Våra bollar i nätet….
Handbollssäsongen slutade som en riktig smällkaramell. Sävehofs tonårsrultiga jäntor vann fullt välförtjänt SM-guldet i en jämn kamp med favoriterna Skövde. Bra målvaktsspel, coachning och lagmoral var avgörande. En aning surt känns det att IVH missade denna chans till ett guld. När det gällde som mest så var laget för orutinerade i kvarten, helheten var inte kapabel att slå ut Skövde som egentligen var ett sämre lag än IVH. Fixstjärnan Enström kunde inte coola ned ledare och spelare till rätt temperatur för att vinna den matchen. Trots att det gick åt pipan så blev ett tröstpris - guldpipan! Troligen hade det blivit guld om det hade gått vägen i kvarten. Nu fick man ett sm-guld i alla fall i och med årets utlåning av Linda Jansson till Sävehof. Nu ser jag fram mot att Linda återkommer till klubben, och ger oss en god vänsterhand på kanten i jakten på guldet nästa år. Inte nog med att hon kommer att bli skipper på högerkanten för de med styrkan till vänster i vårt handbollscurlande lag, det ger också ett tillbehör som ledare till junisarna och en stark sponsrande curlingförälder på första raden. Detta är klart som korvspad och det gäller bara för föräldrakollektivet som är elitkommitté att knyta ihop ändarna på truppen för övrigt. Men allting har precis som korven två ändar, precis som uppgång och fall. Olaks resa i elitserien är över för den här gången. Han lämnar ett lag på väg uppåt. ”Den som har planterat trädet får sällan smaka frukten”, är ett svenskt ordspråk. Tomrummet fylls nästan fullt ut av den nygamle coachen, Lindsgård, som hämtats hem nästgårds. Några kilo här och några där så kan han fylla upp hela overallen. Eftersom övriga topplag åter åderlåtits på spelare så kommer IVH automatiskt uppdateras till topplag.
”Hungern är världens bästa sås.” Cervantes har författat detta ypperligt.
Det är bara att gratulera Hammarby som går hela vägen och vinner SM-guld utan att ha enda landslagsspelare i laget. Formidabel coachning, kampanda och prestation på individuell toppnivå av varje spelare i ett kollektiv räcker långt och som här ända fram. ”Insikten om vad som är möjligt och vad som är omöjligt skiljer hjälten från äventyraren.” Theo Mommsen är källa till detta citat. Herrfinalen blev en fantastisk askungesaga. ”Enkamang” som han säger Nollan Grahn till sina Hammarbygrabbar avgjorde mot en ganska blekt Sävehof. Larholm var inte på topp och Sandström i målet usel, Jansson i Hammarby överglänste landsslagsmålvakten. 2002 föll IVH i avgörande kvalmatch på övertid mot ett konkursmässigt Hammarby. IVH var det klart bättre laget och hade spelarna, spelet och fysiken. Idag ståtar Hammarby som bäst i landet och IVH letar efter spelare för att om möjligt hänga kvar i divisionerna i seriesystemet. Surt är ordet! Ett oringt telefonsamtal av ledningen 2005 gjorde att vi inte fick in en Janne till såsom målet var, vilket säkert hade lett till nytt kontrakt i elitserien istället för en tuff resa på handbollens bakgård. Det är klart att ledare gör fel precis som spelare gör i sina roller på planen. En missad straff, ett självmål eller ett stort hål mellan händerna på målvakten ger konsekvenser i en match. Men misslyckande i värvningar före säsongen blir kostsamma i varje match.
Nu har vi helt plötsligt och oväntat fått nya spelare som är minst lika bra som de som lämnar klubben. Ta Peter var huvudspåret för att få ihop ett slagkraftigt lag. Nu sällar sig Lukcis till den långa listan av Guifare som fått en nytändning i sitt handbollande i detta idrottsliga u-län. Carlos Saints är inte bara en rallykung, nu när i stort sett hela startsexan håller till på vägarna dagligen så kan det även bli ett smeknamn på höstens mest intressanta gäng med klister i nävarna. Full fart framåt, styrkan blir vägrenen eller kanterna som det kallas på handbollsspråk. Där finns fart, målkänsla och finess. Vi har som sagt var knoppat av ett antal spelare till elitserien. Antos stora hjärta som ofta tittade ut ur gommen kommer att passa in väl i bruksorten Lindesberg. Han är ett naturbarn och en sådan kommer bäst till sin rätt i naturnära miljö. Lindqvist och Bamberg kommer säkert att spela till sig många chanser i Trelleborg. De får en form av ansvarsfrihet i ett storvuxet lag där andra har ansvar och ledarskap på sin lott. Den största förlusten för mig är Våfflan Larsson på kanten. En klassisk akademisk handbollsspelare som hade sin största förtjänst vid sidan av planen med sina rörliga kristaller mellan öronen. I Pira kan Lindesskolan få ett guldägg både som skytt och sponsorleverantör. I och med lagkaptenen Norströms timeout från handbollen har vi fått en stark ersättare i Isomäki, troligen den snabbaste kontringsspelaren i klubben sedan Danne Holmgrens tid förra seklet. Lund är större än Ystad som stad, men storleken har ibland en ringa betydelse i målgården. Årets målvakter kommer att bli publikfavoriter i vår ödsliga hall med spektakulära räddningar. Och vill det sig riktigt väl så kan Västerås till och med bli Philipstad! Frälsningsarmen denna säsong är förstås bombkastaren Pavel Rojano. Kan vi bara hela hela stela benet på skytten då lär det bli skottfyrverkeri i hallen. Det betyder att laget kommer bli riktigt konkurrenskraftigt om alla får vara friska. Målet är givetvis en plats i allsvenskan. Eller för att använda citat av Arthur Schopenhauer. ”Hos människor med begränsade gåvor är blygsamhet helt enkelt ärlighet. Hos dem som har stor talang är den hyckleri.”
