………..för att bli mycket bättre kan vara blodomloppet! Kanske är det framtidens genväg till framgång som presenteras i den här studien? Och givetvis kommer vi se det vara i omlopp i många ådror inom en snar framtid. Den gamla devisen ”a man is not a rat” är lätt förtränga när det går att vinna personlig vinning i ungdomlig power och hälsa. Den mänskliga faktorn har historiskt sett visat prov på detta agerande upprepade gånger. Blod från en ung kropp kan föryngra en gammal individs hjärna. Det rapporterar forskare vid Stanford University i USA som har kopplat samman blodomloppen hos gamla och unga möss. För de gamla mössen ledde inblandningen av ungt blod bland annat till att kopplingarna i en del av hjärnan som behövs för att bilda minnen blev mer formbara. Gamla möss som fick blodplasma från yngre möss blev också bättre på att lära sig att hitta tillbaka till en plats där de varit tidigare, enligt forskarna. Resultaten presenterades i härom veckan vid en stor konferens för hjärnforskare i New Orleans, USA, och är ännu inte publicerade i någon vetenskaplig tidskrift. ”Fönstret i backspegeln ska inte vara större än framrutan.” Tänkaren bakom detta citat är anonym. Men passar väl in i rutan när det gäller vad vi kan hitta på i vår hängivenhet för att förbli unga och starka .
Det finns även andra naturliga metoder att vässa formen på vår konstitution! För några år sedan rapporterades att Köpenhamnsbor som cyklar till jobbet hade minskat risken för att dö i förtid med 28 procent. En enorm hälsovinst jämfört med andra insatser. Nu visar det sig att jogging är ännu bättre. Enligt hjärtläkaren Peter Schnohr som leder studien ökar joggandet den förväntade livslängden med 6,2 år för män och 5,6 år för kvinnor. Längst levde de som joggade i långsam eller måttlig takt i mellan en och 2,5 timme i veckan, uppdelat på tre tillfällen i veckan. Både de som tränade mindre, men även de som tränade mer och hårdare, levde kortare än de som tränade i lagom dos. De som går och cyklar måste ta i ganska hårt för att nå samma puls som uppstår redan vid långsam jogg.”På det sättet är jogging mycket effektivt. Man uppnår mycket resultat med en ganska liten upplevd ansträngning”, säger Peter Schnohr. Det avgörande tycks vara att motionen upplevs som så behaglig att den kan ingå i livsstilen under många år och högt upp i åldrarna.
Det talas mycket om det ohälsosamma i att vara överviktig och hur hälsosamt det är att röra på sig och träna. Men om man hårddrar det, vilket är hälsosammast: att vara smal och otränad eller överviktig och aktiv? En artikel i engelska tidningen Guardian gick rakt på sak och ställde denna frågeställning, för säkert är det många som tränar och kämpar på och kommit ner betydligt i kilometertid på joggingrundan, men när hon eller han ställer sig på vågen visar den inte mycket skillnad. Är det möjligt att vara både fet och i form, eller i alla fall i tillräckligt bra form för att leva lika länge som någon som är betydligt lättare? Till svar gavs i artikeln ett nej, i alla fall inte om man tror på en forskningsstudie gjord vid Harvard School of Public Health år 2004. Denna studie tittade på sjuksköterskor mellan 30 och 55 år. Man jämförde här smala aktiva människor med överviktiga aktiva, vilket visade att den senare gruppen hade en dödlighet som var 91 % högre än den förstnämnda gruppen. Till sammanhanget hör att samma risk var 142 % högre för de som var både överviktiga och inaktiva (jämfört med den första gruppen). Detta är att jämföra med den inaktiva smala gruppen som endast hade 5 % högre risk än de smala aktiva. Den här studien stödjer med andra ord inte att man kan strunta i sin vikt om man är fysiskt aktiv. En annan studie uppbyggd på ett lite annorlunda sätt kom fram till samma sak.
