Länge leve längtan……..
……men nu har vi längtat tillräckligt länge på en seriefinal i handboll. Och den utspelas faktiskt i Västerås, i Västeråshallen. Även vår eminenta lokaltidning (VLT) som normalt har fokus på stora händelser i världen är med i matchen. Det är stort, vanligtvis har inte lokalavisan plats med våra små vardagliga matcher utan lägger sin kraft på häst-, ishockey- samt olika VSK-sporter. Man kommer nu att uppmärksamma denna händelse. Det är kanske för mycket begärt att en självutnämnd morgonkvällstidning skall lägga dyrbar tid på en trivial sport som handboll när det utspelas viktiga matcher i NHL och spanska fotbollsmatcher finns på agendan. Men nu är det i alla fall aktuellt med bevakning både före, under och efter matchen. Om allt stämmer och det blir som på den tiden Öhlin bevakade handboll så kan det till och med komma en typ av referat om matchens utveckling. Sånt där som vi läsa i tidningar i Eskilstuna, Skåne och en hel del andra småorter i landet. Spelet, taktiken och utförandet av det avancerade spelet med eller utan boll. Norrettans två bästa lag IVH och Hallby gör upp om seriesegern. Trots att halva serien återstår så är det oomkullrunkeligt att vinnaren troligen vinner serien. Om spelarna i de båda lagen bara är hälften så energiska och kampfyllda som den nyss spelade Champions Leaguematchen mellan Hammarby och Barcelona, då får vi en helkväll. Underhållningen är tryggad med Hallbys flygande Johan Petterssons kvicka fötter och vänstertass. Philips målvaktsutkast som sitter på läppen på Isomäki på väg in i nästa hall.
Kanske kan någon av våra fjolårskalvar bli upplyst av Lysets framspelningar och lyfta mot högre höjder.
Handboll är som schack, innehåller all tänkbar dramatik. Tankens kraft måste kombineras med uthållighet samt snabbhet i mix av kyla och hetta. ”Nu stämmer utsidan bättre med insidan.” Detta är ett försäljningsargument för exklusiva företag som säljer kosmetisk kirurgi till människor med ett överflöd av tillgångar. I dessa nyliberala kretsar anser man sig ofta vara oerhört kompetent i sina mentala byrålådor men dras kanske med en skavank som inte är så estetiskt tilltalande. Tyvärr är det nog såsom en ordväxling mellan två överförfriskade unga män som diskuterar i filmen Matti (för övrigt en bra idrottsfilm om medaljens både baksida och kant). ”Om du sätter in silikontuttar i en ful tjej så är det som att sätta in en ädelträratt i en Lada. Det är samma djävla Lada i alla fall.” Givetvis ligger det en poäng i detta resonemang. Det är inte rattarna det hänger på, varken när det gäller bil, människa eller annat. Rattens utseende är perifer, mera som saltkorn på jordnöten. Det är hjärnan som styr. Hjärnan i ett handbollslag, den som får hjulen att snurra åt samma håll och är den som håller i ratten, det är spelmotorn. Det är navet, the point, punkten som effektivt neutraliseras punktvis. Här gäller det att tänka om, och visa att man har flera äss i leken. Ett handbollslag består av många olika rollspelare, ju flera alternativ och individuellt skickliga individer som kan prestera sin del i helheten, desto bättre blir lagets kapacitet. Det är faktiskt en likhet med en killekortlek och ett handbollslag i organisationsplanen. Två likadana kort på varje position, i killeleken är nollorna bäst, och för spänningen i spelet så finns det tre olika nyanser av par i nollor. Blaren regerar – i detta spel med hög nolltolerans.
Fattaru är musik som dagens ungdomar förstår. Men om dom fattar vad som är taktiken, det vete fan. Den frågan är fullständigt berättigad efter att betraktat den metamorfos som timeouten har på IVH:s damlag. De senaste hemmamatcherna har detta avbrott för taktisk genomgång inneburit ett fritt fall. Laget har rasat totalt efter genomgången. Jag tror faktiskt att färgen på timeoutkortet har en betydelse. Grönt kort till golfbanan innebär automatiskt att ambitionsnivån sjunker omedelbart från löpning till lågintensiv gång. Förmodligen är det samma grej som sker vid timeout, spelarna börjar lita på att det finns en caddy som skall göra det. Här finns en poäng om man har egen erfarenhet som spelare. Man förstår hur litet som går in i skallen hos ett antal kids som helst lyssnar på Fattaru å liknande Megapolmusik eller Rixband. Moberger har i sitt norrländska sinne hittat en lysande fil in i skallen på medspelarna. ”Eller tvärtom” – budskapet är klockrent, efter varje genomgång så ger Mois sina boys ett alternativ. Eftersom ”hövvet” hos människan har sina begränsningar så är det detta tvärtom som finns kvar när det ringer in i matchen igen. Och eftersom det inte är en succé att göra allt fel medvetet så blir mycket rätt fast det inte borde bli så rätt alla gånger. Dansbandsgalan i Malung är större än Hultsfred! Det gäller alltså att lura in en förståelse i skallbasen, det är basens viktigaste uppgift. Får man laget att äta fisk minst en gång i veckan så slipper vi onödiga utvisningar. Forskning tyder på att Omega-3-fettsyror som finns i ibland annat fisk ger en möjligheter till att kontrollera sin ilska.
John Lennon blev bara fyrtio år men han hann tänka flera tankar än många gör på dubbla tiden, bland annat denna teori. ”Livets mening skymtar hela tiden precis utanför synfältet – när man flyttar blicken för att se den ordentligt flyttar den sig lika fort.” Så ser handbollsspelaren det ur sin position. Så ser det även ut från läktaren, för det tränade ögat. Det är oerhört hög frekvens i händelseutvecklingen. Verkligheten är dock en balansgång på en skör lina i idrottens värld. Marginalerna är minimala, det sportsliga kan hänga på ett korsband. En skada på en nyckelperson och ett lag är i olag. Katastrofen är den strof som alla kan spela i idrottsorganisationen. Markis de Sade skulle mycket väl kunnat vara en grundare av idrottens villkor, hans citat är i alla fall det. ”Det behövs endast en ond dröm för att missfärga alla morgondagens idéer.”
P.P