………..eller konsten att bli en nationell vardagshjälte. Tänk bara på den fjunige femtomåringen David Weinefelt som en kulen oktoberkväll på Råsunda gör sitt jobb så bra som man kan göra det. Alltså kastar fram bollen snabbt till den spelare som skall göra ett inkast till sina medspelare på planen. För ovanlighetens skull är det en pojke som är rapp i både händer, fötter och huvud och får fram bollen bums. Detta leder till ett överraskande snabbt inkast och någon som lyckas med förstapassningen till sin medspelare och lyckat vådaskott som överraskar motståndare och även målvakten och det blir mål. Euforin är total och rubrikerna får inte plats i tidningen. De stora hyllningsorden ryms inte i munnen på experter och kommentatorer. Hela nationen badar i ett lyckorus och Sergels torg är helt plötsligt bara en ynka ankdam för att den totala lyckan. Så kan resultatet bli med ett lyckokast. Pojken som inte stod overksam får en hyllningsresa med besök på teve, radio och intervjuad av alla landets ledande sportorakel. Han får om och om svara på den klassiska frågan ”hur känns det?”
Och samtidigt är vi blott en handfull som minns det som hände ett år tidigare. Sverige möter även då Holland. Den matchen som spelas på bortaplan står och väger. Sverige får ett inkast mitt på planen, precis vid svenska avbytarbåset. Headcoachen Erik Hamrén springer själv och kastar fram bollen hetsigt till sin vänsterback Safari. Denne blir jäktad av sin pustande och stressige coach och gör ett snabbt och obetänksamt inkast som hamnar mitt i gapet på en holländare. Han skickar bollen vidare och genast har Holland gjort ett mål som avgör matchen. Tyvärr så är det oerhört få bland alla tusentals experter som lägger någon vikt vid detta klassiska självmålsinkastets bolleverans från Hamrén. Safari hamnar i kylan och petas från landslaget och Erik Hamrén stormar fram som en nationell guru.
Att Sverige besegrar ett totalt överlägset lag som Holland beror nog inte enbart på detta lyckade inkast. Det handlar nog mera om att spelarna gick tillbaka och spelade en klassisk tråkig, effektiv och själadödande Lagerbäckfotboll och inte den nymoderna taktiken som Hamrén infört, vilken förefaller att vara omöjlig att förstå för både spelare och övriga. Lagmoral är en annan faktor som lyfta en grupp. Givetvis spelade det kanske en viss roll att frälsaren, den svenska fotbollens egen magiker Messias från Rosengård inte fanns med i laguppställningen. Alla andra i laget vet att de måste prestera litet mera än de normalt brukar göra eftersom det inte faller några stekta sparvar från himlen som det kan göra med en frälsare på banan. En hel är mer än tio tiondelar. Så är det mycket tydligt i ett fotbollslag. Alla kuggar i detta kugghjul som är laget är viktiga för helheten. Det skapar alltid ett problem när någon i laget är större än laget. Detta oavsett om det så år en ordförande, coach, spelare eller någon annan. Det blir en obalans på något abstrakt sätt som inte riktigt går att sätta fingret på, men det finns där i luften och skapar oreda. Men viktigaste anledningen till den enastående triumfen för blågult ligger i idrottens kärna. Det klassiska faktum att motivation slår klass, vi ser detta om och om igen i alla våra sportarrangemang.
En annan faktor som kan vara matchavgörande är snus. Prillan som är vanligast bland svenska lagspelare i hela världen har visat sig påverka hjärnan och kan ha en prestationshöjande effekt. Enligt dopingexperten Bengt Eriksson så har snus större effekt än till exempelvis koffein. Nu kommer nikotinet effekter att undersökas närmare och då kan det komma till ett förbjud mot denna nationallast för svenska lagspelare. Snus är att betraktas som en del av utrustningen för många av våra lagsportare.
Viktigast bland accessoarerna är förmodligen fortfarande skon. Det gäller att ha mycket på fötterna. Det underlättar för en fotbollsspelare. Men förmodligen lägger dagens fotbollsspelare ut betydligt större belopp på sitt hår och utseende än de gör på fotvård. Det finns även andra än de i fotbollens krets som skor sig. Att det är nyttigt att röra på sig och att vara ändamålsenligt utrustad för detta är välbekant. Ibland kan vi dock överraskas över hur välutrustade somliga medvandrare är. Samantha Fox är en utvikt brittisk popartist som är källa till detta citat. ”Jag äger tio par gymnastikskor, ett par för varje veckodag.”
P.P