Finns det hjältar eller bara mediala hjältar...

………….om vi slår en upp svensk tidning idag så är alla hjältar som har kommit i kontakt med bollen eller varit i närheten av en händelse. Lag som förväntas vinna och inte vinner en tävling blir trots det nationalhjältar i hjältebristens tid. Personer som har varit med i ett teveprogram och förnedrat sig själva blir stjärnor och hjältar för våra tidningar som törstar och hungrar efter säljande rubriker. Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära. En kvinnlig hjälte kallas även för hjältinna. I Grekisk mytologi kallades hjältarna heroer, varifrån många språk fått sitt ord för hjälte, liksom svenska orden heroisk och heroism (hjältemod). De grekiska heroerna hade ofta gudomligt påbrå, vilket är vanligt även bland hjältar i andra mytologier.

Alltid har det funnits gott om tid för ont – och ont om tid för gott. Det är svårt att definiera begreppet hjälte. Det är ett tillmäle som man använder lite grann på känn, till exempel när man ska beskriva en person som har gjort något stort. Så vad är en hjälte egentligen? Kort och allmänt sagt är hjälten en person som gör rätt saker i stor skala. Gärna med en liten uppoffring av sig själv för det allmänna goda. En person att se upp till och beundra. Och kanske ta efter, även om hjälten bara är ett fantasifoster. Vem man väljer att kalla hjälte är subjektivt. Den amerikanske mytforskaren Joseph Campbell är förmodligen den största auktoriteten när det kommer till hjältar. Han är välkänd för att bland annat skrivit en bok om hjältar. ”The hero with a thousand faces” var George Lucas inspirationskälla när han började skissa på "Star Wars"-sagan - som ju är ett destillat på all världens hjältemyter, snyggt förpackat för den moderna människan. Enligt Joseph Campbell är hjälten en mytisk bild av den resa människor behöver göra för att finna sig själva. Hjälten visar vägen när man ska ta sig till ett nytt stadium i livet. Det är inte så flummigt som det låter. I de flesta kulturer finns så kallade initiationsriter, som markerar övergången från barndom till vuxenvärld. I berättelserna som hör till dessa riter hittar man en hjälte som fungerar som vägledare. Vissa personer har förmågan att genomföra det de tänkt sig. Utan att förstå varför?

Tidningen Dagens Nyheter kallar Finland de kufiska sommartävlingarnas förlovade land. Välgörenhet kommer i alla former. I Karleby ordnas det under sommaren en tävling i snöbollskastning med målet att samla in medel för att bygga ett hem för igelkottsungar. Arrangörerna har fryst in ett par tusen snöbollar som publiken får kasta mot en avgift på 2 euro. Från fem meters avstånd gäller det att fälla burkar som står uppställda i en pyramidformation. Intäkterna används för att bygga en akutmottagning samt ett hem med rum för 80 igelkottar. Det kan vi kalla hjältar i det tysta anonyma livet. Det blir förstås inte gigantiska löpsedlar som för en tåfjutt i en fotbollsmatch.  Vår tillvaro är givetvis fylld av okända människor som är hjältar i vardagen.

Humor brukar inte ses som något relevant i vetenskapsteoretiska sammanhang. Det är ett förbiseende jag anser att vi borde ändra på. Jag tror absolut att Aristoteles hade rätt när han talade om humorn som en medicin.  Det är en medicin för ett tänkande på tomgång. Väl valda ord är nästan alltid hastigt ihopsatta. Humorn kan när den är som bäst skapa den distans till vårt eget tänkande. ”När vårt tänkande fångat oss likt en fluga som flugit in i en flaska och som sedan inte hittar vägen ut.” Citatet är en metafor av Ludwig Wittgenstein. Han menade också att mycket väsentligt i filosofin kan presenteras med hjälp av humor. Humorn är inte bara en väg till självinsikt utan också ett medel för att i undervisningen förmedla insikter.  Humorn finns överallt och det är oftast det enkla som är humorn. Folk tror inte att de är som folk är mest.

En resa genom Sverige visar tydligt att loppisar är en företeelse som sprider sig överallt i landet. Det finns förmodligen inte en by eller ort i landet där det inte finns minst ett antal loppisar. Outlets är ett annat fenomen som ökar stort. Vi lider alltså av ett konstant ökande behov av konsumtion. Att konsumera mera är ett motto och en livsstil idag. I vår tid vill vi hellre vara före varandra än för varandra. Som en motvikt till den här konsumtionstillvaron växer ett alternativ starkt. Det är till exempel att springa barfota. Att inte investera i dyra skor och produkter. En slags retrotanke. Var skon klämmer vet fotfolket bäst.

Förändringens vind blåser även i världsekonomin. Inga träd växer till himlen. Träden fäller alltid oskrivna blad. Och kunskapen om att förändringen är det enda som är beständigt är idag en tung vardagsrealism även för alla jordens invånare. Den amerikanska drömmen och modellen för västvärldens politiska ledning och system är inte längre topprankad. Sänkningen av kreditbetyg är en fingervisning om förskjutning i maktbalans. Poeter och konstnärer har många gånger ett sätt som kan förklara tillvaron med ett pennstreck eller några ord. En aforism av Rolf Fridholm passar som slutord denna vecka. ”Det är mycket vi ska lära innan vi blir gamla nog att minnas.”

P.P