Vad snickrar du på?
Det är frågan till headcoachen Jonny Rödlund! Västeråsfotbollens överlägset mest karismatiske och för tillfället omtalade tränare har nu hållit i taktpinnen under en försäsong. Det har gått överraskande bra i träningsmatcherna. Trots att han medvetet har vilat stans bäste målvakt Aly Keita och sett alternative keepern göra riktigt bra ifrån sig. Jonny vet som många andra att man vinner som ett lag och förlorar som ett lag. Årets trupp är som blandfärsen på ICA. Hälften nytt och hälften gammalt, det visar sig i oktober om det blir flipp eller flopp. Helt klart kommer division två serien, alltså med lag rankade ungefär 55 till 90 i landet att vara årets stora fotbollshändelse i fotbollens U-län (Västmanland). Jonny har spelat fotboll i flera klubbar, ligor och länder själv än övriga spelare och tränare i länet kan få ihop tillsammans. Tacka fan för att det gett grabben en nyttig erfarenhet i livets skola. Så givetvis kommer han att kunna ge kloka och rimliga råd till alla sina unga hetsporrar som Menhal, Yakob, Sulan, Serop och alla Karwans som alla ser upp till tränarens meritlista med tindrande ögon. Förlusterna i årets trupp kan givetvis inte ersättas. Alla är unika och olika, men ingen är för den skull oersättlig. Edmund Lutaj är i mångt och mycket den skickligaste tränaren som trampat Västeråsgräs någonsin. Djason Viera var stans bäste fotbollsspelare föregående år. Stark, snabb, bollsäker och spelintelligent är några av egenskaperna som man kunde lägga märke till hos Viera. Laine var en lagspelare utöver det vanliga. Eroglou var oberäknelig för alla vilket kunde vara ett triumfkort. Narro kunde stå och sova häst en hel match för att klippa till ett vådaskott på volley precis lika hårt som en häst sparkar och avgöra en jämn tillställning med ett tjusigt drömmål. Allt detta är historia. Nu är det nutid. Eller realtid som vår finansminister skulle kalla tidsperioden. Bosse Bildoktorn är en speciell kuf som fått ett gigantiskt genomslag. När han försöker reda ut avgaserna som finns i röret kan han slänga ur sig kvickheter i bilradion typ ”att köra bil är lika svårt som att kasta pil”. Att spela fotboll är lika enkelt som äta glass när allt stämmer. Men att spela fotboll tillsammans med andra är betydligt svårare. Att lyckas med att coacha ett lag till framgångsrikt samspel är som att vara dirigent för en orkester. Inte nog med det han måste vara reseledare och samtidigt köra bussen på slingriga stigar som mest går uppför. Vägbulorna är många och ibland gigantiska.
Jag såg bara andra halvlek när Syrianska spelade mot den lokala tidningens (VLT) lag. Ja, laget som fyller hela sportredaktions vida hjärtan och spaltutrymmen. Det var två ungdomliga lag som sprang matchen igenom i ett enligt min ringrostiga fotbollsblick i förvånansvärt högt tempo. Sallantos teknik firade lysande framgångar på den jämna spelplanen. Han visade varför enbart han är värd varje entréavgift. Det var tur för motståndarna att det inte var någon korvförsäljning på arenan. Kön hade varit lång av lokalt uppskrivna, bortfintade gossar för att försöka finna någonting mera lättfångat än bolltrollare Salle. Att det våra ögon ser vid ett tillfälle inte är detsamma, egentligen ser vi helt olika på samma händelse. Många ögon är inte objektiva, hängivna för ett lag ser med andra sinnen än syn. Media som rapporter från en tävling är inte längre neutral. De är oftast lika enögda som lagets egna anhängare. Trots detta så kan jag redovisa lokaltidningens bild av matchen. VLT:s utsände Jocke Lander såg matchen med följande synintryck. ”Matchen var spelmässigt ganska jämn även om VSK hade ett visst övertag.”
