Jorden anropar............

………svensk journalistik och sportjournalistik i synnerhet! Det är kanske något som vi borde få läsa betydligt oftare. Dessa magiker med fingrarna ständigt på tangentbordet eller mikrofonen som en del andedräkten. Det är bilden man får av dessa orakel som uppträder som vår tids reporterhjältar. I svunna tider så var det kompetens, kunskap, respekt och engagemang som var ledord för våra journalistiska hjältar. Jolo, Bang och O:na i kvalitetsteven är några namn som jag finner omedelbart i min mentala byrålåda. När det handlar om sportjournalistik så är Sven Jerring, Lennart Hyland grundbultarna för Radiosporten som faktiskt lyckas hyggligt med rekryteringen och behåller sin ledande position. Det är klart att det har blivit någon slags ny tidsanda som även präglar radiosportens sätt att förmedla sport. Det är sällan vi får höra några kompletta resultatlistor. Vi hänvisas till webben som i alla andra sammanhang. Med tillräckligt många klickande på rätt plats går det att hitta något som tidigare var en standard från radion. Resultat från tävlingen. Inte bara hur det gick för eventuella svenska deltagare. Som sportnörd vill jag alltid ha en fulltändig resultatlista. Men ibland undrar man för hur det är ställt med begreppen för vad som är vad i sportens värld. Som referens för detta resonemang kan jag bara relatera radiosportens utsände i Malmö lördagen 20:e augusti. Mannen rapporter exalterat följande ”det har nu gått tre minuter av denna oerhört dramatiska fotbollsmatch.” Det är klart att vi lever i skilda världar när jorden anropar. Men inte ens med alla droger i världen, så kan jag inte tänka mig att en allsvensk fotbollsmatch kan uppnå en sådan dimension strax efter avspark. ”Som barn är alla konstnärer. Svårigheten ligger i att förbli barn som vuxen.” Pablo Picassos tänkvärda citat är något som borde vara ett mantra i sportjournalistiken.

SVT som har min gamla parallellklassare från högstadiet (Yng) som chef idag har både ambitioner och kompetens. Tyvärr så förefaller det inte finnas ekonomiska förutsättningar för att klara av det som ligger i nationens intresse. Alltså att se till att alla stora sporthändelser är tillgängliga för kreti och pleti. Nu har S har satt ner klacken inför nästa valrörelse, det blir sportens tv-rättigheter som avgör valet. TV4 är en fullständigt fjantig sportkanal. När det visas friidrottstävlingar som pågår för fullt väljer kanalen att visa sin reklam i drygt tjugo minuter varje timme. Det är en tydlig signal till oss, vi som är betraktarens öga och öra. Betalkanaler som TV4 markerar tydligt, - vi skiter i sport och idrott. Reklamen är viktigast. Och här är det idol och annan nonsens som är viktigt. TV3 och övriga betalkanaler förefaller ha en tydlig och given tävling. Den som visar minst av det som vi bänkat oss för att se är bäst. Det finns bara en TV-kritiker som är skarpsynt och nyanserad. Det är Croneman i DN som ser alla självmål som görs av journalisterna. Det skulle vara fantastiskt underhållande om alla tidningar hade någon med den erfarenheten och kunskapen att sortera i det mediala utbytet. Det underlättar att vända sina blickar till poeter för att förstå vad som händer i våra TV-kanaler där alla experter även extraknäcker som tipsexperter på olika bettlarfirmor. Dubbla roller - att vara objektiv expert och samtidigt tippa matchutgång. Alla våra tips och sianden är ju ofta önsketänkanden.

"Dumheten överlever alltid. Den är, så att säga, för dum för att dö." Citatet av Aksel Sandemose leder tankarna direkt till den Zlatanism som man skulle kunna tidens tand. Idag skall alla utom Ralf Edström i radion stå på tå och tycka att allt Zlatan gör är fantastiskt. Hur pinsamt och plumpt är det inte att höra en exalterad expert som Bosse Pettersson skrika sig hes för en brutal knuff. ”Såg ni vilken ni vilken fin prestation av Zlatan före målet ” säger expert Pettersson när den helige Zlatan brutalt har knuffat till en ungrare med sin båda händer så att motspelaren flyger in i målnätet och lämnar vägen fri för ett svenskt mål. I alla andra matcher och sammanhang hade den skyldige (Zlatan) fått varning och målet skulle blivit bortdömt. När sådant här händer så är verkligen löjligt att tala om fair play och bära in gigantiska flaggor med fair play symboler innan matchen.

Men utan tvekan så är de skrivande kvällstidningarnas skribenter värst eller bäst. Det är givetvis en tolkningsfråga. Men här finns det ingen gräns i att hitta vinklingar att rapportera om alla som är stjärnor. Det är en fullständigt omöjlig sak att kunna räkna ut hur många stjärnor det finns bara i svensk fotboll. Alla som omnämns i tidningar är antingen fixstjärnor, megastjärnor, ungdomsstjärnor eller jättetalanger. Det är klart att det är omöjligt kunna uppskatta någon som verkligen är extremt duktig och värd dessa superlativer. Kanske borde vi värdera sportjournalisternas astronomiska kunskaper enligt samma måttstock som den bloggande läkaren Gunnar Nordenstam gjorde om en politiker föregående år. "Årets nobelpris i fysiologi eller medicin bör naturligtvis gå till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år - en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia."

Det är dumt att bara kritisera utan att komma med några förslag till förbättring. Varför inte bli litet retro som annat i tiden. Sluta med överdrifter och superlativer som är orimliga. Orden räcker inte till, ordbehandlare kan inte klara av denna simpelhet i skrivandet. Läs poesi och jämför sportjournalistiken med kulturskribenter. Språkbruk och dess förmedling inte rolig att ta del av idag. Delvis är detta som man brukar säga om alla problem – ett samhällsproblem. Tidsandan, utbildningssystemet och ekonomin är populära som grundorsaker. Fotbollen har växtvärk. Sporten gör sig större än den är. En del av problemet finns kanske där, men en annan orsak är nog att det som förmedlas handlar inte längre om journalistik som tidigare. Det är mera någons slags PR. Alla gör sig till varumärken, spelare, ledare och journalister. Man tvittrar och bloggar om allt. Att hänga ut löpsedlar som vilseleder läsaren innan start är mera vanligt än ovanligt. Det är glädjande att det är många ungdomar som läser Offside som är den enda realistiska fotbollstidningen. Dessa överdrifter i kvällspressen leder till att spelare, ledare och media som skriver om fotboll drabbas av någon slags övergödning. Det finns ingen annan sport där det sker så många regelbrott varje match. Det finns ingen annan sport där man leker med tändstickor och knallskott på läktaren under matcherna. Ingen annan sport har en sådan märklig supporterkultur. Att man skall träffas för att slåss före matcherna. Då skulle det väl vara konstigt om journalistiken skulle förmedla poetiska och vackra målande beskrivningar om spelsituationer. Kloka ord är kanske inte som hör till vanligheten i fotbollskretsar. Men detta citat av Lars Epstein får bli dagens hoppfulla slutord. ”Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka.”

P.P