………..så kan man sammanfatta en händelserik vecka. Med nobelpris i bakhuvudet och VM-fotboll i fjärran befinner sig den svenska vardagen i ett vakuum. Aristoteles var den som först uttalade sig om vakuum. Enligt honom skydde naturen vakuum, som alltså var ett onaturligt tillstånd som inte kunde existera. Den aristoteliska teorin kring vakuum bestod långt in i modernare tider. I detta läge väljer landets främsta idrottsledare det här århundradet att säga upp sitt mandat som förbundskapten för fotbollslandslaget. Lars Lagerbäck är magikern och trollkarlen, som i Thor Heyerdahls anda har lyckats få trögfotade svenska fotbollsspelare som påminner mycket om stenstoder på Påskön, att både springa och spela boll långt utöver sin förmåga. Att deklarera sin avgång gör han klokt nog innan ropen börjar skalla högljutt från åskådarleden om krav på hans avgång inom några dagar. Vill det sig väl så kanske Lagerbäck till och med kan få en rättvis och respektabel hyllning i sin avslutningsmatch mot Albanien.
Många gånger är människans förmåga begränsad till att förstå vad det är som sker och varför det blir som det blir. Ödet, turen, tillfälligheter är ord som ofta nämns som ett försök till att förklara. Enligt min uppfattning finns det ingen som bättre kan förklara händelser än duktiga poeter. Så varför inte låta denna veckas krönika bli en dikt som heter nära ögat och kommer från en diktbok med samma namn. Författare är Wislawa Szymborska som fick nobelpriset i litteratur 1996. Översättningen från polska är gjord av Anders Bodegård. Att läsa poesi av Szymborska ger direkt en bild av vilken inneboende kompetens de aderton äger när de väljer en för oss okänd författare till pristagare. Dikten är min hyllning till Lagerbäck och en tröst för jordens mest deprimerade nation. Märkligt nog släcks drömmar och förstärks deppigheten till oanade höjder efter ett möte med planetens lyckligaste folk i en fotbollskamp en kall oktoberkväll.
Nära Ögat
Det kan ha hänt.
Det måste ha hänt.
Det har förr: Senare.
Närmre. Längre bort.
Det har hänt, men hände inte dig.
Du blev räddad, för du var först.
Du blev räddad, för att du var sist.
För du var ensam. För att det fanns folk.
För du gick åt vänster. Åt höger.
För det blev regn. För det blev skugga.
För det var soligt väder.
Som tur var fanns där skog.
Som tur var fanns där inga träd.
Som tur var – en skena, en krok, en bjälke, en broms,
en dörrsmyg, en sväng millimeter, sekund.
Som tur var flöt ett halmstrå på vattnet.
Följden var, och därför, och ändå, trots allt.
Hur skulle det ha gått om en hand,
en fot, ett tuppfjät, en hårsmån
från ett sammanträffande.
Så du är här? Raka vägen från ett andrum?
En maska hade nätet och den slank du igenom?
Jag kan inte nog förvånas, är försummad.
Hör bara
hur ditt hjärta bultar i mig.
Avslutningsvis så kan jag inte komma på ett bättre citat än detta av mannen som den svenska begåvningsreserven (sportjournalisterna tillsammans med de mest hängivna anhängarna) höjde till skyarna före matchen. Zlatan är värd mer än hela danska laget tillsammans var röster som ekade. Zlatan själv gav ett löfte i en intervju med det levande stolpskottet Filip Hammar. ”Jag avgör i första halvlek.” Och hur det gick med detta är numera väl bekant.
P.P