……har samma roll för gommen som klister på bollen för handbollsspelaren. Det är alltså denna lilla, lilla oansenliga detalj som gör det lilla extra. En hel är mer än tio tiondelar skulle man också kunna säga, kittet som håller ihop det hela. Precis så viktig är också varje spelare i ett lag. Det är dock nyckelspelarna som är själva jordnöten, navet som spelet kretsar kring. Ett gott exempel finns i Västerås tre elitlag denna säsong. Karro Vidar som är motor och ankare i Rönnby IBK, Jessica Enström som är outstanding i IVH:s handbollslag och Anders Östling som är pådrivare och farthållare i VSK Bandy. Alla tre drar ett tungt lass med mycket speltid och prestationskrav hela matchtiden. Dessutom drar de på sig en punktmarkering under matcherna som annars bara tilldelas kungligheter och deras avkomma livslångt av diverse tidningar. Symboliskt nog så har det varit individuella misstag i avgörande matchers slutskede av dessa tre toppspelare som blivit matchavgörande och gjort att Västerås får vara utan SM-guld ytterligare ett år, i lagsporter i alla fall. Det är ett gott tecken när de som skall gå i täten också tar ansvaret. Men det kostar på. Så mycket att de som ständigt belastas maximalt inte heller kan hålla fokus ända in i kaklet. Idrotten är grym men ändå rättvis, någon vinner respektive förlorar. Segrarens prestation är ingenting värd om det inte finns förlorare. Senast var det SM-finalen i innebandy där Rönnby gjorde en riktigt bra match var väl värda att vinna.

Blod, svett och tårar. Alla ingredienser finns med i den dagliga kampen. Svett är ansträngningens parfym. Det lär man sig tidigt, förskolebarn har fått svara på frågan – vad är svett? Sanne 6 år anser följande. ”Det är när man blir blöt under fötterna. Jag brukar bli det ibland när jag springer eller leker kurragömma. Man kan bli svettig överallt, ibland är det inte så skönt.” Johnas 7 år har andra kloka tankar. ”Det är varmt vatten som luktar illa. Det finns i armhålorna och på en massa andra ställen. Om man springer runt eller flyger flygplan så kan det komma fram. Om man tar det lugnt så kommer det inget.”

 

Ingen människa får sagt det hon vill ha sagt, säger jag trots att finns och funnits människor med en grym förmåga i retorik. Churchill och Palme är några exempel. Retorik betyder konsten att tala och i boken ”Karismakoden”, beskriver Eva Kihlström vad som karaktäriserar människor med stark personlig utstrålning, förmåga att beröra och magnetism att kunna trollbinda så att alla lyssnar. Jämo Claes Borgströms har gjort ett försök och kommit med förslag om att Sverige skall avstå sin plats i fotbolls-VM i sommar för att markera att vi är emot det faktum att det kommer att förekomma prostitution runt arenorna i Tyskland. En tanke som verkar hamnat helt på undantag i denna fråga är om inte det skulle vara av intresse att bojkotta de galanta damerna istället för fotbollen? Aftonbladet har i vanlig ordning gjort en enkät bland olika kändisar och politiker om vad som är rätt och fel i en denna fråga som kastades fram i en tevedebatt. De flesta svarar med sedvanliga flosker och fraser som anses politiskt korrekt. En av alla sticker ut näbben litet längre. ”En bojkott är fjantig. Han framstår som en jävla idiot, den där Jämo. Att använda idrotten för det här är fel väg att gå.” Glenn Hysén har en klar uppfattning om Jämo Claes Borgströms förslag. Eftersom olika länder har olika lagar vad som gäller exempelvis prostitution så betyder det att denna typ verksamhet kommer att finnas kvar även efter VM oavsett vilka åtgärder och förslag som väcks i Sverige. En markering av en fotbollsstjärna under rådande VM hörs tydligare än alla andra åtgärder och diskussionsklubbar tillsammans i Sverige.

 

