…….inte såsom jägare vill hävda vargen. Fyrfotingarna har samma gemensamma fiende som vi tvåbeningar. Det är den mänskliga faktorn som inte bara hotar utan även dödar. Med sin dumhet och fåfänga vad gäller kost och annat smått och gott gör människan sitt bästa för att utrota sin egen art, parallellt som hon försöker skapa ett oändligt liv åt sig. Det är givetvis GI-metoden och andra sjukdomsalstrande bantningsprojekt. Paolo Roberto reser runt som en handelsresande och domedagsprofet mot den här typen av struntmat. Hans åsikter är sunda även för alla mer eller mindre runda. ”Det är klart att ett bantningsmedel som Nutrilette fungerar, man svälter ju! Det är pulver i tre smaker; vanilj, jordgubb och choklad. Det blandas med vatten. Du har två val: Bli smal och dö -eller ät och överlev. Även populära GI-metoden får sig en släng av sleven. - Den fanns redan på 1980-talet, kallades för Elisabeth Taylor-metoden. Får man i sig för lite kolhydrater under för lång tid drabbas hjärnan, som är den största konsumenten av kolhydraterna. Du blir smal. Och dum i huvudet.” Paolo Robertos budskap är enkelt. Det finns inga genvägar eller mirakelmetoder för att gå ner i vikt. Det är hårt arbete som gäller. För att återgå till hundens fiende så finns det statistik hos försäkringsbolaget Agria som har över 200 000 hundar försäkrade. Under åren 2000-2005 betalade Agria ut ersättning för 84 hundar som angripits av rovdjur (varg, lodjur, kungsörn, björn). Under samma tidsperiod skadades eller dödades 135 hundar av vådaskott från jägare (förmodligen män i skor samtliga). 7238 anmälningar till Agria gällde trafikolyckor, alltså kofångare och andra bildelar som i hastigheter som inte kunde hanteras av chauffören skadade dessa hundar.
Ett flämtande ljus tänds dock för människobarnen så här när tomten närmar sig med raska kliv. Boken ”Teach yourself Training your brain” presenterar en sammanställning av forskning som samlats ihop från experter jorden runt. Vill du bli mera kvicktänkt? Då skall du äta mörk choklad, kallskuret kött och ha sex ofta. Det ökar hjärnaktiviteten och gynnar grå substansen i hjärnan. Att titta på såpoperor, röka cannabis och umgås med gnälliga människor är dock fördummande, skriver Daily Mail i sin recension av boken. Och vad är då den överlägset dominerande underhållningen i landet Sverige. Jo, att titta på dokusåpor med egotrippade programledare såsom Jihde i Idol. Det är frågan om det går att hitta gnälligare människor än i kölvattnet av ett sådant program. I nationens intresse för att bevara en och annan hjärncell till forskningen så borde givetvis socialdepartementet gripa in och ta ett skamgrepp på kulturutbudet i landet. Att en Pettersson kallar sig Picasso och genast blir en vinnare i en såpa istället för att uppträda med eget namn i en annan populistisk underhållning är en normalbild av dagens kulturutbud, och det som skall bilda skola och förebild för efterkommande artister. Att sedan pappa Lasse (förmodligen en avlägsen ”selfmade” släkting till Pablo Picasso) rasar och är arg på allt och alla för att dottern ständigt blir påmind om sin bakgrund i Big Brother, vem bryr sig mer än kvällstidningarna, som skall sälja på sörjan. En jury som tävlar i att ösa förolämpningar över deltagarna i en intensiv kamp med programledare som lider av antingen vaxpropp i håret som blockerar hjärnceller eller andra störningar är idag sådant som säljer och folk sväljer. Suck – det är min kommentar, det kräver ingen annan kommentar än Strindbergs klassiska. ”Det är synd om människorna.”