Steven Blair som är professor inom träningsvetenskap vid South Carolinas universitet. Han beskriver fokuseringen på övervikt som: ”en besatthet utan basering på fakta”. Blair har i sina studier testat människors kondition på en testcykel eller liknande, istället för att fråga om den och har då inte funnit någon länk mellan övervikt och ökad dödlighet. Bland de överviktiga finns visserligen en större andel av dem som inte har bra kondition jämfört i de smalare grupperna, men Blair menar att man inte kan se på någon hur bra tränad han eller hon är, man måste testa. ”I alla dessa studier så ser vi vanligtvis högre siffror på dödlighet, kroniska sjukdomar, hjärtinfarkter och liknande, hos människor med höga BMI-värden – vi ser samma sak som alla andra ser”, berättar Blair för Guardian. ”Men när vi tittar på siffror angående dödlighet bland överviktiga människor som är tränade, så ser vi att den skadliga effekten av fett bara försvinner. Om vi tittar på överviktiga personer som är medelmåttligt tränade (vi talar då inte om maratonlöpare), så är deras dödstal under nästa årtionde hälften av de otränade normalviktigas.” Artikeln ger alltså svar på sin frågeställning även om frågan inte är helt enkel. Tills forskarna enas så får vi andra leva efter det som de så här långt är överens om nämligen att hur mycket vi än väger så kommer vi att leva längre om vi rör på oss.
Albert Einstein sade att intellektuella löser problem, genier förebygger dem. Just förebyggande medicin är i ropet nu när läkemedelskostnaderna stiger för en åldrande befolkning. Studierna av fysiologin började för 60 år sedan. Frisk luft och raska promenader ordinerade läkarna redan då, det fanns ofta inte så många läkemedel att välja på. Läkarvetenskapen var dock nästan misstänksam mot idrotten. Inte utan anledning, den extrema ansträngningen från elitidrott är skadlig för kroppen. Gustav Zander och hans Medicomekaniska Institutet var pionjärer på 1860-talet då världens första gym öppnade på Karolinska. Ture Petrén upptäckte 1936 att antalet kapillärer i kroppen blev fler med mer träning. Per-Olof Åstrand på GIH blev kändis via Hylands hörna på TV, och förordade värdet av fysisk aktivitet med läkemedelslika studier (dubbelblinda studier var svåra). Så kom 80-talets våg med jogging och aerobics, samtidigt började läkarvetenskapen intressera sig mer för kopplingen mellan hälsa och fysisk aktivitet. Det är aldrig för sent att börja träna är en bevisad sanning. Redan en halvtimma om dagen ger genomslag. Träning är en färskvara, med mätbara effekter för kroppen upp till 72 timmar efter träningstillfället. Nästan som en tablett mot hjärt- kärlsjukdomar, fast träning har en god effekt över tiden. Om du tränat så ”samlas” träningen i kroppen. Diabetes, tjocktarmscancer, smärta, astma (kan halvera behovet av Bricanyl och Pulmicort) påverkas av träning. Upp till 35 olika läkemedel kan få reducerad användning med förebyggande träning. För artros är fysisk träning den enda evidensbaserade behandlingen, förutom att byta lederna.
Carl-Johan Sundberg som är en av landets (kanske även världens) mest framstående och hängivna forskare inom fysiologi och hälsa, med sin omfattande kunskap vill och kan han ge en förståelse för att motion spelar stor roll för hälsan. Det kan vara mer farligt att vara normalviktig men otränad, än överviktig och vältränad. Att överleva en hjärtinfarkt beror på hur starkt hjärtat är, ”rather fat but fit”.
Vidare anser Sundberg att kroppsvikten är mindre viktig än bukfettet som mått på hälsa, att gå upp i vikt kan betyda mer muskelmassa och blodmassa. Frekvens, träningslängd och intensitet spelar tillsammans med kost, ålder och arv en roll för hur väl träningen fungerar. Åldrande brukar förknippas med att kroppen förtvinar, men redan de gamla grekerna som Hippokrates och Galenos kände till att det är det som inte används som förtvinar. Sundberg instämmer, två tredjedelar av nedgången i fysisk förmåga när människor blir äldre beror på att åldringar inte är lika aktiva längre. En gammal kropp behöver inte förlora förmåga.
