En skattkammare att ösa ur....

 

……är landets begåvningsreserv, eller av en del andra kallad sportjournalistiken. Storleken räckte inte till när förståsigpåarna skulle tävla verbalt i vem som kunde halshugga Lagerbäck mest och brutalast efter hans laguttagning i första EM-matchen. Men denne månskensbonde med fickorna fyllda med fin matjord slår dom alla på fingrarna som vanligt. Lasse lagom fixade en riktig svensk helgafton. Han får ett av Europas mest välkryddade lag av bänknötare att tråka ut motståndarna och vinna en ärorik seger. Att detta förmodligen kommer att listas som en av de sämsta matcherna som någonsin spelats i ett mästerskap spelar ingen roll. Slutresultatet är det enda som räknas och kommer eftervärlden tillhanda. Och här och nu, helt plötsligt byter belackarna fot och hyllar ikapp! Alla hyllar alla, svenska fans är de bästa bland de bästa! Jag blir förvånad efter att hört de svenska superfansen lägga större energi på att bua ut motståndarnas spel än att hylla sina egna guldgossars bolltrollande! Nja, jag vill nog passa i hyllningskören ytterligare en fyraårsperiod. Sverige är ett Bu-land! Finn fem fel dominerar starkt över alternativet att hitta något rätt! Men det är nog bara Lagerbäck, Zlatan och Henke som skulle kunna platsa i något annat av lagen i turneringen. Många av de andra är i klass med Råsundas välvuxna gossar i tvåan! Detta är helt såsom Liston sa på sin tid efter en seger, ”en ledarviktoria”. För att välja en av de lägst rankade bland fotbollsexperterna så väljer jag att använda detta citat från lokaltidningens lokala fotbollsexpert och bloggare, här kommer nu unge herr Landers synpunkter inför matchen.

”Jag skäms över hur Lagerbäck sköter vårt landslag. 2008-06-10 16:14 - EM 2008

Hade precis kommit hem från en längre promenad när El Boss ringer. Han är helt vansinng ute på Rönnby och skriker i luren "hur fan tänker karln?" Jag är inte helt med i matchen och måste fråga vad det är han är så sur på. Tillbaka kommer en utläggning modell längre om allt han har emot Lasse Lagerbäck. När jag ser den betonggråa människans laguttagning kan jag inte annat än att stämma in i den ilska kören.
Sverige-Grekland ikväll - då väljer Lagerbäck bort allt det nya spännande som finns och spelar Daniel Andersson från start.
Inte nog med det - han ratar Stoor och Larsson också...
Nu hoppas jag nästan att vi torskar ikväll så att kritiken mot honom blir så massiv att han avgår.
Jag vet hur han kommer att motivera sina val. Det är mästerskap och han vill ha rutin och spelare som han vet vad han får av. Såna som kan alla hans taktiksidor i pärmen utantill.
Det är så jäkla fegt och tråkigt.”

 

Så var det med denna analys av en så kallad expert på lokal fotboll. Det är så små marginaler i fotboll och idrott idag. Det är det även i ord och språk. Ett ärr är skillnaden mellan Erlander som var så vis emedan en Lander är novis. Bäst på planen enligt min personliga uppfattning var Daniel Andersson! Grekland är en olympiad från den form och spelförmåga som gjorde laget till mästare förra gången. De blir helt klart strykpojkar i gruppen. Det gäller att placera allt i sitt rätta sammanhang. Det finns experter som anser att laget från Brasilien som vann fotbolls-VM i Sverige 1958 inte skulle ha chans mot lagen i allsvenskan respektive superettan. Jag är nog inte lika säker på dessa teorier. Däremot tror jag att det antika Greklands lirare var piggare än det Grekiska lag vi såg mot Lagerbäcks kanoner. Nu gäller det för dessa att landa. Å det är nog ett mindre problem för laget än för fans och media. Den lokala fotbollen är i sin linda för tillfället. Plasmabilden har en slags prioritet och den gnutta plats som blir över läggs som vanligt i den sedvanliga korgen. Lokaltidningens eget lag i ettan har vunnit flera poäng på sista tiden och en del spelare har fått så goda vitsord av sin mest hängivna bevakare som ingen i detta EM kommer i närheten av. Så det är förmodligen fel lag som representerar Sverige i EM. Tolstoys ord får bilda en brygga mot nästa match och även den avslutande Rysslandsmatchen. ”Det finns ingen överhet om det inte finns enkelhet, godhet och sanning.”

