Hur stort är tillräckligt stort?........
………den frågan hänger alltid i luften när bollen är slagen mot målet. Är det tillräckligt hårt för att passera mållinjen? Linjerna är olika breda. Jag har vid några matcher plockat fram måttbandet och kontrollmätt sidlinjen. Senaste veckan hade Wenströmska IP:s sidlinjer ett mått på
I ”ligacupfinalen” eller VLT-cupen som den lokala länscupen kallas visade Syrianska upp båda delarna i första halvlek. Man lekte fotboll på ett sätt som inget annat lag i Västerås kan göra ens på träningar när det inte finns motståndare på banan. Högsta tänkbara underhållningsvärde när detta spel flyter. Förresten så har denna spelglädje varit standard i de senaste seriematcherna. Men det finns precis såsom i McDonaldsreklamen stunder där det inträffar som i detta citat av Marc Chagall. ”Mina ben står stadigt på marken, men huvudet ger sig ut på strövtåg.” Och i denna stund så blir det förvirring eller kaos i maskineriet. Som vän av vatten och dramatik så är detta förstås roande. Men frustrerande och påtagligt slitsamt för ”nerverna”, klar risk för håravfall. Detta är givetvis huvudorsak till att allt flera av dagens elitfotbollsspelare, och inom andra sporter för den delen, uppträder som kalhyggen. Givetvis har detta även kommit till politiker och som sliter sitt hår i förtvivlan. Jag fick lära mig för ohyggligt många år sedan av en vän att hans bror, som ansågs vara klart begränsad i sin hjärnkapacitet, han kliade sig ofta mitt på hjässan och försökte förstå. Detta föranledde att håret försvann centralt på huvudet och det blev precis som på motorbana, där växer som bekant inget gräs. Andra som tänker mycket och ofta, där börjar hårbortfallet vid tinningarna och sprider sig uppåt. Detta är konklusion enligt min väns amatörmässiga antihårresandeanalys. Jag har för delen inte funnit något vetenskapligt som håller lockarna på plats inom detta ämnesområde.
Självklart bör Syrianskas eminenta hejarklack Gerger Fanz slitit sitt hår av förtvivlan på Arosvallen. De blev lika mosade, totalt krossade av Norbergs tre busslaster stora supportgrupp som Norbergs lag blev på planen. Härligt med fotboll tillbaka till grunden där hela byn ställer upp och hejar. Positiva och engagerade för sitt lag, sin bygd. Både Barkarös flickor och Norbergs pojkar är sin bygds hjältar. Se och hör, njut och tjut alla medgångs- och engångshejare i Västerås. Mälarvatten förefaller vara tjockare än blod. Fanzen har blivit mera tama, precis som den övriga lokala supportskaran, än glödheta som de var på våren och under tidigare säsonger. Framgång föder framgång, men också orimliga krav ibland. Det kommer alltid formsvackor, inte ens solen kan lysa lika intensivt och konstant. Molnskugga är också en fin dag.
Stockholmssyndromet med fotbollspublik där hårrötterna har vuxit inåt skallen och pressat ner hjärncellerna någonstans i underlivet är en farsot som lätt sprider sig utåt landet. Total brist på ansvar och enbart enögdhet. Givetvis var det löjligt banala straff för Hammarby och Djurgården för matchen som inte kunde spelas färdigt på grund av obegränsat insläpp av flera hjärnsläpp. Men det förefaller som Stockholm anpassar sig och tar ett ansvar. Att BP tar klivet upp i allsvenskan är bra. Ett lag utan publik är kanske en modell för att återfå respekt för Stockholm som fotbollsstad. Den nya multihallen på Bosön för inomhusfotboll är byggd utan publikkapacitet. Utmärkt för spelarna att vänja sig med det nya.
