Långboll eller brännboll…….
…….dessa klassiska bollspel från min tid i mellanstadiet gör sig påminda när jag ser den svenska fotbollen rulla runt på konstgräs. Precis som underlaget känns spelet konstgjort.
Att landslaget skall spela matcher utan Zlatan är som saffransbulle utan saffran, kaffe utan socker och grädde eller kärlek utan kyssar. Och vad detta innebär kan varje normalfuntad räkna ut. Tyvärr inbegriper inte denna kategori huvuddelen av våra så kallade sportjournalister. Det är enligt min uppfattning denna grupp av hyenor som drivit bort underhållningen från svensk landslagfotboll. Den kommer nu att utarmas och påminna starkt om toppen fotbollsallsvenskan. Ännu ett förlorat år i Europas cuper väntar svensk fotboll. Brödgäng brukar man något elakt kalla de chanslösa lagen. Nuvarande topplag i allsvenskan och deras möjligheter till avancemang i Europa är som att försöka pressa ned frallor i brödrosten. ”Danmark, Danmark är flödeost och smör. Det måste vara där man hamnar när man dör.” Rockbandet Torssons hitlåt är gångbar i fotbollen idag. Danmark är fjällhöga nordens topp. Sverige rankar jag som nummer fem i norden idag, på landslagsnivå. Det är enbart Lasse Lagerbäcks goda matjordsfickor som håller laget flytande. Spanien och Danmark till ett slutspel som England vinner än en gång!
Mina synpunkter är inte på något sätt elaka eller illvilliga utan tvärtom – eftertänksamma och omtänksamma. Claude Avelines citat är en signatur för detta yttrande. ”Den som är vän med hela världen är inte vän med sig själv.” Att vara alla till lags är en som en gummisnodd som till slut brister. Och vi har alla våra brister. I del fall är det bara vrister, för andra är det allt ovanför vrister. Utan den omfattande invandringen från numera den instiftade ”fotboll direkt” ingången på Arlanda så skulle svensk klubbfotboll säkert vara sämre än både Albanien och Grönland. Lagens bästa pass är trots allt spelarnas pass. Lokalt symboliseras detta tydligt av att Syrianska har flera passningar inom laget i sina matcher än övriga lag i staden har på alla veckans träningar och veckans match tillsammans. Nu blir det kanske inte alltid full effektivitet av denna grannlåt. Där är Skiljebo vassast, effektivt och vinnande med flera mål framåt än bakåt. SSK är laget, med betoning laget i vår lokala fotboll. En kamratklubb där vänskap har ett högre värde än lönechecken. Det grönvita flaggskeppet VSK kommer att få en välbehövlig konkurrens om positionen som Västerås bästa fotbollslag. Det är rimligt att sponsorerna slutar att ensidigt stödja VSK i fotbollen och kanske lägger en och annan spann med slantar till klubbar med ambitioner. ”Ja – se pengar” är en lokal gammal hit med Thore Skogman från sextiotalet. Det är också en signaturmelodi för en del klubbar både internationellt (Chelsea, Real Madrid med flera), nationellt (Djurgården, Malmö, Elfsborg med flera) och lokalt typ VSK och VIK Fotboll. Men det går bara att köpa tillfällig framgång, inte supporters och långsiktighet i organisation och sportsliga framgångar. Det går inte att köpa över anhängare från andra föreningar med koncept som idag prövas med framgång inom politiken. Där man helt enkelt går till val med ett annat partis ideologi och program och kallar detta för det nya inom sitt. Idrottens och sportens fundament är starkare och spelar mera på känslan att blod är tjockare än vatten. Då är inte blå dunster och nya tröjor för ett lag vatten värt. Kanske kommer idrottslag inom en snar framtid anställa en typ av partisekreterare som är sprungna ur promotion- och reklamvärlden där det går ut på att lura kunden till att köpa något som han inte behöver. En slags religiös mantra som även används inom detta område för att vinna anhängare.