 

I min vardagliga fotbollsankdamm finns inga kalkoner, men det vimlar av ankor, Fehmis ankor har nu fått eget konstgräs att trampa på. Ändå är det så att varje match innebär en andlös spänning in i det sista. Västerås har numera även på sportsidan lyckats skapa en slags atmosfär att det är bättre att förvalta arvet av tradition än att förnya. Här har Rödlund kommit in som en frisk fläkt med att våga lita till sin taktik. Annars tycker jag att det råder en slags lokal kultur i feldoserad självkänsla. Mottot ”om du tror att du kan så kan du, om du inte tror att du kan så kan du aldrig” är lokalt modifierat och skruvat till att är du från Västerås så kan du – annars kan du aldrig. Och hur fel detta är och hur tokigt det blir kan även en novis räkna ut! Om vi hade formaterat våra ankor till myskankor så hade det inte varit någon match för Syrianska att besegra Råsunda. Detta lag i snigelfart fick nämligen bestämma tempot. Myskankorna är såsom alla känner till riktiga rackare som allätare. Ankorna gillar även mördarsniglar som hotar våra gräsmattor. Det dröjer nog inte länge innan det finns en art som kan tugga konstgräs. Nu är det åter en måstematch, varje match är av minst semifinalkaraktär i vår mest intressanta fotbollsserie för tillfället. S är troligen inte symbol för serieseger utan även för det lag som ser ut att vinna vår serie. Syrianska, Sollentuna och Skiljebo är i förarsätet och troligen har vi vinnaren i denna trio. ”På vägen till framgång pågår alltid vägarbete.” Citatet är från Arnold Palmer! Att våga vinna är kanske det bästa knepet att klara vägbulorna, och för en fotbollsspelare gäller Woody Allens ord i synnerhet. ”Åttio procent av all framgång är att vara på plats:”

 

Om man inte lyckas komma fram på den ena sidan så kan man alltid göra tvärtom! Eller varför springer man annars motsols i friidrott? Detta är en spännande fråga som vi kan ställa oss om och om igen. När djur i hagar blir skrämda så springer de alltid motsols. Liknande mönster kan vi se på fotbollsplanen, skrämda spelare springer oftast motsols tycker jag mig lagt märke till. Men det är inte av skräck som friidrottarna gör det. I naturen springer de flesta medsols – åt vänster. Enligt svenska friidrottsförbundet blev det så för att man var tvungna att välja åt ett håll. En teori är att de flesta människors naturliga ben är det högra, och när man springer i kurvor så är det lättare att ha sitt bästa ben ytterst. Enligt forskare så är högerbenet starkare och någon centimeter längre på de flesta. Snabbstyrkan sitter därmed i högerbenet. Ska man stå på ett ben så väljer de flesta vänsterbenet – det är oftast det mest uthålliga benet. Det kan ju vara bra att veta för dej som aldrig vet riktigt vilket ben du skall stå på. En fullständigt obevisat vetenskaplig teori är att alla människor har en naturlig dragning åt vänster. Om man går på ett fält utan riktmärken avviker man ofelbart åt vänster. Så det är kanske därför som vissa överdriver sina högerkrafter för att försöka slita sig ifrån sin naturligt inbyggda kompass.

 

I väntan på EM-finalen så låter vi bollarna rulla på konstgräset hemmavid. Ansträngning är inte ansträngning förrän det börjar göra ont. Det är inte över förrän det är över. Att se sitt mål framför sig och sträva mot det, att stålsätta sig, det är upplyftande. Ted Williams ord är ord på vägen mot toppen. ”Ge dig inte. Alla blir bättre ju längre de håller på.”

 

P.P