Handbollen lever!

 

Snabbare svängar än sakta i backarna….

 

……..är en rubrik som passar bra för en handbollsmatch. Guldet blev till sand är en känd titel, inte minst i musiksammanhang. Det är också vad vi får uppleva varannan gång ett lag har eller inte har bollen. Det finns ingenting mer spännande än att leva i en handbollsmiljö. Ett mål betyder så mycket, och gör oss åskådare helt mållösa! Periodvis svänger det fram och åter i matchen på ett sätt som får en ovan person i slalombacken att likna ingenting. Det finns absolut ingen lagidrott som konkurrera med alla dessa ingredienser som kan bakas in i handbollen. Givetvis finns det plats för att vara individualist även i detta kollektiv. De är de som är själva kronärtskockan i denna pizza som för övrigt skall bestå av samma ingredienser som de fyra årstiderna. Goda kanter är ett annat gemensamt mål för handbollen och pizzan. Knorr är förstås kryddan även i våra handbollsmål. Handboll är även sportens motsvarighet till Wikipedia, det kostnadsfria, användarskapande Internetlexikonet. En slags kollektiv intelligens som understryker värdet av att grupper av människor är i regel kloka bara om gruppens enskilda medlemmar beter sig ansvarsfullt och fattar sina egna beslut. En grupp är inte intelligent om medlemmarna apar efter varandra, slaviskt följer slumpmässiga nycker och väntar på att någon skall tala om för dem vad de skall göra. För att en grupp skall vara intelligent, måste medlemmarna, oavsett om de är myror, jurister eller handbollsspelare komma med sina egna bidrag. Varenda en av våra handlingar har betydelse, även om vi inte kan se det. Tänk bara på ett bi inne i boet. Om boet påverkas av kallt väder, börjar biet skaka för att alstra värme, och det ger samtidigt värme till larverna i närheten. Biet har ingen aning om att flera hundra arbetare på andra ställen i boet gör precis likadant samtidigt, vilket gynnar den kommande generationen. ”Ett bi ser aldrig det stora sammanhanget, och det gör inte du eller jag heller”, säger biexperten Thomas Seeley. En välskolad handbollsarbetare inser att tillvaron på golvet är som ett bisamhälle. Plats enbart för en drottning och helst inga drönare alls utom en flock av arbetsbin. Det är Shakespeares klassiska poem som är norm. ”To be or not to be.”

 

Med senaste tidens handbolls EM i färskt minne så är det bara att gratulera er som är

televisionsinnehavare. En följd av täta, intensiva, avgörande och spännande matcher spetsat med bra och underhållande spel. Titta bara på Sveriges match mot Spanien i EM- slutspelet. Svängig, spännande, dramatisk och osannolik avslutning med ett scenario som inte kan överträffas av någon regissör inom dramavärlden. Man kan säga att det är kanske så här många önskar att livet i stort skall vara.  Alltså precis som denna sport där enastående insatser varvas periodvis med simpla misstag. De patetiska filmningar som dominerar fotboll, hockey och bandy finns det ingen plats för på denna arena. Innebandyn attribut med pannband, silkessnören och andra finesser behövs inte heller. Dumstrutarna som kallar sig fans och inte kan uppträda normalt går givetvis inte på handboll. Dessa gossebarn som är rädda för tomtar och troll och felprogrammerade centralt följer i denna stad bara sitt gäng. En handfull verkar även tagit ett sidosprång till hockeyklubben för att finna värme och trygghet.

 

Handbollen är konkurrensutsatt i allra högsta grad men den är alltid tidsenlig. Varumärket är oslagbart, en sport som är en mix av schack och boxning. Handbollen har i och för sig genomgått samma stålbad som bandyn vad gäller tävlande lag i seriesystemet. För fyrtio år sedan fanns det ett femtontal seniorlag i seriespel i Västerås, idag är det två stycken med farmarlag. Josh Billings visdomsord är ett passande citat för situationen. ”Motgångar har samma effekt på en som hård träning har på en boxare – de pressar ner en till matchvikt.” Publiken är en tålmodig skara av närmast sörjande och en grupp av entusiaster som uppskattar det ärliga spelet där spelarna är klistertäta i närkamp med både boll och motspelare. Sporten där domarna aldrig riskerar att kallas julgris, fläskkotlett eller annat opassande. Handboll är en god uppfostring i uråldriga och ibland inte längre bekanta umgängesformer mellan människor. Det här är den moderna tidens idrottsrörelsers motsvarighet till scoutrörelsen, är tanke som slår mig ibland. Respekt, laganda, samarbete, disciplin och rättsuppfattning för regelverket i spelet på ett sätt som är otidsenligt. Detta präglas in i mycket tidig ålder. Visst förekommer det en sekunddramatik även i våra lokala matcher. Ett andetag är skillnaden mellan lagen i många av matcherna i Västeråshallen. Nu har det visat sig att man även kan förlora en sekund efter slutsignalen när domarna får hålla i timglaset. Det kan bli dyra sekunder.

