Hunger eller inte......

………det är frågan när jag skall sammanfatta året som gått och skåda framåt mot nästa år. En händelse som jag kommer att komma ihåg är att året 2011 var den fysiska vändpunkten. Ett lågvattensmärke passerades när ett nytt svårslaget rekord i livsstilsjukdomar har nått sin kulmen även i konungariket Sverige. Den vanligaste operationen är nu mot övervikt. Gastric bypass som det kallas när en bit av övre magsäcken skärs av och sys ihop så att det bildas en mindre ficka. Sedan dras tunntarmen upp och ansluts till fickan. Resten av magsäcken är därmed bortkopplad. Metoden anses vara den ekonomisk mest framgångsrika metoden i bantning. Människor med kraftig övervikt har ofta flera sjukdomar och behöver göra en livsstilsförändring. Kirurgin anses livsviktig för att för att ge individen flera år till livet och liv till de åren. Enligt branschkunniga hjälper ingen annan metod med tillräcklig bestående effekt när stjärten blandat sig med låren. Människan har en drivkraft att vilja äta fast hon inte är hungrig. Detta är en av flera anledningar till att vi hamnat i den här amerikanska drömmen som genererar en omfattande övervikt. Mottot - ät som en höna och skit som en elefant - är en klassisk oslagbar metod för viktreducering. Men den metoden förefaller inte vinna tillräckligt många anhängare i vår samtid.

Det finns inga regelbundet löpande människor som lider av förstoppning. Väderspänningar är möjligt och vanligt, men inte av sådan kaliber så att det leder till ogjord löprunda. Det finns inget dåligt väder för en person som har hittat sin väg till välbefinnande och harmoni i livet. En balans i förbränning av kilokalorier med både springande och födointag. Annars har det här året präglats av översvämningar på många håll i Sverige och världen. En teori är att det är klimatförändringar som ställer till det för väder och oväder. Dessutom råder det en översvämmande rapport av det faktum att tillvaron svämmar över av aktörer som gör skattefria vinster i vår så kallade välfärds- och omsorgssektor. Riskkapitalbolag som hittat en lucka i vår lagstiftning kan göra stor vinster i vården utan att betala någon skatt i Sverige. En otrolig utveckling i ett land som varit föredöme och förebild för andra länder hur vård och omsorg i allmännyttans tjänst kan utföras till allas belåtenhet. 

Hungern är vår tids mantra. Det gäller inte bara överkonsumtion av mat och dryck. Pengar är en annan stark drivkucku. Faktiskt helt klart den starkaste faktorn idag. Pengar skapar fenomen som Zlatan och Carema med flera. Kunskap är den viktigaste drivkraften i vissa kulturer. Sedan har vi även en relativt stor grupp människor som vill bli kända, berömda och helt enkelt bara få en uppmärksamhet och bli sedda. Det finns alltså olika saker vi hungrar efter och det är även helt klart att vägarna är många till målet hur vi når våra mål i livet. Idrotten är ett vanligt forum för många som kommer från en bakgrund där inte allting varit en dans på rosor med stekta sparvar som en naturlig del i livet. Några pojkar och även en och annan flicka lyckas dock att slå sig fram i den tuffa sportvärldens konkurrens till en topplats. Den positionen genererar en gigantisk berömmelse och rikedom med överflöd av allt som kan köpas. Givetvis sker detta i ett samspel med den tredje statsmakten som journalistiken ofta benämns. Livet blir som en saga och den breda allmänheten hakar på precis i samma anda som Selma Lagerlöf beskriver det i sin magnifika roman Kejsaren av Portugallien.Tidningarna hafver sagt” är uttryck som är lätt att komma ihåg, vilka osanningar och fel som skrivs och förmedlas till oss i mediebruset tar alltför många människor för den enda sanningen. En annan trend i dagens omvärldsanalys är att alla som har uppnått någon typ av kändisfaktor skall komma ut med sina bokstavskombinationer. Att komma ut och att skriva sitt livs historia och memoarer förefaller vara viktigt för många innan eller strax efter trettio. Numera är det en slags hög status att man skall ha typ av svår barndom eller en sjukdomsbild att rapportera. Det kan vara att bli slagen med en träslev av sin ömma moder. Andra kan stoltsera med koncentrationssvårigheter och ordblindhet. Det är snart inte normalt att vara helt normal och anse sig som haft en trygg och trivsam barndom. Den typen av liv och uppväxt säljer inte alls några böcker idag,