Laga aldrig saker som fungerar. Det är budskapet för framtida segrar. Lagom är sämst. Det gäller bara att aldrig hamna i detta träsk, utan hela tiden kunna sticka ut från mängden. Det gör idag Syrianska som spelar bäst fotboll i Västerås. ”Kasta in en boll och låt den rulla.” Gösta Linderholms fotbollsmelodi är inte Giesickes refräng. Han har med sitt team utvecklat Syrianska till ett lag som både tränar och spelar fotboll. Bäst av lagen i stan är dock Skiljebo. Laget vann rättvist inför stor publik seriefinalen mot Brage. Att VSK i vanlig ordning får en sida i lokaltidningen på hösten och får tycka till att det är de andra klubbarnas fel att det inte blir större sportsliga resultat för sportklubben. ”När det väl gäller tänker klubbarna mest på sig själva.” Säger Sören Cratz till lokalavisan. Jag tycker att detta är självklart eftersom nästan alla spelare i övriga klubbar har varit i VSK och ratats eller inte ens ansetts vara välkomna att prova i sportklubben. Senaste exemplet är en målande Eric Acar som inte ens fick lämna frysboxen i VSK för att landa i kylskåpet. Än lever i alla fall kvalmöjlighet för det forna topplaget. Men det skulle helt klart vara hälsosamt för VSK att få lokal konkurrens. Kanske i form av att ett lag kommer upp och utmanar i samma serie. Det kan bli en bonus att inviga den nya fotbollsarenan ”Hillman Arena” (efter upphovsmannen som gav detta vallöfte) med lokalderby. Att fotbollsspelare i Europa hellre spelar matcher med löparbana som buffert mot publiken är allmänt känt. Det är enbart i Sveriges bruksorter som det förefaller vara omöjligt att se målen och framförallt kunna göra målen när löparbanorna tar så stort utrymme. Enligt min uppfattning så tänker man i fel banor än löparbanor när inte publiken lockas av produkten. Det är för övrigt en fråga om tid innan Syrianska är Västerås förstalag. Troligen kommer det att dröja ca tre år. Och då är viktigt att fortsätta med samma seriösa satsning på fin fotboll som grundplatta och fina löparbanor runt arenan så att spelarna kan springa även utan boll.
Rune Buer Johansen är mittfältsspelare i HamKam i norska Tippeligen. Han är också en hejare på skidåkning. Han har gett fotbollsspelarna ett anseende om att vara vältränade efter att slagit norska skidelitåkare och skidskyttar som Ole Einar Björdalen i en sprinttävling med rullskidor. Det visar att det inte är något fel på flåset på norska spelare. ”Av någon anledning lyssnar de inte på mig, och de pressar inte sig själva hårt nog heller.” Oleg Blochin förbundskapten för Ukraina har en annan uppfattning om sina spelare. ”Varför ska människor acceptera att tillvaron måste vara ett helvete medan de lever så att den eventuellt kan bli ett paradis när de är döda.” Göran Rosenberg är en journalist med många kloka tankar, denna publicerad i Dagens Nyheter 11/8 2005. Helt klart är detta överförbart till allas vår vardag. Fotbollen skall vara en fest, en glad tillställning där man hejar på sina och slutar jubla över ett färgstarkt kort till motståndarsidan. Huliganerna har hittat en ny lekplats, politiken, det råder rena huliganstämningen i alliansens högkvarter. Jag tror att det är bra, för på sikt leder det till att flera engagerar sig i samhällsfrågor. Och samhället – ja det är vi som lever nu. Och det bästa du kan göra av livet är att leva livet.
En gin ger baksmällesyndrom, men betydligt mindre än konjak. Innerörats balansorgan påverkas och det blir som att åka karusell. Engin Akkurt ger på samma sätt motståndarna en tur i karusellen. Han är i sitt livs form och slår till och med korrekta passningar emellanåt. Efter att han tog ett steg in i backlinjen så har vi fått den trygghet som finns i Fawlty House med Basil i huvudrollen. Backarna leker fotboll så att nollorna numera kan staplas på radband. Pang i bygget är förebilden till det underhållningsvärde som laget presenterar för tillfället. Endast tre föreställningar kvar denna säsong – skynda dig att fylla depåerna av hög underhållning inför vintern.
P.P