Nya plastbollar på plastgräs - seriestart!

Många bäckar små………..

 

……är bättre än en överfylld flod. Så skulle man kunna sammanfatta det aktuella läget för fotbollens U-län, Västmanland. Det mångåriga försöket med att lägga alla ägg i en korg, alltså en förening, har inte varit framgångsrikt. Antalet spelare har blivit lägre och lägre och lagens kvalitet på den nationella rankingen går också i samma riktning för varje år. Egentligen är det en gåta att det produceras så få elitspelare i Västerås. Vi har inte fått fram flera allsvenska spelare under 2000-talet än Köping och andra byar i länet. Borlänge, Gävle, Enköping, Kiruna och Trollhättan är småstäder som får fram betydligt flera spelare till högsta serien i landet. Under den perioden jag har bott i Västerås. Nittonhundranittiotalet och tjugohundratalet så har stadens profilering förändrats i olika riktningar. Idrottsstaden, IT-staden, industristaden, mälarstaden har utvecklats till att idag vara innebandystaden. De atleter som har ett iskall, alltså en dragning åt konstfruset underlag under tassarna får nog finna sig att bara vara i medias finrum. Nu är det den konstgjorda sporten med plastklubba, plastbollar med 26 hål som gäller i staden Västerås. Tre lag i elitserien till hösten är förnämligt. Det är förstås där många idrottstalanger hamnat istället för att sparka boll på konstgräset hemmavid. Inom kort så har varje stadsdel en gräsyta som bollplan, som inte doftar gräs. Konstigt nog så verkar alla tillfreds med denna utveckling, alltså vår fotbolls dekadens. Det är nästan bara fotbollens landskapsdjur Liston som grymtar högljutt. Att ett fotbollslag som Gideonsberg har tappat flera årskullar av stora talanger till äggkorgen har gjort att laget nu får finna sig att lyssna till tonerna av ”vi i femman” efter att varrit näst bäst i stan för tio år sedan. Självfall kallas det när det gäller hårtoppen. Frågan är vad skall säga om denna lokala regress från fotbollstoppen? Självmål är ett förslag. Det ser ut att blivit en mix av äggröra och omelett av det som är den enklaste konst i världen. Att leka med en fotboll! Jag har inget facit för vad som kan vända trenden. En idé kan vara att förbättra lokaltidningens bevakning av all sport, alltså att skriva om både små och stora lag regelbundet. Inte enbart punktinsatser eller den typ av tunnelseende som är något som vi har fått se för mycket av. Intresse ökar med information och kunskap.

 

Seriestarten är det stora examensögonblicket för oss alla. Nu räknas inte vad som har varit i träningsmatcherna. Det gäller helt enkelt bara att göra flera mål och släppa in färre än motståndarlagen i årets seriematcher. ”Målet är inget, färden är allt.” Citatet av Willa Cather är tyvärr inte gångbart bland föreningens anhängare. Varken styrelse, sponsorer och framförallt supporters accepterar fin fotbollskonst om det inte ger viktiga poäng i serietabellen. Det är kanske bara människor med nördvarning, som jag själv, som direkt kan välja bort sportradion när det refereras en sådan medioker fotboll som den mellan AIK och Trelleborg för att ta ett exempel av många. Då känns P1 med dagens dikt och väderrapporterna som oerhört spännande och intensivt. När det gäller allsvenskan och så är den ganska ointressant och ofta oerhört överreklamerad. Jag kan inte fatta var alla som kallar sig bästa fotbollsbloggen och liknande överord om sin egen kapacitet att värdera fotbollsprestationer hämtar sitt självförtroende. Är det missfärgat vatten, eller är det enbart ungdomligt oförstånd? Förmodligen handlar det om något så enkelt som dålig självkänsla och brist på insikt, förmåga och kunskap. Ofta påminner skriverierna mig om det Japanska ordspråket ”den som sticker huvudet i busken skyltar med stjärten”.

 

Symboliskt nog för den lokala fotbollen så spelas den första seriematchen någonsin på den nya arenan Swedbank Park med Syrianska IF Kerburan Västerås som hemmalag. Jag ser både ett kulturellt och sportsligt värde i denna händelse. Det är den föreningen som har störst patos och brinner mest intensivt för fotbollen. I-landssyndromet med en slags överflödsmättnad har inte nått föreningens medlemmar. Man vill så oerhört mycket med sin fotboll. Premiärmatcher är alltid viktiga. Förra årets premiärförlust innebar att seriesegern flög sin kos. Årets motståndare Heby har allt att vinna. Syrianska har allt att förlora. Det blir nervöst och individuella misstag kan bli avgörande. Därför kommer säkert tränare i alla lag tänka spela med både livrem och hängslen, alltså med säkerheten främst. Vad gäller serien som helhet så blir det enligt min uppfattning en kamp om seriesegern mellan huvudfavoriterna Sandviken och Skiljebo i första hand. Outsiders är Syrianska, Frej och VIK.

