.........solen skiner och skidspåren rinner iväg mot den lilla bäcken. Vad passar bättre som en påminnelse om tidens tand än en dikt. Werner Aspenström ägde gåvan att sätta ord på varje tillfälle och händelse.
”Innan mars månad snöpligt försvinner
några ord om sparkstöttingen,
byvägens oförbätterliga fordon,
den frusna insjöns osänkbara båt.
Omålad, stel men styrbar
stod den i grindhålet
och pekade bort mot skogsbryn,
kråkor och sparsamma gårdar.
Vantarna kramade handtagen,
pjäxor tog spjärn mot jordklotet
och så bar det iväg
till handelsboden.”
P.P