”Den som inte kan lita på sitt minne ska inte försöka sig på att ljuga.” Michel de Montaigne är mannen bakom dessa bevingade ord som kan tillägnas några klubbledare och många sportjournalister. Vi har alldeles för låg kompetens inom sportjournalistiken, avseende framförallt historisk kunskap om typ traditionens betydelse för ett landslag, ett klubblag eller varför inte ett helt distrikt. Det finns helt enkelt ingen vinnarkultur på en del håll och kanter. Därför blir agerandet i avgörande stund präglat av både kramp och håll. Eller som en geggig pizza utan goda kanter och bristfälligt gräddad med fel mix av ingredienser som varken passar ihop eller är värda sitt pris. Sista matchen i division blir oerhört viktig. Skiljebo skall vinna serien och avancera, Syrianska skall besegra VIK i ett lokalderby och avancera ett snäpp till lag nummer i tre i Västerås. Om man tittar på bollbehandling så är detta givetvis i sin ordning att man tar åtminstone en seger mot de övriga lokala lagen. Båda lagen har nyligen förlorat mot ett i mina ögon mediokert och fantasilöst Sandviken. Sveriges genom tiderna främste författare August Strindberg planerade på 1890-talet en resebok om skulle innefatta hela Sverige. Om Sandviken finns en korthuggen kommentar i hans dagbok. ”Rysligt fula människor i Sandviken.” Vi kommer inte att någonsin få veta varför han beskrev olika människor såsom han gjorde. Intressant läsning blev det i alla fall. En sådan skarp penna som Strindbergs ser vi inte i varje generation. Detsamma gäller fotbollsartister. Jag tycker att det är tråkigt när stora talanger går till fel klubb och kastar bort sin talang såsom som en del kastar fel inkast. Ola Toivonen i ÖIS är ett exempel. Pojken borde givetvis hamnat i IFK Göteborgs tröja, tyvärr har agenterna (procentarna) för stor makt. Vi har även lokala spelare som borde spela i Syrianska för att utveckla sin teknik i god jordmån. Om detta är bara att säga som Börje Ahlstedt sagt om ord. ”Vemod är världens vackraste ord, och innebandy är det fulaste.”
Winston Churchill som var en retorikens mästare sa följande. ”En politiker måste kunna säga vad som ska hända i framtiden och sedan ha förmåga att efteråt förklara varför det inte blev så.” Precis så är det med framgångsrika fotbollstränare och ledare. De skall givetvis ha olika utgångar för olika händelseförlopp. Det skall bli spännande att följa utvecklingen efter att sista bredsidan är lagd. Huggsexan om spelare och tränare blir traditionsenligt höstens drama. Vem tar vem? Det gäller att visa mod och inte bara bli ett irrbloss oavsett position i organisationen. Friedrich Nietzsche har lämnat flera citat som fotavtryck än samtliga gjorda mål i svenska fotbollen denna säsong. ”Ingen segrare tror på tillfälligheterna.” Det skriver säkert årets vinnare i nedstigande led på unisont. Italien, Barcelona, Helsingborg (en hoppfull tanke i nödläge), Trelleborg, Enköping, Skiljebo, BK 30, Norberg, Syrianskas B-lag och VSK:s juniorlag med flera. Listan kan göras lika lång som Zlatan, 192 cm och lika tjock som Romans checkhäfte.
Jag avrundar mitt skrivande om fotboll för den säsongen med att tillägna Syrianskas hemsida och dess ideologiska tänkare samt gästskribenter följande citat. Budskapet är gammalt och klassiskt, hämtat från Nya Testamentet, Johannesevangeliet fjortonde kapitlet, sjätte versen. ”Jag är vägen, sanningen och livet.” Denna vägledning från den helige Johannes tolkar jag som att det är fotbollen, till formen snarlik planeten och känslomässigt som är det totala världsalltet.
Till er alla från oss al..! Tack för ett grönt, soligt, roligt och fint bollår och ett synnerligen gott nytt fotbollsår. Som säkert även det periodvis kommer att bli en svår prövning i konsten att slita sitt hår i förtvivlan, eller som han sa frisören som motivering till att priset är lika högt för att klippa en tunnhårig som en långhårig individ. ”Det är hittelön.”
P.P