 Det gäller att ha bra om fötterna om man ger sig i kast med att debattera om det eller det andra. Kanske är det som Richard Schwartz avser i sin krönika i Svenska Dagbladet när han skriver följande. ”Andra män jag träffar, men inte känner, bedömer jag uteslutande efter vad de har på fötterna.” Och sämst utrustade är ofta kändis- och sportjournalisterna. Så många egna sanningar som formuleras på dessa spaltmeter med gigantiska rubriker där hjältarna står som spön i backen. Det finns inga nyanser för att de har att göra ett jobb som alla andra. Att hålla på en hel hockeymatch som direktsänd teveunderhållning och tycka synd om Stefan Liv för att han släpper in ett ovanligt mål. Det är inte bara billigt, det är dålig journalistik. I Vem ska trösta knyttet skriver Tove Jansson: ”Men vem ska trösta Knyttet med att säga: lilla vän, vad ska man med en snäcka om man ej får visa den?” Så är det även med våra berömda atleter, de vill förstås visa hur duktiga de är i sin gren. Men det är inte dugg synd om Liv. Han har en dålig dag på jobbet. Vad jag vet så är det ingen som tycker synd om kirurg som amputerar fel ben på människa, en bilmekaniker som glömmer att sätta fast hjulen på en bil eller en journalist som säger och skriver fel sakuppgifter och allra minst tycker någon synd om Laila (f d utrikesminister och spottkopp för media och svenska folket). ”Det finns inga människor som är jobbigare att ha att göra med än journalister. Tyckare som de är till professionen vet de allting bäst. I alla lägen. Tidningsmänniskor är överhuvudtaget svåra att samarbeta med. För övrigt ett faktum de inte sällan verkar stolta över.”  Skriver John Bark, tidningsformgivare med mera, i sin bok - Från ett tidningshuvud.  Citatet finns omnämnt på Aftonbladets kultursida. Givetvis med en mycket mindre typ av bokstäver än texten som berättar om vem som gjort vad, och med vem i Big Brother och andra diverse pseudohändelser.  Det är ovanligt att sportjournalister citerar idrottsmän korrekt när de säger kloka saker. Här kommer i alla fall ett citat som Lasse Anrell uppsnappat i Färjestads omklädningsrum. Det är tuffingen Peter Nordström som ger luft åt sina tankar. ”Jag är förbannad på alla skriverier om Salo. Att göra en Salo – vad är det för larv? Han är en av våra största hockeyspelare genom tiderna. Alla gör misstag. Liv hade visst gjort en Salo, skrev ni – det är bara löjligt.” En utmärkt tackling på mediakåren av Nordström, tycker jag.

 

I en brytningstid där ideologier värderas såsom korsetter är trosfrågorna ofta avgörande. Det finns inga mirakel men under sker och det är där under det sker. Underlivet är mera bart än livet är underbart. Idag är underkläder en typ av underkläder. Störst och viktigast är den kände personlighet som får vara modell för en trosa. Det är verkligen en dubbelmening med Hot pants, både innehållsmässigt och fokuseringen. Inför valet i Italien har debattnivån visat helt andra nivåer än motsvarande i Sverige. Här i ankdammen väcker ordet ”tjockis” under en hockeymatch till en fullvuxen målvakt rubriker av krigsutbrott i kvällspressen. Silvio Berlusconi har i sin iver gått en aning för långt anses det i det katolska landet när han kallat motståndarsidans anhängare för testiklar. Han lär även yttrat följande. ”Prodi är en nyttig idiot som lånat sitt ansikte till kommunisterna som sparkar ut honom när de vill.” Romano Prodi är inte helt svarslös, han kontrar med följande citat. ”Berlusconi är som en berusad som söker en lyktstolpe men inte för att bli upplyst.” Dessa argument leder raskt över till Shakespeare som skriver i Macbeth ”alkohol ökar lusten, men minskar förmågan”. Erektionsförmågan och potensen påverkas hos samtliga kön av etylhaltiga drycker. Nu kan även den spridda uppfattningen om att två glas vin om dagen skyddar mot hjärt- och kärlsjukdom och minskar dödligheten vara spräckt. Forskare från USA, Canada och Australien har gått igenom alla stora studier på området och funnit att hälsoeffekten av alkohol mycket väl kan bero på metodfel i forskningen. Man har missat att skilja på absolutister och personer som nyligen slutat dricka alkohol av medicinska skäl och därför har dödligheten bland nykteristerna överskattats. Forskningen gör framsteg skulle man kunna säga. Eller så är det med all forskning precis som i ekodalen – som man ropar får man svar.

 

 ”När märker du om du river eller har klarat” reportern heter Anders Karlsson som ställde den exceptionellt begåvade frågan i Sportspegeln till en 16 år ung Patrik Sjöberg, alldeles i början på hans lysande höjdhoppskarriär. Det är klart att Kurt Olssons crazyintervju med Patrik i en soffa på ett tak till en möbelaffär några år senare känns som mera seriös än ovanstående. ”Vad är det lägsta du hoppat?” Frågade Kurtan med spänd förväntan på svaret. Att verkligheten alltid överträffar dikt och fiktion är denna sportjournalistik ett gott exempel på. Aftonbladet är på nedgång och tro det eller ej så har Expressen ökat igen! Det är dags att återuppliva Tage Danielssons fyndiga dikt som hyllning till kvällstidningen.

 

TILL MIN ÄLSKADE EXPRESSEN

 

En bagarlärling, 23, fick trillingar i morse med

en isprinsessa, 22, som aldrig fått i skolan gå,

ty hennes fader, 45, var alltid full när han kom hem,

och hennes moder, 37, blev utkörd för en annans fru,

vars make, förman, 91, när han upptäckte vad som skett,

tog av sig livet, 91.

Här ser ni siffror som gör susen!

Expressen , 400 000.

 

P.P