Denna tomhetens triumf kan vi kalla begreppet demokrati. Vi må förlåta människobarnen, ty de skola inte veta vad som är vad. Tillfällen där populationen röstar om vem som är bäst eller har gjort den bästa prestationen är otroligt långt ifrån ett rättvist system. Helt otroligt att dessa av trendsättande journalister skapade produkter idag vinner ära och berömmelse på konceptet ”koka soppa på en spik.” Jag har fortfarande inte kunnat smälta nesan med Jerringpriset när en Kulla-Gulla som Sanna Kallur röstas fram som Sveriges främsta idrottsprestation av svenska folket. Samtidigt utser en expertjury (kompetens inom området för prestationer) i Europa, Carolina Kluft till den bästa friidrottskvinnan i Europa. Miss Kallur hamnar trots två vunna GP-lopp och en EM-medalj inte ens på topp tio listan. Tyvärr är förloppet oftast detta när demokratin styr och ställer i tävlingar där folkets röst är utslagsgivande. Det är givetvis lika svårt att få rätt vinnare i dessa röstningstävlingar som att bygga en värld på såpbubblor. Det blir tomgång! ”Strunt är strunt och snus är snus så ock i gyllne dosor” har skaldats av en mina favoritskalder, Gustaf Fröding. Han visste inte hur rätt han skulle få en dag. Nu har det visat sig att en halvdan hockeyspelare med en moatjé från dokusåpavärlden gör en hejdundrande succé som målgörare efter att han lagt locket på - på snusdosan. Tänk om det är så enkelt som Woody Allen uttryckt det ”jag är tillräckligt kort och ful för att lyckas på egen hand.”
Stretching är en moderat politik. Generösare regler för att rörligheten är ett påbud från regimen i landet. Med höjt reseavdrag och ökad rätt till dubbelt boende vill man (m) öka rörligheten på arbetsmarknaden. Det hela känns för mig lika modernt och entusiastiskt som när fotbollstränare bedriver en kollektiv stretching i slutet av träningen med sina adepter. Det är märkligt man vill att alla gör likadant när alla är unika, olika individer och besitter en olika stor individuell rörlighet. Jag slutar aldrig förvånas över dessa seanser som förmodligen inte leder någonstans. Det känns lika effektivt som att bara spela en fotbollsmatch i mittcirkeln. Alltså ett mycket begränsat sätt använda sig av den stora plasticitet och kapacitet som finns om man använder fantasin en gnutta mer. I Sverige finns idag 173 akademier för kunskap, intressen och idéer. Dessutom ett otal som kallar sig akademi helt på eget bevåg. I dagarna är det Nobelprisutdelning och fest då kan det vara på sin plats att tänka på de vetenskapliga akademier som utser pristagarna. Förmodligen är redan nästa års pristagare redan utsedda ur den kretsen som inte riktigt nådde fram denna gång. Det är aldrig purfärsk kunskap eller forskning som premieras. Gammal skåpmat skulle man kanske säga på ICA-språk. Eller som pristagaren George Bernhard Shaw sagt: ”Nobelprispengarna är en livboj som kastas till en simmare som redan har nått den säkra stranden.”
Snyggt, coolt och lagom farligt, så såg vi på rökning på -70 och -80-talet. Vårt förhållande till klimathotets solklara etta i dag, flyget, är detsamma. Samma honnörsord hamnar lätt i fokus när man miljövänner hamnar i dialog med folk från SAS och luftvärnsverket. Flyger långt gör även säsongens mest eftertraktade krydda. Varje år produceras omkring 300 ton saffran. Iran är det land som står för störst del av produktionen, närmare 90 procent, följd av Spanien, Indien, Grekland, Azerbajdzjan, Marocko och Italien. Beroende på kvalitet varierar priset mellan 1 100 och 11 000 amerikanska dollar/kilo; i västvärlden är det genomsnittliga priset 2 200 dollar/kilo. Priset beror på saffranets kvalitet, som avgörs av dess färgmättnad, elasticitet, färskhet, och helhet. ISO har tagit fram en standard för att kvalitetsmärka saffran, ISO 3632, som graderar saffran i fyra kvalitetsgrupper på laborativ väg, efter dess halt av crocin (färg), picrocrocin (smak), och safranal (doft). Många saffransförsäljare använder dock sina egna sinnen i stället, när de ska avgöra saffranets kvalitet, på samma sätt som vinprovare bedömer vin. Traditionellt räknas saffran från Kashmir och L'Aquila vara av den finaste kvaliteten. Idag är priset 16 000 kronor per kilo. Saffran från Iran är med dessa ekonomiska mått mätt tyngre än oljan. Bush är smart, han låtsas utåt som om det är kärnvapen och sånt som han söker. Men givetvis är det saffran som är huvudsakliga intresset för att få bli härskare över Iran. Saffran är de torkade märkena av krokusblomman Crocus sativus. Varje blomma har tre märken och till ett kilo saffran krävs 170 000-500 000 märken. Doften av saffran brukar beskrivas som påminnande om metallisk honung, med gräs- eller höartade toppnoter, och dess smak likaså höartad och något bitter. I matlagning ger saffran en kännetecknande gul-orange färg. Den är vanlig som krydda i det asiatiska köket, i likörer och i konfekt.
