………..hösten är en vacker och poetisk årstid som präglar och formar folksjälen till att betrakta livet och tillvaron med varsamhet. Vi inser snabbt hur överlägsen naturen är vår förmåga att försöka styra och ställa med väder och vind! Hösten är också en tid för svart kaffe och poesi. Alf Henriksson är en ordkonstnär av rang som behärskar alla nyanser och kan förmedla detta ypperligt. Hans dikt Harstena flora från diktverket Medan göken tiger från 1964 är denna veckas krönika i sin helhet!
I november när dagen var kall och trist
och fröjderna icke var stora
kom det ett brev från en snäll botanist
med ett särtryck om Harstena flora.
Då fyllde sig rummet med fågelsång
och skri av måsar och trutar,
och det luktade hö och det luktade tång
kring de röda stugornas knutar.
Genom strandskogens ekar med angenämt sus
gick en spelande vind över fjärden,
och Majanthemum lyste som tända ljus
i den varma och vackra världen.
Blomvassen viskade mjukt i sin vik
och Rumex på skärens hällar,
och strandsvingelns vågor drog som musik
genom sommarens gyllene kvällar.
Violerna blommade, timmarna gick,
Epipactis gick vackert i frö.
tills jag lyfte från Harstena flora min blick
och såg att vi redan fått snö.
P.P