…….i Sverige är arbetslös idag! Detta är givetvis helt oacceptabelt och en slags nationell tragedi. I slutet på 2008 jobbade cirka 46 000 svenskar, de flesta ungdomar, i Norge. 33 000 personer bodde i Sverige och jobbade i Danmark förra året. Givetvis skulle det finnas arbete åt alla dessa och säkert flera hundra tusen ytterligare i vårt land om vi verkligen ville detta. Ett citat av Groucho Marx är alltid rätt – även här. ”Om du har hört det här tidigare, avbryt mig inte, för jag vill höra det igen.” Vi har en orimlig fördelning av arbetet i vårt välciviliserade samhälle idag. Många av oss som har ett arbete har alldeles för mycket att göra och får därför ofta arbeta upp till femton timmar dagligen. Och på den andra sidan finns ett antal arbetssugna och välutbildade unga människor som inte får en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Vi står och vacklar och vet inte riktigt vad det är vi behöver förändra. Bristen på innovatörer är stor. Att ha förmågan att se vad något nytt ska användas till och inte är för fast i gamla kunskaper är typiskt för en utvecklingsmänniska. Minst lika hindrande som att vara fast i det gamla kan rädslan för att prova något nytt vara. Man är rädd för att förlora det man har. ”Vi har inget att förlora.” Vanlig förklaring till att vissa vågar ta risker. Framförallt inom lagidrott så är det ett vanligt mantra inför matcher. ”Vi har inget att förlora.” Genom att inte vilja göra fel väljer man en lösning som är mera säkerhet och fel i alla fall istället för rätt. Är man mest koncentrerad på att behålla vad man har missar man möjligheten att få något ännu bättre. Letar man inte konstant efter bättre lösningar än de man har riskerar man att inte se hur världen faktiskt redan har förändrats. De djur som bäst kan anpassa sig till förändringar i naturen är de som överlever. På samma sätt är det den person som gör de nödvändiga förändringarna som klarar sig bäst. Ofta är det den som uppfattar sig som utmanare eller uppstickare som har lättast att göra dessa förändringar. Om man blir nummer ett är det lätt att bli arrogant. Många stora företag har blivit uppätna av mindre konkurrenter bara för att de blev för arroganta. En vinnare är en organisation som aldrig går i mål. Att få energi av att vilja vara störst. Att se metaforer och liknelser i naturen gör det lättare att finna starka argument. Det ger vardagen både en ömsint och kraftfull poesi. ”Vi vill vara ett av träden i de beundrade företagens skog.”
Nu har det visat sig att arbetslösa inte bara har det tungt på arbetsfronten. De ratas även på dejtingsajterna i klart högre utsträckning jämfört med de som har arbete. Resultaten kommer från en undersökning gjord av firman Parships. Här kommer det förmodligen att ploppa upp dejtingcoacher bara för arbetslösa i samma omfattning som svampar i höstskogen. Coach har varit en slags trendbransch under ett antal år, det har vimlat av alla typer av coacher. Inriktningen har varit på olika teman, på gruppnivån har det handlat om effektivitet, utveckling och teamwork. På individnivå har det varit allt möjligt typ att hitta ett arbete, hitta sig själv, lära sig träna, lära sig äta och utveckla sitt självförtroende. Jag har inte total koll men jag är inte så säker på att det har blivit så mycket mer än en lönande sysselsättning för coachnäringen. ”En idealist är någon som, efter att ha lagt märke till att en ros luktar bättre än kål, drar den slutsatsen att den också är bättre att göra soppa på.” H.L. Menckens citat får symbolisera min åsikt om det mesta i denna trendbransch. Ungdomarna med eller utan examen från högskolor har fått arbete som konsulter på olika bemanningsföretag. Nu har den möjligheten minskat påtagligt. Antalet sökande till landets högskolor har slagit rekord den här hösten. Det finns dock ett fundamentalt problem inbakat i att allt flera skall studera. Det finns inga lärlingsplatser eller jobb där man får omsätta sin lärdom efter avslutade studier. En otroligt stor mängd nationell energi går spilld i detta system som vi skapat. Det förefaller inte finnas någon lösning i sikte. EU-direktiv och andra politiska beslut förefaller förlama vår egen kreativitet. Allt mer sällan hör vi någon säga att allt är möjligt. Det är möjligt att jag har fel men jag tror faktiskt inte det. Det är kanske bara att säga som Mark Twain. ”Upp med hakan! Det värsta återstår.”
Vi behöver många daglig positiv och uppmuntrande stimulans. Vi behöver som Einstein sagt tänka lika mycket som vi läser, och vi behöver läsa mycket. Vi behöver diskutera, stöta och blöta värderingar och funderingar. Vi behöver miljöer och platser som stimulerar möten och tankar. En gång sade Franz Kafka att han ville skriva en historia, som skulle handla om ”en man som vill göra det möjligt för människor att träffas utan att vara formellt inbjudna, bara för att träffa andra, prata med dem, iaktta dem utan att etablera en intim relation. Vem som helst kan komma och gå när det passar honom, utan förpliktelser och kan ändå utan hyckleri känna sig välkommen. Och så till slut förstår läsaren att detta försök att besegra människans ensamhet är ingenting annat än uppfinningen av det första kaféet.” Kaffe är inte bara en lindring vid träningsvärk i musklerna, der är även en positiv katalysator för mänsklig samvaro i många kulturer. Vår tid behöver kulturbärare med porslinskopp i innerfickan som alltid är redo för en slät kopp kaffe och samtal. Kaffe är ett socialt vaccin.
Hur mycket tid lägger du på att planera vad som ska göras jämfört med hur mycket tid du lägger på att faktiskt genomföra det? ”Jag inleder varje måltid med en stor bokstav.” Det är ett fyndigt citat på en komplicerad fråga. Det betyder helt enkelt att den som gör detta har en bra förmåga att både planera och genomföra. Konstigare är det inte. Men enligt experter så är detta en ohyggligt svår konst att kunna få en rimlig balans i planering och genomförande. Konstigt nog så har jag lyckats hitta ett lämpligt citat av Groucho Marx som veckans slutord. ”Min favoritdikt är den som börjar ”Trettio dagar har september” eftersom den verkligen säger någonting.”
P.P