Förfalskad saffran är ofta utdrygad med mald gurkmeja (Curcum longa), som bara ger färg, men smakar nästan ingenting alls, eller safflor (Carthamus tinctotius) som torkats och vars färg och form mycket väl liknar saffran. Saffran skördas i slutet av september och början av oktober. Märkena klipps och torkas försiktigt. När märkena samlas in undviks så långt som möjligt att blanda in något av de gula stiften eller ståndarsträngarna. I lågprissaffran ingår hela pistillen och inte bara dess märke och blir därmed av sekunda kvalitet. ”Vitt över jorden sitt sken spred saffranslöjade Eos.” Citatet är hämtat ur Homeros Iliaden. Saffran består av mer än 150 doft- och aromämnen. Dess färg kommer främst av α-crocin, men den innehåller även litet α- och β-karoten. Aromen kommer av safranal, en essentiell olja. Färgämnet, glykosiden, är mycket intensivt. 50 mg rivna till pulver med lite socker ger en tydligt gulaktig skiftning åt
Köttfärs är numera populärt att hacka på - både hackat och malet - medialt. Uppdrag granskning och Janne Josefsson har en förmåga att sätta färg på både partiarbetare i valstugorna och ICA-handlare - på ett kraftfullt sätt som genast går hem i stugorna. Perfekta köttbullar skall enligt en gammal praxis rullas i armhålorna och bara tappas ned i den flotta pannan. Jag tror att även nattgammal och handlarvänd köttfärs kan må väl av bakteriefloran i armhålan. Detta ofta underskattade och underanvända område i människokroppen. Svett anses ju vara den absolut nyttigaste sportdrycken av alla blandningar. Svett är också ansträngningens parfym. Manlig armhålesvett är den överlägset viktigaste faktorn som attraherar kvinnor, ofta omedvetet och andra gånger medvetet så dras kvinnor såsom flugor till en flugfälla till rätt armhåledoft. Så nu gäller det för ICA-handlarna att kavla upp ärmarna och visa armhålorna. Dementier och räddningsaktioner för att rädda ICA:s anseende är i full gång från många aktörer. Expressens ledarsida har en rubrik 9/12 som lyder: ”Fel slänga tjänligt kött.” Det känns tryggt att det finns människor idag med egenskaper som kan utläsas av denne ledarskribent med signaturen liberal. ”Människokroppen är utrustad med en alldeles egen Janne Josefsson: smaksinnet. Vår kropp stegrar sig inför det som smakar och luktar skämt eller sjukt. Annars litar vi för lite på våra egna sinnen, numera. Många lyder bäst före datumen med religiös nit, och svenska folket häller ut sjöar av mjölk som luktar och smakar – och är – utmärkt.” Jag är beredd att dela åsikten som om att det finns både ett och annat som luktar och smakar sjukt. För mig är det framförallt Expressen och Aftonbladet. Bill Parcels har sagt något som kan passa in som avslutning för att reda ut vad som är sant eller rimligt och kan tillägnas kvällspressen och statsministern i Sverige. ”När du inte vet att du inte vet så är det stor skillnad mot när du vet att du inte vet. Han vet att han inte vet. Förra året visste han inte det.”
PP