När det är som mörkast..............

……………då tänds det alltid ett hopp om att se ljuset i tunneln. Det känns fullständigt oviktigt att skriva om fotboll, skämtsamheter eller andra banala saker när extremistens terrorhandlingar i Norge finns i tankarna och blickfånget hela tiden. Vad vi lär oss i livet är en bråkdel av vad livet lär oss. Den mänskliga destruktiviteten tycks befinna sig på kollisionskurs med konstruktiviteten. Tänk att en endaste människa med en felprogrammerad hjärna kan orsaka så otroligt stor skada för så många andra människor med sin fanatism och ondska som verktyg! En tanke i tiden är om det är internet och övrig medias betydelse som kan vara inspiration och källa för felprogrammerade virrpannor att hitta kunskap för att utföra sina illgärningar? Kan det hända i Norge som är landet där fredspriset delas ut och som förmodligen är ett av jordklotets mest demokratiska och öppna länder, ja då är det illa. Hur många likasinnade med avtrubbade sinnen kan det finnas bland våra medvandrare på jordklotet? Sorg, ilska och kamplust mot destruktiva krafter som denne massmördare är känslor som säkert oerhört många av oss upplever så här några dygn efter traumat.

Det klaraste ljuset kommer från Norge i denna stund. Den stolthet, humanitet och sammanhållning samt kamplust mot dessa destruktiva krafter som uttrycks av många, bland annat statsministern och skottskadade ungdomar är ljuset för oss som tror på allas lika värde på vår jord. En som har vuxit ut i denna tragedi är Norges statsminister Jens Stoltenberg. Många fantastiska tal, både känslostarka och kraftfulla som visat vägen till både tröst och kamp för många människor gör att vi säkert kommer att se denne kompetente ledare i andra viktiga internationella sammanhang. Det finns en del poeter som har ord som har förmåga att hantera ord som vi andra saknar. Nils Ferlin är en personlig favorit och i hans diktsamling Samlade Dikter finns en dikt som jag valt som passande för känslan idag.

I livets villervalla

I livets villervalla

vi gå på skilda håll.

Vi mötas och vi spela

vår roll-

 

Vi dölja våra tankar,

vi dölja våra sår

och vårt hjärta som bankar

och slår-

 

Vi haka våra skyltar

var morgon på vår grind

och prata om väder

och vind-

 

I livets villervalla

så nära vi gå-

men så fjärran ifrån varandra

ända.

 

P.P