Varför lyser inga stjärnor............

 

………är kanske en konstig fråga att ställa när vi har ett överflöd av pseudostjärnor. Våra journalister idag tävlar om att utnämna stjärnor i både sport och underhållning. Det räcker med att vara oklädd i ett teveprogram eller vara med på reservbänken i någon lagsport. Då blir det stjärnstatus i media och krigsrubriker för i princip ingenting. Den här champagnegaloppen som våra historiskt okunniga rapportörer förmedlar är ingenting annat än brist på respekt för riktiga stjärnor. En typ av språklig devalvering och en professionell dekadans. Det är tråkigt för de som verkligen är värda stjärnstatusen. Den får liksom inte rätt värdering eftersom superlativerna inte kan räcka till, ordförrådet är ofta tömt på nonsensfigurer när det kommer fram någon som förtjänar sin stjärnkult. Sydney Smith har uttalat ett passande citat för tidsandan. ”Många springer efter lyckan likt en tankspridd man som letar efter sin hatt, medan han hela tiden har den på huvudet eller i handen.”  

Många gånger är tillvaron för många människor en konstant aha-upplevelse. Man ser inte skogen för alla träden. Då återstår bara den drastiska åtgärden att fälla träden. Harry Martinsson  är en våra främsta författare som kunnat skilda naturupplevelser så att de blir närvarande på ett konkret sätt. Dikten Enbusken är en utmärkt läsning om man vill en djupare och mera insiktsfull uppfattning om trädets roll för människan.

Enbusken

Tyst står han vid stenen,

enig med ljungen.

Bland stickbarren

sitta bären svärmvis

som uppfångade hagelskott.

På honom biter ingenting.

Han brukar borsta nordanvinden.

Hans kvistar är sega som senor.

Med det kargaste härdar han ut,

men doftar ändå, har ändå behag.

Åt gravar och golv gav han ris,

och ett gott öl bryggde han

där han stod, stark och vänlig,

klämd mellan gråa stenar i Thule.

 

Vi har enligt kinesisk filosofi tilldelats ett visst antal pulsslag att leva ut i livet. Och när vi har förbrukat vår ransons släcks vårt liv. Ett poetiskt sätt att betrakta livet tycker jag. Kroppen och själen interagerar. De är en helhet. I vår moderna värld med handsprit och farmakologisk terapi i överkant så finns ändå en del gammal nedärvd kunskap kvar. Till exempel är vargsaliv särläkande. Många människor är så rädda för döden att de skyddar och vaccinerar sig mot allt och vågar inte leva livet. Att det är nyttigt att röra på sig är idag oomtvistat som en sanning. Trots detta så är det bara en minoritet av vårdleverantörer och vårdande personal som följer denna kunskap i sin vardagliga gärning. Traditionens makt är tung och svår att vända. Det är svårt att komma på någon sjukdom som inte har effekt av att människan är i rörelse. Biverkningarna är så gott som obefintliga.

Hos alla människor finns i blodet en mycket liten cell. Det är en röd blodkropp och dess uppgift är litet speciell. Den transporterar syre från lungorna till resten av vår kropp. Det finns miljarder av dom små blodkropparna i vårt blodomlopp. En annan typ av blodkropp är helt och hållet vit. Den dödar och äter bakterier med en kollosal aptit. Den försvarar oss mot infektioner och liknande förlopp. Det finns miljarder av även dom små vita blodkropparna i vårt blodomlopp. Den tredje sortens blodkropp är väldigt effektiv. Den är väsentlig vid en skada av exempelvis en kniv. Den kallas blodplätt och ser till att blodet levras till en propp. Det finns miljarder av dom små blodplättarna i vårt blodomlopp. Vi går alltså omkring med dessa fantastiskt hälsosamma blodkroppar. Om vi tränar med löpning och liknande aktivitet som belastar och höjer pulsen. När hjärtat får arbeta, ja då trivs våra blodkroppar som bäst! Historiskt sett har det alltid funnits populationer som har varit bättre än andra på att vårda sitt blodomlopp. Vicepresident Dan Quayle sa följande till befolkningen i samband med ett besök på Samoa-öarna.”Jag tycker att ni ser ut som glada friskusar. Glada friskusar är ni och har ni varit, och vad mig anbelangar så kommer ni alltid att vara glada friskusar.”

Avslutningsvis ett alltid aktuellt råd och synnerligen idag när vintern har slaskat till sig och gjort vägarna är glashala. Citatet är av Margaret Thatcher. ”Att stå mitt i en väg är mycket farligt. Du kan bli påkörd av trafiken från båda hållen.”

P.P