Nu har jag hunnit spana in årets upplaga av den rödgula fotbollsarmadan i ytterligare ett antal matcher. När det gäller matchen mot Brommapojkarna så var det i stort sett två pojklag vi såg på konstgräset. BP:s årskalvar var mera samspelta. Det räckte gott. Syrianska utan ett antal startspelare vägde lätt mot det välspelande ungdomslaget. Men i andra halvlek visade dock Syrianska bättre kampmoral med Acar i spetsen och gjorde till och med ett mål. Det är oomtvistligt att man inte får några poäng oavsett vilket resultat det blir i träningsmatcher. Seriespel är en helt annan femma. Att Syrianska förlorar med 0-4 mot Värmbol, ett lag som Skiljebo spöade med 6-0! Vad säger det mer än – jaså! Skiljebo klår även VSK med stora siffror. Samtidigt som detta VSK även förlorar mot Eskilstuna City. City i sin tur åker på en förlust mot vårt ungdomliga Syrianska med 2-1. Träningsmatcherna är inte på något sätt en markör för fortsättningen för andra än sportjournalister som letar fel för att skapa en säljande rubrik. Det är många som har oerhört svårt att skriva positivt förutom när det gäller allsvenskan i fotboll. Då räcker inte superlativerna till. Allsvenskan är enligt min uppfattning en usel fotbollsliga sett i internationella sammanhang. Det är en maximalt uppumpad ballong som både kan spricka eller sväva iväg. Lik förbaskat skrivs det kilovis och direktsänds i alla medier. Det är intressant att konstatera att den som är mest nyanserad, poetisk och trovärdig i beskrivningen av denna fotbollsbubbla är Kalmars mittfältsstrateg som numera huserar med egen krönika i den lilla kvällstidningen med sting. Offside är givetvis fortfarande mest och bäst utan konkurrens bland medierna. Med detta anser jag det märkligt att dessa tävlingsmatcher som borde heta, Jakten på nollpunkten, kan locka så otroligt stor publik. Allsvensk fotboll är för mig som detta citat av Robin Williams. ”Varför kalla det rusningstrafik, när ingenting rör på sig.”
Ibland vinner man och ibland förlorar man. Det är idrottens vardag. Då gäller det både spelare, ledare och funktionärer att visa karaktär och ödmjukhet i den svåra stund som ett färskt nederlag innebär för en vinnarskalle. Att känna sig bekväm med att förlora är som att förlorat sin själ för idrotten. Men för att finna läkning för smärtan som en (givetvis alltid) oväntad förlust innebär gäller det att rikta blicken mot litteratur, poesi och religion. Det finns alltid kraft att hämta utanför vårt ordinarie forum i sportfloskernas värld. Coventrys manager Chris Coleman försökte visst få fram ett meddelande till sina anfallare efter 0-0 mot Queens Park Rangers med dessa visa ord. ”Fotboll är som att slåss mot en gorilla – du kan inte sluta kämpa för att du är trött, du kan bara sluta när gorillan är trött.” Detta citat var en igenkännandets glädje för mig i alla fall, för ett gammalt norskt citat för vad det innebär att anlita en konsult. Det var nämligen en underfundig norsk föreläsare som myntade följande devis för ett tiotal år sedan. ”Att anlita konsult är som att ha sex med en gorilla. Det slutar inte med att du är tillfredsställd, det pågår tills gorillan är nöjd.” Som en konklusion av dessa citat så kan man säga att går det illa så går det alltid att hitta en jämförelse med en gorilla. Och hur illa det än går i matchen och hur skeva sparkar som missar sina mål på konstgräset så blir resultatet alltid bättre än den lokala sportbevakningen.
Jag är en flitig tidningsläsare, nördvarning skulle kanske andra anse om mitt beteende. Men att underskatta lokaltidningens roll att förmedla all tänkbar sportbevakning för populationen i länet är direkt klantigt. Eftersom Västmanlänningar inte springer benen av sig för att fysiskt uppleva idrottsarrangemang så tror många blint på det som står i tidningar. Och när lokaltidningen i sin tunna pappersupplaga under nuvarande chefredaktör och sportansvarige fullständigt negligerar att ha någon slags uppbackning i form av lägesrapport inför matcher i länet förutom någon rad. Ja, då kan det inte heller komma annan publik än de närmaste från familj- och bekantskapskrets. Chefredaktören måste tänka om. Kanske se det hela som Nils Ferlin, en av våra främsta poeter genom tiderna. Han kunde alla fotbollstabeller i landet. Han ville veta hur det gick för dom som han skrev för. Så borde givetvis en lokaltidning tänka i dagens läge. Det räcker inte med nätkänning. Det är nämligen vetenskapligt vederlagt i en ny avhandling som förklarar att vi förstår bättre en text som vi läser från ett papper än från en bildskärm. Trots allt så sitter vi ju i samma ankdamm alla. Det blir kanske mera tydliggjort med ett citat av Billie Holiday. ”Stan var så liten att vi inte ens hade en byfåne. Vi var alla tvungna att ställa upp.”
