……..är en dikt av den magiska lyrikern Karin Boye. Dikten kan vara en tankeställare för att värna om det värdefullaste vi har att komma med här på jorden när det gäller råvaror. Skogen har varit och är fortfarande landets viktigaste exportprodukt.
Vi glömmer många gånger bort att även vi består till 40 procent av samma gener som ett träd. Vi har dock inte alls de starka rötter och den tolerans för vind och andra naturkrafter som ett träd. Tänk efter hur tomt det skulle vara i skogen om vi inte har träden att luta oss mot! Jag hoppas att Boyes har överseende med att jag vill sprida den här dikten till eventuella läsare av denna krönika! Jag anser denna författare vara värd betydligt flera läsare än många av våra populistiska deckarskrivare!
Levande som vi
och långt långt borta,
så vårt ord "förstå"
blir tom rök och vind.
Djupt oåtkomliga
för tankar och för sinnen,
fast er bark känns skrovligt
god mot vår kind.
Ögonlösa lyser ni
i ögonfröjd och blommor.
Genom vilka verktyg
vet ni er prakt?
Genom vilket hemligt,
skapande vetande
har ni del i synernas
och dofternas makt?
Lutande mot stammen
märks vi inte,
slipper inte in i er
innanvärld.
Eller når er, speglad,
en flik av vårt väsen,
för oss själva okänd
och bävansvärd?
Fast vi väl är födda
av samma anor,
ser vi ingen skymt av vår
gemensamhets stund.
Alltför många äventyr
skilde oss sedan,
alltför ovetbar
är vår enkla grund.
Kanske har vi ännu
ett möte att vänta
på den väg, där liv
går tillbaka till mull.
Än en uträckt hand
mellan åtskilda släkten.
Och vi tackar döden för det
sammanhangets skull.
Stoffet, alltid lånat,
ger vi åter.
Smält det till er form,
och tag och giv!
Låt det bytas mellan oss
som vänliga gåvor,
djupa vackra okända
syskonliv!
Ulf Boye är innehavare av upphovsrätten till Karin Boyes lyrik
P.P