Många sliter med frågan vad som är skillnad på lim och klister. Det är precis som det låter. Skillnaden finns där och elithandboll anses av utövare vara omöjlig utan lim som bollkontakthållare. Målvakten skall helst limma bollen. Försvarsspelet skall vara som ett elastiskt och följsamt klister med fogade kanter. En förlorare sitter alltid i klistret. Logiskt eller historiskt sett borde Västmanland och Västerås ligga långt framme i limsporten. Anledningen är att misteln är landskapsväxt och förekommer rikligt i Mälardalen. Förr använde man sig av växtens klibbiga bär till att göra ett lim som till de barbariska limspön man fångade fåglar med. Periodvis förefaller vårt passningsspel att vara som desorienterade fåglar på fel halva jordklotet. Våra materialförvaltare som har de viktigaste uppgifterna av oss alla borde givetvis uppmuntras med en ledig kväll om året för att plocka och koka mistellim. Det ger kanske greppet en extra krydda och touch så alla bollar kommer rätt. Eftersom växten är städsegrön så finns ju även färgen i den lokala handbollstraditionen som tröjfärg.

 

Tyvärr så har vi olika stor idrottskunskap i de journalistiska leden i olika delar av landet som skall förmedla sporthändelser till den breda allmänheten. Extra mycket tyvärr så är det så att de flesta tror att det är som det står i tidningen är en riktig beskrivning av händelseförloppet i matchen och omständigheterna kring laget. Förläggaren och journalisten Carl Mikael Edenborg diskuterade Filosofi och erotik i vår tid i Sveriges Radios Filosofiska rummet och sa då bland annat dessa kloka ord. ”Kvällstidningarna…överhuvudtaget massmedier…är en avgrund av dumhet. Det finns ingen tankeförmåga därute på redaktionerna. De är enfaldiga, fördomsfulla idioter.” Nu börjar tyvärr tidningsvärlden att få giftig konkurrensen av övrig media. Jag blir under stundom irriterad av den totala enögdheten hos tevereportrar, och delvis har även ofoget hamnat i radion. Ingenting är så sant som det är sagt. Även i detta sammanhang är handbollssändningar ett lysande undantag. Ingen bland i media har en sådan passion att berömma en god prestation i motståndarlaget som Claes Hellgren på handbollsmatcher. Det är stor känsla för det som det handlar om, idrott och inte fanatism eller enögdhet som vi har ett överflöd av i alla medier.

 

En detalj som är intressant när man befinner sig där handbollarna viner om öronen. En coach (tränare) har en otrolig förmåga att alltid hamna i vägen för oss som sitter på bänken. Det är förmodligen den viktigaste faktorn som eftersöks när man väljare ledare för sitt lag. Tänk om denna förmåga kunde överföras till försvarsspelare, att alltid täcka bollbanan så elegant som coachen skär av synvinkeln. Det skulle kunna ge harmoniska och konstant leende målvakter som slipper det pulshöjande arbetet med att alltid vara beredda på skott.

 

Bomdardier har köpt namnrättigheterna till Västeråshallen skriver lokaltidningen. Det känns bra och det låter bra mycket bättre än någon bank som finns i var by. Det smäller om namnet precis såsom det gör när handbollarna viner. Så nu är det bara för hemmagrabbarna att visa sig värdiga namnet. Man har kastat bollarna till varandra på ett trevligt vis senaste matcherna. Lyset har tänt till och ser ut som en nedladdad variant av Hugh Grant i filmen Som en pojke. Många andra händer har hittat ett tumgrepp som passar ihop med bollens mönster så nu känns både Kristianstad och Hallby fullt möjliga att kämpa ned i kampen om kvalplatsen. Och kan vi inom Västeråsidrotten hålla våra lag flytande i de högsta seriesystemen ytterligare några år så finns alla förutsättningar. Det vimlar av multitalanger i årsmodellerna 1995-1996. Det är där vi hämtar nästa generation mästare i handboll och några andra sporter. Så nu håller vi våra ledares tungor rätt i munnen och njuter av det bästa våra fantastiska lokala atleter presterar. Och kom ihåg att alla slipper straffrundor till skillnad mot skidskyttarna vid en bom! ”Man är vuxen när man kan skratta åt sig själv.” Med detta citat från E Barrymore ser vi fram mot vårens matcher!

 

PP