Årets bok i detta tema är givetvis boken av och om den av Sveriges två ledande kvällstidningar utnämnde mest intressanta person. Jag är Zlatan Ibrahimovic – är titeln på boken som har slagit alla försäljningsrekord denna höst. Ingen bok någonsin kommer att köpas, ägas, läsas och avlyssnas av så många icke läskunniga som drömmer om en liknande levnadssaga. Dessutom kommer alla andra att läsa boken, det hör till för att betraktas närvarande i fotbollsfamiljen och i samhällsdebatten. Men det är kanske svårt att misslyckas om det har skrivits 89 helsidor i de två kvällstidningarna om denna bok innan den ens har börjat säljas!

Den särklassiskt bästa bokrecensionen av Zlatans memoarer är enligt min uppfattning den som skrivits av Christoffer Herberts i Hufvudstadsbladet. Bara titeln på artikeln för recensionen är poetisk och träffsäker. ”Hatet som får klotet att snurra” skriver Herberts. Ingressen är lysande. ”Till och med i sin egen självbiografi framstår Zlatan som totalt egoistisk, omogen och obalanserad.” Just därför vill Christoffer Herberts inte lägga boken ifrån sig.  Jag har utan tillfråga hbl.fi eller författaren Herberts valt att välja en del ur den här enligt min egen uppfattning extremt fina bokrecension. Den är värd en bred publiki. Förmodligen är mina superlativer över recensionen så starka eftersom jag delar uppfattningen i denna recension till fullo. Många svenska deckarförfattare får genom fina översättares känsla i tangentbordet en bättre produkt på ett annat språk som gör att de säljer bättre. Författaren till Zlatans bok har samma egenskap och förmåga. Här kommer nu ett utdrag av årets bästa recension:

”Zlatan drivs inte av kärlek till något alls. Hela karriären, och följaktligen hela boken, drivs av hat. Ibrahimovic hatar den svenska skolan för att han får en speciallärare, han hatar de svenska föreningarna för att de skickar ut sina juniorer för att sälja julkalendrar, han hatar de svenska storklubbarna för att de försöker få så mycket betalt som möjligt för sina spelare och han hatar den svenska pressen för att den skojar om hans civilstånd.

Inte heller framgången i proffslivet ute i Europa får honom att sluta hata. Tvärtom. Han hatar grammatiklektioner i främmande språk, han hatar att uppmanas att jobba defensivt, han hatar när han inte får byta klubb precis som han tycker. Och eftersom han inte får göra som han vill i Barcelona hatar han allt vad den klubben står för också. Medspelare, motspelare, tränare, ledare: alla som inte gör exakt på pricken som Zlatan önskar blir automatiskt fiender.

Någon jakt på sanningen är boken definitivt inte. Direkta sakfel i storyn hittas enkelt och allt beskrivs totalt subjektivt ur huvudpersonens synvinkel, som en 422 sidor lång partsinlaga i en fotbollskarriär Zlatan tycks hantera som en rättegång. Ändå går det inte att sluta läsa. Tempot är lika rasande som humöret, och den brutala viljan att berätta allt utan att vika en centimeter bäddar för fascinerande läsning. En idrottare som du tycker aningen sämre om när du läst sista raden än du gjorde när du slog upp första sidan. Och ett mycket bättre betyg än så kan en självbiografi knappast få.”