Ett av fotbollens återkommande stora problem finns med oss även denna säsong. Det är domarnas standard. När det handlar om att dela ut varningar och andra bestraffningar så känns det som om våra rättskipare tidigt lär sig devisen att det är roligare att ge än att få. Våra domare har landat i ett välmående överciviliserat I-landsproblem, precis som befolkningen för övrigt. De är både mätta och lata. Orkar inte växla tempo och hinner alltså inte med i situationerna på det snabbare konstgjorda underlaget. Trots att de har ett omfattande batteri av tester i bland annat kapplöpning. Avblåsningarna kommer för sent och skapar större förvirring än klarhet. Antingen måste vi få flera domare på planen. Kanske lika många som spelare, en domare som punktar var sin spelare för att hålla ordning på det hela. Eller så får vi helt enkelt göra som en del andra branscher, till exempel jordgubbsplockandet och läkarskrået, värva hugad och hungrig arbetskraft från Polen. Eller varför inte både Nord- och Sydpolen, bara det skipas rättvisa på matcherna. Som det är nu så missgynnas ofta lag som har spelare från andra länder som har begåvats från födseln med ett yvigare kroppsspråk och temperament. Det mångkulturella Sverige finns bara som en papperstiger i kanslihuset.
En skada som är vardagsmat hos en mångfald av handbollsspelare, volleybollsspelare och friidrottare. Vad händer när den landar i underbenet hos en fotbollsspelare? Jo, den fick en stor del av vår begåvningsreserv (sportjournalisterna) att mangrant åka till Umeå för att på plats följa en banal undersökning. Resultatet som inte på något sätta var oväntat ledde till krigsrubriker och omfattande analyser av möjligheterna för Zlatan att spela EM. Mitt tips är att han inte kommer att spela i EM. Inter som äger gossen kommer att stoppa spel eftersom han inte garanterat kommer att gå hel ur turneringen till nästa säsong. Just nu är det många skador som oroar landslaget nästan lika mycket som journalisternas analyser och profetior. Helt klart är att detta lag bestående av till stor del bänknötare från olika ligor gjorde en strålande match mot Brasilien. Lars Lagerbäcks magiska formel fortsätter att fira framgångar. Den märkliga är att ingen försöker komma underfund med vad det är som magikern Lagerbäck gör som får ett antal mediokra aktörer att kunna hota vilket lag som helst. Är det så enkelt att det är så enastående tråkigt att sitta på bänken i landslaget att han får alla att överträffa sin egen förmåga för att slippa denna tillvaro?
Ser vi på matcherna som våra lokala lag spelat så är det inte helt lätt att se någon exakt sanning. Det enda som kan sägas direkt är att Skiljebo är Västerås stabilaste fotbollslag för tillfället och blir klara seriefavoriter. Laget har tappat tre av sina absolut bästa spelare sedan förra säsongen, men de är med de nytillskott som man fått ändå homogenare som lag. Förmodligen hade laget varit topplag i ettan i år. Men nu kommer det ändå att bli svårt att vinna serien. Det är alltid svårt att vinna serier på beställning. Omdömet om övriga lagen i byn och serien får vänta till strax före seriepremiären. Men eftersom Syrianskas alltiallo man Fehmi har ankor som en riktlinje så kan jag bara konstatera att Walter Reuther har definierat dessa små väsen ypperligt. ”Om det ser ut som en anka, går som en anka och kväker som en anka, då måste det vara en anka.” Detta är inget aprilskämt utan analysen för dagen är att eftersom vi varken är fågel eller fisk i detta läge så är det bra att vara anka. Dessa hävdar sig både i luftrum, land och vatten. Jag hoppas att mina uppfriskande tankegångar får en positiv effekt på alla fötter, och händer med för delen så att jag inte behöver säga som min förebild Groucho Marx sa vid något tillfälle. ”Gå in och spela som du gjorde i förra matchen. Jag har satsat fem dollar på det andra laget.”
P.P