……..och låt den rulla.” Detta är en klassisk hit med Gösta Linderholm. Förmodligen är det också det enkla och det bästa vi kan säga om och med fotbollen idag. Just denna dag är det åter dags för lokala och nationella seriespelet att starta upp. ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid. Det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid. Det spelades bättre boll innan dom unga tog vid.” Året var 1989 när Torson släppte skivan med denna hitlåt. Och idag är den mer aktuell än någonsin. Jag tror att fotbollssparkarna på gräsplanen hade roligare på den tiden. Det var inte så omfattande med allt runt omkring fotbollen.
Idag finns det spelare som uttrycker att det är inte roligt att spela matcher utan åskådare. Det är konstigt, tycker jag. Då har man tappat det som är grunden för fotbollen. Leken med bollen på gräsplanen hemmavid, den asfaltera gatan eller den gropiga sandstranden någonstans i världen. Det är på de små idrottsplatserna på olika platser i vår värld som fotbollen gror, och bedrivs inför en handfull åskådare. De flesta spelare, ledare och funktionärer är utan ersättning och medial uppmärksamhet.
För mig känns det ganska onödigt att ställa ut papp- och kartongåskådare. En fördel med dessa är förstås att de inte har de dåliga egenskaper, som ett icke så blygsamt antal av de mentala kalhyggen som finns i vimlet. Förmodligen enbart för att försöka hjälpa sitt favoritlag genom att håna motståndare med rasistiska tillmälen etc. För mig är det märkligt att det finns en så stor portion av ilska och hat på läktarna. Åskådarplatsen förefaller vara en plats där även många som normalt är kontrollerade och vänligt stämda får ut en oanad aggression som ligger latent för allt annat i livet. Varför inte lägga all energi på att vara positiva och hylla idrottsliga prestationer istället? Annars kan man väl hugga ved eller göra någon form av fysisk ansträngning, det kan säkert vara ett bättre sätt att kanalisera en inneboende ilska. Ett citat från den tidigare danska fotbollsstjärnan Preben Elkjaer sammanfattar kanske fotbollens engagemang för både spelare och åskådare? ”Fotboll är en kampsport, och tål man inte musten kan man tamejtusan lika gärna spela fia.”
Det finns lärdom att hämta för fotbollspubliken. Att till exempel gå på friidrottstävlingar där det är en sportslig publik som hyllar alla aktiva oavsett nation eller förening. Det är en sport där de flesta tävlande alltid ligger nära sin maximala prestationsförmåga. Ser man på resultaten så landar de oftast någonstans mellan 90 och 100 procent av maximal kapacitet. Om vi leker med tanken att lagidrottare som fotbollsspelare skulle ligga på denna prestationsnivå av sitt max när de spelar matcher. Det skulle vara en mycket bättre fotboll än det vi ser numera. Och kanske färre antal som ligger ner i gräset med skadekänningar eller trötta?
Det förefaller inte hjälpa med all tänkbar teknisk utrustning och moderna träningsmetoder. I slutet av matchtiden ligger ofta många av elitspelarna och har kramp. Fotbollsforskning finns idag om i princip allt vad gäller kost och näringsintag. ”Vatten i måttliga doser, kan inte skada någon.” