Kortslutning förekommer i idrottens värld. Att som en lagkapten i ett lag (AIK) hylla sina fans som ställer till det så att en match avbryts. Det är inte bara litet klantigt. Att försvara ett dåligt uppträdande är brist på ansvar och civilkurage. Det uppmuntrar till fortsatta illgärningar som förstör festen för alla andra. Det är inte säkert att det leder till håravfall men någon reaktion uppstår säkert i de mentala byrålådorna. Nu har det visat sig att muskelbyggare löper avsevärd risk att bli flintskalliga, skriver The Sun. Forskare har upptäckt att testosteronhalten ökar kraftigt efter ett styrketräningspass – och det omvandlas till en giftig substans som attackerar hårcellerna. Det har också visat sig att det räcker med att träna 45 minuter vid varje tillfälle enbart tre gånger per vecka för att riskera att lockarna faller av självmant i förtid. En personlig teori till varför vi ser alltfler av dörrvakter, fotbollsspelare och andra som är tunnhåriga vid relativt tidig ålder skulle kunna vara en ökad anabol effekt. Överkonsumtion av vad det än månde vara leder till ett för tidigt åldrande. Å andra sidan leder ett för tidigt åldrande till att håret slutar växa uppåt och faller istället platt nedåt och sticker ut genom öron och näsa. Rochefoucauld har ett citat som kan lämpa sig för oss alla när vi hamnar i denna kniviga situation om civilkurage. ”Verkligt mod är att ensam göra det man skulle i andras närvaro.”
Många hajar inte när de gör självmål. Trots miserabelt underhållningsvärde av aktörerna på arenan så gör nog grabbarna sitt bästa varje gång. De har bara inte flera alternativ i sin växellåda. Många är sämre än sämst även när de är som bäst. Därför borde det ställas större krav på coacherna, rätt man på rätt plats är en förutsättning för att leenden skall sprida sig naturligt runt konstgräset. En spelare skall kunna vara som detta citat. ”Lös, tajt, aggressiv – min stil är allt det där, beroende på omständigheterna.” Chris ”Jesus” Ferguson som erövrade VM-titeln i poker år 2000. Han har en tuffare inställning till hårda sport än vissa fotbollsnördar. 20 milliliter svett i timmen, i form av vattenånga, avsöndras av händerna. Detta sker enbart i vila. Och då kan man lätt räkna ut hur mycket svett som rinner iväg mellan fingrarna när man kuperar en kortlek med en hög intensitet.
Apropå underhållningsvärdet av vad vi ser bland tuvor och snedsparkar varvat med spel på konstgräs så är det kanske inte alltid som en dansuppvisning. Men det finns alltid någonting som är spännande. Kampen och viljans triumf är ofta ett oslagbart koncept för att skapa spänning. Ibland kan det vara bra att göra allt så långsamt och harmoniskt som möjligt. Detta kan vara ett sätt att få trögtänkta bland det stora uppbådet av lokalreportrar att hinna med och uppfatta hur bollen rullar, studsar mm. ”Även i den mest förskräckliga föreställningen kan man hitta något som är bra och det ska man lyfta fram. Det dåliga vet folk redan ändå.” Citatet är från Benny Fredriksson, chef på Stadsteatern i Stockholm. Tänk om tankar av denna art skulle kunna få rot på tidningsredaktioner. Vilken lycka det skulle vara bläddra bland blad av positiva trivsamma poetiska kommentarer. Ett problem är denna modell av värderingar säljer inte några lösnummer. Det krävs sensationer, överdrifter och smakfulla påstående som tangerar vara helt tagna i luften eller åtminstone på en höft. Därför känns det trevligt att vissa lag med god relation med den subjektiva medierapportören blir uppskrivna för varje försök.
Enkelheten är styrkan. Problemet är bara att landa på denna enkla nivå. Människan har enastående och unik förmåga att krångla till allt och allting. Det enkla och geniala kan vi beskåda i en stor reklamkampanj idag. Det är förstås för det som vi inte vill se röken av mera. Nej, jag avser inte sportjournalisternas överdrifter, utan det är föstås Nicotinells antirökkampanj. Texter som: ”Fimpa röken behåll glöden.” Det är kanske ett budskap att ta hem till fotbollsläktaren. Fimpa röken och behåll glöden! Tja, det låter inte alls tokigt, eller hur? Det kan vara ett motto för våra supporters att ta till sig. Ibland känns det befriande skönt att lyssna till tystnaden. Definitionen för tystnad är en relativ eller total frånvaro av ljud. Omgivningar där ljudnivån inte överstiger 20 decibel betraktas som tysta. Så låter det faktiskt ofta på våra idrottsarenor. Tyst och återhållsamt, mål är det enda som ger mål i munnen på de hängivnaste av de hängivna. Jag själv kan bli glad och upprymd en fin fint, det behöver inte ens vara en överstegsfint. Är förstapassningen lagd med god precision så finns det möjligheter för att nästa bollkontakt kan lyckas. Nyckelroll har den som har boll. Precis som i schack så gäller det för övriga aktörer att spela sin roll. Det finns alltid plats för en drottning som härskar och styr de övriga. Givetvis är det lyxigt om man har en kung som kan bidra och inte bara bli som i en del nationer, en belastning, alltså enbart en omskuren kung. Då är vi snart i schack och matt. Tungt att tänka men ibland är det så i fotboll att det bästa vi kan få ut av spelet i denna match är remi. Det förstår stora coacher som Ferguson med flera. Man ödslar inte kraft och sina bästa pjäser i en bortamatch när det gäller att vara bäst i slutsummeringen. Det motsatta förhållandet ser vi ofta i svensk klubbfotboll. Smålag spänner bågen maximalt för en gnutta framgång och får dyrt betala för detta i sluttabellen. En fotbollsspelare har den teknik som hans fysik tillåter. Man har som lag inte större kapacitet än truppens totala energi tillsammans. Tom Prahl är en av de mest framgångsrika svenska klubbtränarna genom tiderna. Han är givetvis klok nog att inte skicka någon spelare från sin förstauppställning till en dagstur med buss för att spela mot ett landsortsgäng som har allt vinna. Prahl inser att serien är det enda viktiga. Att komma till en kvartsfinal i svenska cupen, kanske spela den i Gävle inför ett tusental åskådare och spilla viktig energi är oförsvarbart i dagens cupstatusläge. Jag anser att vi får bestämma oss om vi behöver en egen cup här i landet – eller om vi skall nöja oss med att njuta av det intresse som cupspel ger i Norge och England?
Spelbolagen har ett visst intresse av cupen som spelobjekt. Annars är det väl bara en och annan tränare som vill mäta sina krafter med mera omtalade och framgångsrika ledare som kan yvas över tävlingsformen. Seriespelet är givetvis nummer ett i Sverige. Poängen är för värdefulla att slå vakt om, därför är nollnollmatcher populära från allsvenskan och nedåt i hierarkin. ”Insikt om vad som är möjligt och vad som är omöjligt skiljer hjälten från äventyraren.” Theo Mommsen är mannen bakom detta citat som får bli en tändvätska för oss alla i vårens fortsatta vedermödor på konstgräs. Tur har man inte, utan då har man förtjänat den. Oavsett om motståndaren är Milan, Liverpool, Ersboda, Söderhamn, BK 30 eller Frej.
P.P