Sporterna handboll och gångsport har en rad likheter. Båda lever i skuggan av större, mer storinternationella idrotter: löpning respektive fotboll. Båda är de amatörasketiskt betonade och drar till sig en osedvanligt sympatisk och käck ungdom. Båda har de – i Sverige – gått fram till eminent kvalitet och högst respektabel kvantitet. Och båda bygger på extrem disciplin. Denna ligger så att säga i sakens natur, i båda grenarna är det mest naturliga förbjudet. Gångaren skall skynda fram får inte löpa. Det är som en tävling i konsten att viska så högt som möjligt, är ett uttryckt från professor Pihkala från fyrtiotalet. Handbollaren skall hejda motparten med armarna hållna på ett visst sätt men får inte hålla. Det för kämparnas instinkt mest naturliga är förbjudet. Det är alltså fråga om idrottsgrenar som är mot naturen brukar dess belackare säga. I fråga om gången, vilken jag definierat som ”kroppsarbete och karaktärsprov” är det ofta så att den aktive visst inte har en sådan lust att löpa som osakkunnigheten snackar om, utom i extrema konkurrensfall. Ytterligare en likhet mellan gång och handboll kan konstateras med att rättskipningen är knepig och rent tekniskt knappast kan bli fullgod. Handbollsspelarna som står mitt idrottshjärta nära får en nästan maximal motion för hela kroppen. Rent animala behag kan faktiskt uppnås utan inblandning av filmistiska och teatriska underlivs- och bakgårdshångel. Att det var bättre förr är en vanligt förekommande argumentation. För att ge en bild av vad sporttidningar kunde skriva på sina välformulerade sidor är denna historia från Idrottsbladet nr 27 i mars 1948 ett gott exempel på. ”En cirkusdirektör var känd för att alltid kunna ståta med starka karlar bland sina artister. – Hur får ni tag i allihop frågade en besökare. – Det är mycket enkelt. Ser jag en karl, som går och plöjer och ser stark ut, går jag och frågar efter vägen till staden. Pekar han med handen, så far jag vidare. – Det där förstår jag inte. – Jovisst! Pekar han med plogen blir han anställd tvärt.” Tänk om det fanns ett levande lantbruk att hämta plogviftare från inom EU. Vi kanske kan kolla in bär- och svampplockare med snabbhet som specialitet.
Vi kommer även denna säsong att mötas av många otroligt spännande och häftiga avslöjande i media. Men det kan bli svårt att överträffa Torrin Polk som sagt följande om sin tränare John Jenkins. ”Han behandlar oss som män. Han låter oss ha örhängen.” En del påhittade historier i kvällspressen och TV4 slår säkert knock på oss så att vi tappar andan, och det kan ha sina vinster. Enligt Jerry Adler så är det så att ”om alla människor på jorden inte andades under en timme, så vore växthuseffekten inte längre något problem”. Detta förefaller ju vara ett enkelt men inte helt enkelt men klart billigt förslag. För mig förefaller detta vara en praxis under matcher i Västerås att publiken håller andan. Många gånger med en befriande suck som föregår slutsignalen. Uppfinningsrikedomen är obegränsad när det gäller att tillfredsställa människans primära behov av droger och näring. Världens två mest karakteristiska dofter anses komma från kanelbullar och hasch. I denna anda har tre medelålders män i USA uppfunnit en ölsmugglingsanordning för den som vill smyga med sig öl på basebollmatcher eller biografer. Ölet förvaras i en plastpåse som hänger över magen och ser ut som en ölmage. Efterfrågan har varit lavinartad, trots att man inte uppfunnit någon anordning som tar hand om kissnödigheten. Förmodligen är det enbart en tidsfråga innan ex McDonalds konstruerar något för detta ändamål för att fortsätta se alla en dagligt självmål. Don Fujita är chef för McDonalds i Japan och har allt klart för sig. ”Anledningen till att japaner är så korta och har gul hudfärg, är att de bara har ätit fisk och ris i tvåtusen år. Om vi istället äter hamburgare och potatis de närmaste tusen åren så kommer vi att bli längre, vita i hyn och blonda.”
Vänster hand kan styra höger – även hos högerhänta. Är du vänsterhänt eller högerhänt? Det spelar inte så stor roll. När båda händerna samarbetar låter hjärnan vänsterhanden och högerhanden turas om att styra visar nya forskningsresultat från Umeå universitet. ”Vid en middag beror det inte så mycket på vad som står på bordet, utan vilka som sitter på stolarna.” W.S Gilberts hypotes skulle i handbollstermer betyda att hur spelet utvecklar sig och blir beror minst lika mycket på de som tittar på och lyfter fram det bästa hos de som inte är de bästa i utövandets konst. Tillsammans kryddas då denna match till en fest. Välkomna till en ny och spännande resa i seriesystemen.
P.P