…….eller är det fokus på tomma tankar. Eller är det kanske bara ett tecken på att det är flera än kärnkraftsarbetare som är fulla på jobbet. ”Alkohol, droger och kärnkraft hör över huvud taget inte ihop.” Patric Ramberg, vd för Oskarshamns kärnkraftverk, formulerar en självklar policy i Ekot. Lika självklar förefaller den inte att vara på annat håll. Rubrikerna i kvällstidningarna har under lång tid blivit sämre än sämst. ”Miraklet från Munkedal” är veckans hit efter en folksångsaktig sång av en dam i yngre medelåldern i teve under bästa sändningstid. Bara för någon månad sedan var det ”Raset i Munkedal”. Bron är tillbaka i samma veva som folksången har placerat byn på kartan för evigheter. Allt detta åstadkoms och bevakas av den viktigaste opinionsbildaren – kvällstidningen. Tomma tunnor skramlar alltid mest. Vår kvällspress med hysteriska sport- och nöjesreportrar är en symbol för den allt mer stigande andelen människor som lider av ångest, neuros och andra psykiska sjukdomar. Det är idag den klart lysande stjärnan bland orsaker till sjukskrivning i Sverige. Det handlar förmodligen om att överleva. Tokspel säljer mer än sunt förnuft och vardagsnära enkelhet med hög sanningshalt. Lokala organet VLT har åter bytt kostym. Den nya designen kändes bekant på en gång. Efter att bläddrat igenom så var det ingen som helst tvekan. Gratistidningen Metro är förebilden idag för lokaltidningar som VLT, rikstidningar som DN, SVD och GP samt okvädningstidningar som kallas kvällstidning men finns före frukost; alltså Expressen och Aftonbladet. Alla vill överleva på att försöka se ut som gratistidningen som lyckats över förväntan. Jag ser det som om man försöker locka reklam, annonsörer och läsare med att efterlikna den som hittat ett vinnande koncept. Det är bara priset som skiljer. Men ränderna går inte ur bara för att man försöker med en maskering av sitt rätta jag och budskap som tidning. Alberto Moravias citat är en passande konklusion av förhållandet. ”Dörren till det förflutna låter sig inte öppnas utan att det knarrar.”

 

Det är inne att vara ful. Fultrenden i utseende och klädsel är het. Varannan 50-åring är flintis. Skallismen är både ett mode och ett antimode. Med Britney Spears nyrakade huvud så kommer vi givetvis även se en mängd unga damer som vill visa sitt skal. Malin Birch-Jensen har skrivit en bok som heter Manlig fåfänga – en skön historia. Detta är ett citat från boken.  ”Den nakna, rena skallformen är alltid intressant. Den står över modets växlingar, vilket man inte kan säga om alla stereotypa modefrisyrer som lanseras varje år och som snabbt snabbproduceras i varenda håla. Deppa inte. Grip chansen att få vara alldeles unik! Många kvinnor är svaga för skalliga män. De utstrålar dynamisk, intelligent mystik. När en kvinna förälskar sig i en man med lite eller inget hår, förefaller gamla fotografier av hennes älskade i full hårprakt henne omåttligt komiska. Han liknar en apunge, en grottmänniska och absolut inte den kloke, känslige och intensive älskare som hon fallit pladask för. Den magnetiska blicken är skymd bakom en barnslig lugg, den geniala pannan är täckt av en massa fånigt lurv. Han ser ordinär och tråkig ut. Öron, ögon, hals och nacke understryks tydligare när man slutligen går till botten med sitt tunnhårighetsproblem på detta sätt. Käkbenets linje, kindbenen och profilen framträder i all sin suveränitet. Vissa detaljer i ansiktet och huvudets anatomi kanske man i och för sig är mindre tacksam för, men det finns åtminstone en eller ett par dolda tillgångar, som man nu äntligen kan låta komma fram till sin full rätt.”  Tre procent av hjärnans totala kapacitet anses vara i dagligt bruk. Huvudet har lika många ben som foten, alltså 26 stycken. Vid betraktande av det kala huvudet så kan man enkelt se det bensprattel som uppstår vid tankarbete. Som kuriosa så är det samma antal hål i en innebandyboll som det är ben i huvudet.

