..............med sin visdomslära inom läkekonsten. Jag har bara rest till en grekisk ö som turist. Det var till ön Kos. Sökte upp en speciell plats på ön, plockade bland lärkkottar och växter som fanns på området. Enligt beskrivning så skulle detta ha varit platsen där läkekonstens vagga en gång har stått. Det var också huvudanledningen för min resa till Kos. Att insupa miljön där omgivningen och växterna var medicinen och förmodligen grundbulten till vårt medicinska system idag.
”Läkekonstens fader” Hippokrates kom från den grekiska ön Kos och levde 460-377 före Kristus, för nära 2500 år sedan. Hans storhet var att han skilde läkekonsten från filosofin och började systematiskt gruppera medicinska fakta.
Än idag lever många principer från den gamla grekiska läkekonsten kvar. Men vem var egentligen Hippokrates, han som kallas läkekonstens fader, och hur har hans arbete präglat dagens medicin? Det är en fråga vi kan ställa oss varje dag. Nu kanske extra mycket i denna pandemitid när medicinsk vård och omsorg uppmärksammas alla tider på dygnet globalt.
Hippokrates var verksam som läkare och medlem i asklepiadernas gille. Han ägnade sig också åt systematiska experiment för att påvisa orsaker och sammanhang. Hippokrates metod som läkare finns väl dokumenterat. Han betonade fyra principer som grundläggande vid en läkarundersökning (som gäller än idag):
Hippokrates fyra grundläggande principer
- Observera allt. Att få fram en sjukhistoria, anamnes betonades väldigt – precis som idag, att ha förmågan att observera utan förutfattade meningar, att använda alla sinnen.
- Studera patienten snarare än sjukdomen. Man skulle fästa stor vikt hur patienten reagerade på sjukdomen, inte bara på typen av sjukdom. Man skulle inte försöka klassificera sjukdom mot bakgrund bara av vilket organ som var påverkat.
- Utvärdera ärligt. Det är viktigt att kunna medge att behandlingen inte fungerar och att inte låta förväntningar ta överhanden. Vidare är förmågan att kunna förutsäga vem som kommer att överleva och vem som kommer att avlida en viktig del i konsultationen och läkarens rykte.
- Understödja naturen. Läkarens huvudsakliga uppgift är att hjälpa naturens krafter att återställa harmonin i kroppen och sålunda att läka patienten. Läkaren skall göra vad han kan det vill säga, det som har prövats genom tidigare erfarenheter. Det han inte kan avhjälpa skall han låta vara. Vad gäller behandlingar skall man hjälpa patienten eller åtminstone inte ställa till någon skada.
Basen för dagens medicin vilar fortfarande på Hippokrates skuldror. Arvet från de gamla grekerna och främst Hippokrates är levande även i dagen medicin. Visserligen har kunskapen om biologi och läkekonst förändrats oerhört mycket. Den tekniska utvecklingen och datoriseringen har givetvis bidragit till den stora förändringen. Men de grundläggande värderingarna och etiken är i högsta grad aktuell.
Hippokrates bedömde undersökning och behandling inte efter hur de passade med någon teori utan endast efter utfallet. I vår tid talar vi om undersökningar och behandlingar utifrån evidens, vetenskap och beprövad erfarenhet. Vår tids vård glömmer ofta bort det tredje benet i evidensen – att patienten uppskattar den och mår bra av behandlingen. Men nu förefaller det som att det de senaste decennierna åter har skett en viss tendens till att vi skall lära oss den Hippokratiska doktrinen att uppmärksamma hela personen i sin egen miljö – helhetssynen!
Hans skrifter innehåller ett stort antal fallbeskrivningar som visar en oerhört skarp iakttagelseförmåga och stor åskådlighet i beskrivningen, som gör att även i dag kan man förstå vad patienten led av för åkomma.
Hippokrates odödlighet består i att han skrev ner väldigt mycket av den samlade kunskapen om anatomi och sjukdomars uppkomst och behandling. Allt material är med största säkerhet inte skrivet av Hippokrates själv men ingår ändå i vad som kallas ”Hippokrates Kollektion” och omfattar 72 böcker och 59 avhandlingar. Verken samlades ihop på 300-talet före Kristus i det stora biblioteket i Alexandra, Egypten. Där ville man samla allt mänskligt vetande.
Skrifterna handlar om anatomi – mest om hjärtat, fysiologi – fyrsaftsläran, sjukdomslära – flertal beskrivningar av sjukhistorier, behandling – att understödja naturens självläkning återkommer ofta gärna med bad och kost, diagnostik – patientens utseende, lukta, känna, lyssna på bröstet, smaka typ på urin, sött – diabetes? Skall ge en komplett sjukdomsbild, prognos – att förutse utfallet av en sjukdom var en viktig ingrediens i konsultationen, kirurgi – frakturer, sår, blödningar och operationstekniker, gynekologi och förlossningskonst – mycket om förlossningar finns beskrivet, mentala sjukdomar – depression och ångest diskuteras liksom att hjärnan är platsen för tänkande och upplevelser, etik – mycket beskrivs om hur läkaren skall uppträda i tal och utseende, ren och skötsam, och vad läkaren skall säga till patienten.
Den Hippokratiska eden som är ganska lång och finns bevarad i manuskript, från 270 efter Kristus, i Vatikanen i Rom. Eden används fortfarande inom sjukvården.
”Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Aesklepios, Hygiea och Panakeia samt alla gudar och gudinnor, tagande dem till vittnen, att jag efter bästa förmåga och förstånd skall hålla denna min ed och denna min förpliktelse.
Den som lärt mig denna konst skall jag akta lika högt som mina föräldrar, jag skall dela med honom vad jag äger och hjälpa honom i nödens stund. Hans söner skall jag betrakta som mina bröder, och om de önskar lära denna konst, skall jag undervisa dem däri utan lön eller villkor.
Föreskrifter, föreläsningar och allt vad undervisning i övrigt kräver skall jag ge mina och mina lärares söner samt de lärjungar, som avgivit skriftlig och edlig förbindelse enligt läkares sed, men inte någon annan.
Efter förmåga och omdöme skall jag följa den behandling jag anser gagnerikast för mina patienter och det som kan skada eller irritera dem skall jag undvika. Jag skall icke ge någon gift, även om jag blir ombedd, ej heller ordinera något sådant; ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel.
I renhet och fromhet skall jag leva mitt liv och utöva min konst. Stensnitt skall jag icke befatta mig med utan överlåta denna praktik åt dem som sysslar därmed.
I de hus där jag går in skall jag vara till gagn för de lidande och avhålla mig från varje medveten fördärvlig orättrådighet, särskilt från könsumgänge med kvinnor och män, såväl fria som slavar.
Vad jag under min yrkesutövning än hör och ser bland människor av den beskaffenhet att det måhända icke bör spridas, skall jag förtiga och betrakta som osagt.
Om jag nu håller denna min ed och ej brister däri, så må det förunnas mig att glädja mig åt livet och min konst, aktad av alla människor i alla tider. Men om jag bryter och blir menedare, då må motsatsen bli min lott.”
Om man reflekterar en stund över dagens sjukvård, diagnostik, system och behandlingar förstår man att det skulle varit mycket värdefullt att idag kunna sitta under ett träd på Kos och lyssna på Hippokrates föreläsningar för tusentals år sedan.
Som avslutningsord idag passar det bra med citat av Hippokrates. ”Livet är kort, konsten är lång, rätta tillfället flyktigt, erfarenheten bedräglig, omdömet svårt.”
P.P