Vi är det vi gör.........

 

…..och inte det vi säger. Världens snabbaste snigel heter Heikka. Hon/han vann titeln i Norfolk nyligen. Men banrekordet som snigeln Archie har sedan 1995 stod sig ännu en gång. Det är lika glest mellan de riktiga fynden i snigelvärlden som hos oss människor när det gäller topprestation i sport. Svamptillgången för året kan placeras i samma korg. Det anses att bara en rejäl rotblöta kan sätta fart på svamparna. En rejäl rotblöta gör dock varken en snigel eller människa till stjärna i respektive gren. Närmaste veckan kommer vi att ha en hel del stora sporthändelser lokalt här i Västerås. Svenska mästerskapen i friidrott går samtidigt som dito i motorcross. Strax efter kommer Annika Sörenstam att avrunda sin karriär med att spela sin turnering här i gröngräset vid Mälarens strandkant. Då gäller det att försöka vara med för alla de som har levande idrott som intresse. Låt oss tänka enkelt när det gäller prestationsnivån. Alla aktiva tillhör de bästa bland de bästa i sitt land. Inom idrott och det gäller även lagidrott så är det så att det är ingen som blir sämre bara för att några råkar bli bättre. Givetvis är detta  en sanning som passar in både inom skolans respektive arbetets domäner. Så här en halvannan vecka före invigningen av OS i Peking så passar det även med ett kinesiskt ordspråk. ”Det finns många stigar till bergets topp men utsikten är alltid densamma.”

 

Semestern är en tid att göra andra saker och upplevelser än de vi normalt utför i vardagen. Ett miljöombyte bara någon dag kan vara till stor glädje. Det finns lågprisalternativ och nu har interrailvarianten återkommit efter ett antal årtionden på undantag. Billigaste och bästa sättet är givetvis att gå, lunka eller löpa land och rike runt. Tyvärr är det en alltför begränsad del av populationen som har både ork, energi och tid att göra en sådan utflykt. Ju lägre hastigheten är desto mera hinner vi upptäcka av omgivningen. ”Människan är dömd att vara fri.” Är ett av de populäraste citaten av filosofen Jean Paul Sartre. Att resa är både frihet och glädje. En faktor som berikar oss oerhört mycket, det är att resa och besöka andra miljöer. Det gäller både hemstaden, länet, landet och utomlands och överallt finns en outtömlig källa av inspiration. Att se andra möjligheter och kunna värdera att det fungerar minst lika bra med andra lösningar av infrastruktur, byggnadskonst och service är välgörande för en kreativ själ.

 

Det som inte går att tala om men som är omöjligt att inte lägga märke till om man har något så när hygglig perception. Det är den allmänna onödighetsskadegörelsen i vårt samhälle. Att klottra och slå sönder saker verkar vara ett folknöje för det uppväxande släktet. Det känns så djäkla onödigt, vemodigt och korkat att lägga så mycket energi på att förstöra. När jag reser till andra länder och har nöjet att ströva fram på gator, torg, skog och berg så blir detta ännu mera uppenbart. Det är ett svenskt kulturarv från nittiotalet och framåt att förstöra så mycket man kan. Givetvis rimmar det dåligt med grundläggande värderingar för ett land som officiellt tagit på sig manteln att vara en slags moralisk bror duktig för alla andra nationer och folkgrupper. Vi har gjort precis det felet med vårt samhälle som många föräldrar gör med sin eminenta uppfostran av sina telningar. Man ser inte det som är närmast i närheten. Man letar, jagar och lägger ned energin på andra sidan hela tiden. Det är ”dom och vi” tänkande som inte är särskilt framgångsrikt som dominerar. Ola Hansson är en snubbe som formulerar kloka vardagscitat. ”Tråkighet är allvar utan innehåll.” Givetvis så är detta en I-landsproblem, tyvärr så har dåligheter i vår övergödda civilisation en förmåga att spridas till andra länder. Vi skickar ut många bra saker också. Clowner från Sverige som i biståndsprojekt gör barn i Burma glada, det låter fint. Men varför ger vi inte våra egna ungdomar möjlighet att leka med clowner och annan sysselsättning så att de blir glada de också? Det är helt klart något att söka EU-bidrag för snarast. Det kan få stopp på till exempel alla sönderslagna busskurer och missprydande klotter som sker i en slags desperation för att bli sedda. Så nu är det bara att hitta tillbaka till ruta ett. Var och en börjar med att städa hemma, fortsätter på gatan och kvarteret osv. Vackra omgivningar och närmiljöer gör människor både glada och friska. Det är bra om länder som har mindre omfattande materiella tillgångar och BNP i andra världsdelar kan få slippa våra godarådpåsar tills vi har fått ordning på vår egen närmiljö. När vår nye ärkebiskop Anders Weijryd tidigare i år predikade om kärlekens väg i Uppsala domkyrka sa han att den kristna utmaningen är att se varandras behov: ”Att våga dela, våga vara politisk, våga ta risker, våga ändra livstil.” Jag anser nog att detta är inte bara den kristna utmaningen utan alla jordbors för att vi skall må bra i planeten här på planeten.

 

Modet lever sitt eget liv. ”Hela livet är bara omtagningar”, skrev August Strindberg. Och detta faktum har modebranschen gjort till ett mantra. Fåfängan är dess viktigaste instrument för att hela tiden kunna utveckla och förändra allt och inget. Nu finns snart inga barriärer för hur man klär sig eller inte. Sommarens värmebölja har fått en mångfald av män, framförallt mycket unga män att vandra omkring i stadsvimlet i bara överkroppar. Detta skulle säkert inte gå för sig i andra länder än Sverige. Badorter är en annan sak och här är bara överkroppar helt naturligt för de flesta. Men det är inte vanligt att vi ser lokalbefolkningen på solorter i Spanien, Grekland eller Thailand gå omkring oklädda. Det finns dock tabun kvar i Sverige fortfarande. Burka som är ett nödvändigt plagg i vissa kulturer går inte alls för sig på svenska kasinon. Det tyder på att människan är att betrakta som fläckvis. Det som är fel åt ena hållet blir mera fel åt andra hållet, ett fel blir alltså dubbelfel. Så nu är det bara att se framåt och försöka se möjligheterna. Imorgon är en annan dag som man säger. Avslutar dagens ordröra med ett hoppfullt citat av Abraham Lincoln. ”Det bästa med framtiden är att den kommer med en dag i sänder.”

 

P.P