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Det är livet för många som kommer fram i diverse idoltävlingar, förnedringsteveprogram och även inom sportens utåt sett ädla ideal. Mörkret sänker sig – ridån går upp! Nu kommer inte Zlatan att falla så långt men förmodligen har hans zenit passerats. Han har trots allt med hjälp av massmedia tagit över som den mest omskrivne personen med svenskt pass. Kungen har degraderats till en lägre plats i rankingen. Men vår konung har i sitt alltid lika intressanta jultal till nationen kommit med en spännande analys. Hans majestäts motto är ju som bekant: ”Med folket i tiden.” Och i denna anda konstaterar han att Sverige har förändrats mycket på 200 år. Det är visdomsord som skall beaktas. Vi har idag lämnat nästan alla tankar på solidaritet och omtanke om varandra till att enbart ta del av  politiska floskler för att samla poäng. Nu är det egot eller jaget som tydligt symboliseras av Zlatan, Birro och andra som vinner sina likasinnades gunst och intresse i media som gäller.

Årets ärligaste och bästa uttalande kom oväntat från en hockeyspelare. Peter Forsberg som är husgud hos många med pucken som käraste leksak har gjort ett extremt modigt och samtidigt kontroversiellt uttalande helt privat. När han säger att man inte gick för fullt in en OS-match för att få en lättare väg för att vinna guldet så rör han vid svensk idrotts hycklande dubbelmoral. Alla visste att så var fallet att en förlust i rätt match skulle ge vinst. Men i Sverige är dubbelmoral och skenhelighet en dygd. Foppa får på pälsen och tvingas backa ett steg och försöka säga att det inte var så. Men Foppa vinner ändå allt fler poäng med sin i motsats till medias favorit Zlatan med att vara oegennyttig och hederlig. Senaste uttalandet i sin nya roll om att hockeyspelarna i elitserien skall ha för hög lön för sin prestation är inte annat än ett sunt och rimligt konstaterande! Jag måste tillstå att jag respekterar Foppa mer nu idag än under hans storhetstid på isen. Han krossar Zlatan och hans anhängare i kvällspressen.

Årets största idrottsman är norrman – Petter Northug krossar alla andra med sin kapacitet, sakliga självförtroende och storhet när det gäller att vara som bäst behövs i en av de tuffaste konditionsidrotter. Årets pucko är också norrman. Anders Behring Breivik som med sin felprogrammerade hjärna visar hur tokig och sjuk en människa kan bli i sin renrasiga vision när han utan ånger och pardon dödar oskyldiga och begåvade ungdomar på ett politiskt sommarläger. Det här är väl ett exempel på att ett av bästa länder i världen, Norge, kan göda det bästa och det sämsta av vad vi människor kan åstadkomma här på jorden. Petter får välförtjänt medalj och bonus. För dumhuvudet Behring Brevik finns inget straff som är tillräckligt hårt. Vad han än kommer att dömas till är det för lågt för hans illgärningar.
 
År 2011 har nått sin sista vecka. Oerhört många fantastiska händelser av både glädje och sorg har inträffat. Både på våra privata och globala plan. Alla har vi bilder av både glada och ledsna händelser med oss i bagaget. Ett är dock säkert. Vi lever och vi har trots allt både tro, hopp och kärlek att både ge och få även nästa år! Ett år i taget är ett rimligt korttidsperspektiv i en osäker tid på jorden. Ett är klart – tidsandan kommer att svänga mer och större än en golfsving. Mottot från idag att konsumtion är högsta formen glädje är över. Den som har flest prylar när han dör vinner kommer inte att vinna. Fusk, dribbel och båg kommer inte att längre vara det som lönar sig bäst och mest. Nya tider och nya trender är helt klart på ingång. Vilka vet jag inte men jag är nyfiken och ser fram mot att intresserat följa framtidsförloppet 2012. Men jag rundar av ett fantastiskt intressant och spännande år med ett citat av Sokrates. ”Förnöjsamhet är naturlig rikedom; lyx är artificiell fattigdom.”

Gott Nytt År till er alla!

P.P