Med tidens gång sedan 1950-talet har den fysiska kapaciteten och formen har blivit sämre hos allmänheten, med ökat stillasittande. Hjärtat är sämre tränat, en väldig uppgång i Body Mass Index har observerats. Colorado är den enda delstaten i USA med ett medel-BMI under 30, gränsvärdet för fetma. Därför har den förväntade ökningen i medellivslängd i världen planat ut, ökningen borde vara snabbare. Oavsett om man räknar BMI eller fettprocent framstår kroppsvikten allt mer som ett grovt mått som ofta missar målet.
En studie som publicerats i European heart journal visar nu att många med fetma inte visar några tecken alls på insulinresistens, högt blodtryck, dåliga blodfetter eller diabetes. Hälften av alla överviktiga och drygt var tredje med fetma har lika starka hjärtan och lungor och löper lika liten risk att drabbas av kroniska sjukdomar som normalviktiga som är i bra kondition. I själva verket har de friska feta betydligt bättre hälsa än den stora gruppen smala men sjuka som utgör en femtedel av alla normalviktiga. Dessa så kallade pommes frites-människor – smala men feta – har ett normalt BMI men lider ändå av flera riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar inklusive det farliga men inte så synliga fett som lagras i bukhålan.
”Det är viktigt att läkarna inser detta när de bedömer vilken behandling som behövs, om det alls behövs någon. Det finns en mycket stor undergrupp bland feta människor som tycks vara skyddad mot de negativa verkningarna som normalt förknippas med fetma”, säger huvudförfattaren Fransisco Ortega som delar sin forskartid mellan Karolinska institutet i Stockholm och universitetet i Granada. Hans studie bygger på data från amerikanska Aerobic center longitudinal study med 43265 deltagare – den största hittills som undersökt fenomenet. Analysarbetet har utförts vid University of Southern Carolina. En viktig slutsats är att god hälsa, oavsett vikt, ofta är kopplad till aerobisk kapacitet, alltså konditionen.”Vi vet inte vad det beror på, men tror att flera orsaker samverkar. Det kan vara personer som motionerar och har en sund livsstil men som har svårt att gå ner i vikt. Metabolt är de ändå smala. Det kan även finnas genetiska faktorer som skyddar vissa personer mot risker som normalt följer med en hög vikt”, säger han.
Fetma har länge kopplats till ökad risk för en rad kroniska sjukdomar, däribland hjärtsjukdomar och cancer. Det gäller fortfarande men på senare år har bilden nyanserats och bland äldre är viss övervikt tvärtom förenad med ökad överlevnad. Fett kan till exempel dämpa ett fall och även ge energi vid långvarig sjukdom. Men de nya resultaten visar att det finns en stor grupp feta friska i alla åldrar. Det vanligaste sättet att mäta fetma är BMI som väger samman kroppslängd och vikt. Ett värde över 30 brukar räknas som fetma. Av dessa var 30 procent metabolt friska, enligt Fransisco Ortegas resultat. BMI-måttet har dock kritiserats för att inte väga in hur kroppsfettet fördelar sig, exempelvis har hockeyspelare ofta högt BMI eftersom deras muskler väger mycket. En amerikansk studie med 32000 deltagare år 2010 visade att BMI-måttet missade nära hälften av alla med för mycket av det farliga inre bukfettet. I stället används allt oftare andelen kroppsfett, men med den metoden visade sig hela 46 procent av de feta vara fullt friska när deras kondition testades på bland annat ett löpband.
Hur skall man då komma igång? Denna fråga sitt svar redan i frågan om du läser ordagrant! En spännande upptäckt som forskare har registretrat på senare år är att när du rör på dig i ett lugnt och repetitivt mönster försätts hjärnan i en form av avslappnat läge och skapar så kallade alfavågor. Dessa vågor gör att neuron som sitter långt från varandra kopplas samman på nya sätt och dessa nya kopplingar i hjärnan skapar gammavågor, som anses vara den kraftigaste sortens hjärnvågor. Gammavågorna kommer i korta blixtar, till exempelvis när vi plötsligt kommer på något som vi funderat på en längre stund. De här mekanismerna leder till nya insikter och nya tankar. Gång anses av forskare vara det enklaste sättet att komma i det läge som lämpar sig bäst för tänkande. Efter detta återstår bara en tänkvärdhet. ”Det är lättare att tala än att få något sagt”, detta ryska ordspråk är dagens slutord.
P.P