 

Jag har roat mig med att besöka hemsidorna hos respektive förening. Även här håller Sandviken och Syrianska en klar topplats. Största skillnaden i hemsidans innehåll i relation till spelstandard finns hos Hudiksvall och Skiljebo. Hudiksvall har en suverän hemsida med mycket fin bevakning av motståndare i serien med mera. Skiljebos hemsida är en katastrof, en nästan obefintlig information som är så väl dold att om det skulle kunna liknas vid att täcka bollen så kommer inget lag att kunna erövra bollen från Skiljebo. Så detta topplag hamnar botten när det gäller hemsidan. Stockholmslagen och övriga nedre norrlandslag håller sina positioner från serieambitionsnivå. Från tredje plats mot sista platsen, men nu skall det spelas om detta. Grusade förhoppningar kommer att vara mera överkomligt för lagens tränare än förra året. Anledningen stavas konstgräs. Konsten att klara av olika slags konstgräs kommer säkert att diskuteras efter matcherna. Det kommer att bildas myrstigar, typ färdiga stråk mot målburarna. ”Förbjuden väg är ofta hårt sliten”, detta svenska ordspråk kommer att predikas i omklädningsrummen. Tränarna kommer att upptäcka att det är lättast att välja den väg som är tillgänglig mot målet. Cervantes var en ovanligt klok man på sin tid. Hans ord får tala för varför jag tror på årets upplaga av Syrianska. ”Hungern är världens bästa sås.”

 

För övrigt så har den lokala tidningen skrivit upp länsserien division fyra som något stort. Tja, det säger mer om tidningen än fotbollen. Våra lokala lag i serierna under tvåan är ihåliga och har nog fullt upp med att få fullt lag till matchrapporten. Givetvis kommer även dessa serier att vinnas av något lag. Det är svårt att se någon med den tyngd som Arboga visade förra året. Damfotbollen får redan denna säsong ett skifte i att vara bäst i länet. BK 30 kommer att hänga kvar och hamna snäppet före GIF i serien. Trots en stor mängd talangfulla tjejer varje så har damfotbollen lokalt hamnat i samma fålla som grabbsidan. Man orkar inte offra sig så hårt som det kostar på för att nå ända fram. Varför? Jag har inte svaret idag men innan året är slut så har jag eller någon annan säkert kommit på varför det har blivit så. Det kanske beror på ledarna, tränarna eller annat? Ett citat av Heidelinde Weis kan vara värt att fundera över. ”När det gäller att läsa i en kvinnas ögon är de flesta män analfabeter.”

 

Rökare har sämre minne än andra. Det känns befriande och som en slags bonus i livet att inte lyckats med konsten att tända en cigarett. Det gör det lättare att leta i de mentala byrålådorna när fotbollen skall recenseras och sättas i ett rimligt sammanhang. En rökare i krysset är en bättre än tio rökare i skogen! Och rökare i krysset kommer vi att få se även denna säsong. Det ser ut som om spelarna åter har börjat träna på att skjuta mot målet från många olika positioner. Ja, även från mittcirkeln om det står en överreklamerad burväktare en bit ut på banan. Rami leder oförsökt mina tankar till lokaltidningens lag och stadens självutnämnda stolthet, VSK Fotboll. Klubben har nu en fantastiskt fin och informativ hemsida. Den är helt klart i elitklass. Tveksammare är om detta kommer att räcka till serieseger. Det är alltid svårt med en sådan bedrift. Enligt min uppfattning blir det inte såsom tränaren anser att ytterbackens insats som blir viktigast. Nej, jag tror att viktigaste spelaren blir den tolfte spelaren. Och i det här fallet blir det en Ytter. Alltså ansvarige supporterpolisen som får en avgörande uppgift att hålla ordning en grupp som inte tar matcherna med en klackspark.

 

”Det är dåraktigt att be gudarna om det man kan åstadkomma av egen kraft.” Epikuros är filosofen som blir rättesnöre för våra popsnören på konstgräset idag, imorgon och förhoppningsvis hela säsongen. Slantsinglingen kan ta vid och må bästa lag vinna varje match, alla serier och låt oss njuta av fin fotboll.

 

P.P