 

 ”Så får ni håret tillbaka killar!” Det är en allt vanligare rubrik i den så kallade kvällspressen. Jag har väntat förgäves på rubriken ”Så får ni förståndet tillbaka killar!” Givetvis skulle man kunna kalla den rubriken för en slags intern revision där man betraktar vad som skrivs av värde i tidningen beträffande material av förnuftigt och samtidigt intresseväckande innehåll. Lasse Anrells häpnadsväckande sportfloskeri är så nära en total rappakalja man kan komma. Artikeln inför VM-slalomtävlingarna där han på sitt bästa manér placerade de inhemska atleterna på samtliga tre medaljplatser i både herr- och dampisten. Självgod som den gode krukväxtkännaren Anrell är, så ansåg han sig även ligga lågt i sina tips. Olyckligtvis är en stor del av dom som läser hans krönika i kunskapsnivå med skribenten själv – alltså fullständigt vilse i både ordlabyrinten och verkligheten. Vän av ordning ställer sig givetvis frågan. Varför läser du smörjan? Det finns dock enastående kompetenta krönikörer som Guillou, Yrsa Stenius, Lena Sundström bland annat, som är mycket läsvärda. De är trots att de blir alltmer mer sällsynta i bladen klart läsvärda. Jag läser även rappakaljanfrån katastrof- och chockskribenter som Anrell, Malin Roos (sportbimbo) och Skugge för att förstå att världen, tidsandan och Sverige i synnerhet består av en kulturell mångfald. Yttrandefriheten är en viktig dygd. Den är viktig att bevara, men tendens i den nationalistiska andan som kan skönjas hos en del med begränsad portion i omdöme är oroväckande. Senecas ord är en tröst i eländet. ”Jag ser att jag har råkat ut för det som händer med bokrullar som klibbat igen av långvarig läsning: man måste så att säga rulla upp minnet och då och då skaka ut det som har lagrats där.”

 

Kemikalier kan vara en hittills okänd orsak till fetma. Den tesen driver en grupp amerikanska toxikologer. Försöksdjur som utsätts för vissa kemikalier redan på fosterstadiet får sina arvsanlag omprogrammerade så att de bildar fler fettceller än vad de annars skulle göra. ”Kemikalierna ändrar arvsanlagens uttryck i fostret så att individen blir predisponerad att gå upp i vikt senare i livet”, säger Bruce Blumberg vid University of California. Kemikalierna finns idag över allt omkring oss, i haven och på land. De används bland annat som mjukgörare i plaster. Tanken förefaller inte alls orimlig för mig i alla fall. Det är bara att betrakta vår tidsålder. Plasteran kommer den att kallas när framtida populationer kommer att göra historiska efterforskningar, och betrakta det som vi inte själva lägger märke till idag. Det är inte bara lättmargarinet som innehåller plastkulor i vårt dagliga intag av föda. Naturliga råvaror är snart lika sällsynta som genuina människor som lever enbart på sunda råvaror. Så gott som alla mediciner är kemikalier. Människorna blir alltmer plastiga med både plastkort, plastdelar och plastpartyn. Samtidigt blir vi allt kantigare och osmidigare. Den naturliga medfödda plasticitet och viscoelasticitet i vävnaderna blir sämre med anledning av bristande naturlig kroppsrörlighet. ”Jag har aldrig idkat sällskapsliv, aldrig gått på krogen, på fester eller middagar, aldrig minglat. Jag tycker om att träffa människor som betyder något för mig en i taget – eller vara ensam.” Detta exceptionellt ovanliga citat är av Marianne Ahrne, författare och filmskapare, som skrev detta till upphovsmännen bakom en film som hon inte beslutade sig för att stödja.

 

Hjälp finns närmare än du anar. Att slicka sina sår har bokstavligen en smärtlindrande och läkande effekt. Det smärtstillande ämnet opiorfin som finns i saliv har till och med lika kraftig effekt som morfin. Huden har en tidigare okänd och mycket viktig betydelse för att hålla balansen. Lätt beröring fyller en lika viktig funktion som synen för balanshållningen. Rörande till tårar, i alla hos rapportörerna, är medaljskörden i alpina tävlingar i Åre. Anja Pärsson anses redan störst av alla, alla aktuella årspriser är redan vikta till detta kraftpaket. Men hur stor flickan än blir i tidningsspalterna så kommer hon inte att komma i närheten av Stenmarks kärlek från folket. Det finns ingen mystik bakom Anja. Det är bara raka spåret ned för backen. Obefintligt eller blygsamt med den ödmjukhet som präglar invånarna i hennes hembygd. I Västerbotten, närmare bestämt i Kalvträsk, har världens förnämligaste skidfynd gjorts. Och det är varken Anja eller Stenmark. År 1924 hittades vid en dikesutgrävning några långa träföremål. Det visade sig vara ett par förhistoriska skidor, 5200 år gamla – äldre än Egyptens pyramider! Skidan fick namnet Kalvträskskidan. Nu är det dags för det riktiga skid-VM. Det som går på längden och inte på tvären. Här kan det vara på sin plats med några citat till aktiva och ledare att kommer att tävla i Sapporo. Florence Luscomb har skrivit detta. ”Det finns inga gränser för vad du kan uppnå om du inte bryr dig om vem som får äran.”

 

Och framförallt för att klara sig väl i den svenska mentaliteten så gäller dessa avslutande ord av Elbert Hubbard. ”För att undvika kritik, gör ingenting, säg ingenting, var ingenting.”

 

P.P