperioden. Jag är övertygad att många politiker innerst inne känner det som detta här klassiska citatet av George W. Bush. ”Jag har egna åsikter – starka åsikter – men jag tror inte alltid på dem.”

Alla partier följde intensivt Barack Obamas valkampanj och har säkert fått denna analyserad in i minsta lilla detalj. Så vi kan förvänta oss en mera amerikansk valmodell. Valstrategerna på respektive sida har nu en viktig vinter framför sig. Nu gäller det att hitta den tändande gnistan! Alltså den där frågan som får alla med på vagnen. Den som sprider sig såsom gäspningen. En gäspning är ju som bekant oerhört smittsam. Det räcker med att en person ser någon annan gäspa, förrän man gäspar själv. Jag tror inte att man kan vinna poäng med att enbart överta någon annans idé och ideologi som moderaterna var framgångsrika med i förra valet. Man kan inte heller vinna på att någon på motståndarsidan är pyramidalt klantig och gör självmål. Sverige är en stor och välordnad ankdamm. Vi tror oss att alltid veta allting bättre än andra länder, trots att det många gånger är tvärtom. För att till exempel titta på den fasansfulla katastrofen i Haiti är det förmodligen inte riktigt möjligt för oss att greppa denna tragedi. Om man bor i ett land där en jordbävning slår till märker man hur marken skakar och hur saker och ting plötsligt byter position. Om man bor i Sverige och läser i tidningen om samma jordbävning kan man anta att det skakade mycket.

”Ingenting är beständigt mer än förändringen.” Dessa visdomsord besannas dagligen och om och om igen om vi är tillräckligt uppmärksamma.  De djur som bäst kan anpassa sig till förändringar i naturen är de som överlever. På samma sätt är det den person som gör de nödvändiga förändringarna som klarar sig bäst. Ofta är det den som uppfattar sig som utmanare eller uppstickare som har lättast att göra dessa förändringar. En fråga som jag i alla fall funderar över dagligen är? Varför måste vi kränga på andra kulturer allt som inte är så bra för befolkningen? Money talks? Vår kultur är en av de mest framgångsrika i hela mänsklighetens historia på att försöka förstöra så mycket som möjligt av sitt liv med oväsentligheter. Vi lider helt klart av överskott på fritid och meningsfull sysselsättning i vår samtid. Tanken slog mig påtagligt när jag ägnade en stund åt att titta på fotbollsmatchen Thailand mot Danmark. Allt som leder till fördärv för populationen lyckas vi exportera till länder som absolut inte behöver detta tillskott till sin egen kultur. Thailands fotbollslandslag har ett stor M på tröjorna. Laget sponsras alltså av McDonalds! Snabbmaten vill nå en ny marknad och kundkrets! Vikten av att våga väga sin vikt är ett ständigt och ofrånkomligt ämne i kroppsfixerade tillvaro. Nu har de överviktiga i USA börjat bita ifrån. Det är enligt lag inte tillåtet att I USA är det förbjudet att diskriminera någon på grund av etniskt ursprung, kön, ålder, religion och handikapp. En diskrimineringsgrund saknas enligt den allt starkare ”fat pride”-rörelsen. Det är kroppsvikt! Med jämna mellanrum dyker larmrapporter upp om den tilltagande övervikten i den amerikanska befolkningen. Ämnet har aktualiserats på allvar under den pågående debatten om sjukvården – med prognoser om ökade kostnader till följd av fetma – alltså sjukdomar relaterade till övervikt. Bland annat  diabetes. ”Vi uppmanar inte människor att bli tjocka. Det är en medborgarrättsfråga, att människor behandlas lika oavsett storlek”, fastslår Peggy Howell, taleskvinna i Naafa, National Association to Advance Fat Acceptance, en av många organisationer för överviktiga i USA. Naafa verkar på två nivåer, lokalt och federalt, för att få till stånd lagstiftning mot ”size discrimination” som sägs vara lika vanligt som rasism. I Naafa-materialet framhålls att feta människor tjänar mindre än smala och att denna orättvisa drabbar feta kvinnor oftare än feta män. Enligt organisationen kan det finnas orsak till övervikten som inte uppmärksammas tillräckligt. Universitet slopar obligatorisk motion, DNA kan förklara fetma bland barn. En annan bidragande faktor som uppmärksammas är bantningsindustrin i lögner som förekommer om hälsa. ”Den omsätter 58 miljarder dollar på att göra folk smalare. Men helt uppenbart kan de inte leverera utlovade resultat. För i så fall skulle vi ju lägga ut mindre pengar år från år”.

Ett klassiskt argument i vår svenska kultur är att hävda att det är övervikten som är orsak till smärta och besvär med rygg och leder. Nu har det kommit en tysk undersökning som visar att sambandet mellan ryggont och ekonomiska problem är starkt. De som har stora skulder löper elva gånger så stor risk att få ont i ryggen som de som är skuldfria. Man fann att 80 procent av dem som har skulder även har ryggsmärtor. Bland personer som är skuldfria är andelen ryggont 20 procent. Detta kanske kan vara ett argument för att ta till sig. Faktum är att de omfångsrika och överviktiga jobbar i en ständigt brant uppförsbacke. Den viktbejakande inställningen till sin vikt omfattas bara av en liten kaxig minoritet. Finn Rasmussen är professor vid Karolinska Institutets institution för folkhälsovetenskap, och har forskat om hur vikten styr våra uppfattningar om andra.”De svenska studier som finns visar fortfarande på negativa attityder till människor med fetma. Feta männi­skor upplever också oftare än normalviktiga att de har blivit diskriminerade”, säger han. Vilda djur har inga regelbundna måltider. De rör sig regelbundet och har inga problem med övervikt. Människor kan tävla med djuren på många sätt. Men vi har svårt att bli lika snabba i att förflytta oss med enbart kroppen som instrument.  Popular Science presenterar en artikel om att forskare nu har kommit fram till att människans teoretiska maximala fart är ca 60 km/timmen. Det betyder rejält mycket snabbare än Usain Bolt och hans kollegor. Med en enkel huvudräkning så kan vi snabbt komma fram till att det med denna hastighet skulle man kunna springa 100 meter på 6,0 sekunder. Vi måste lära oss kopiera mera, de vilda djurens rörelser och levnadsmönster.  Kopiera i betydelsen se vad andra gjort och lära av dem. Livet är en levnadskonst. Då kan det passa med slutord av en mästare på konst, Pablo Picasso.”Duktiga konstnärer kopierar – briljanta konstnärer stjäl.”

P.P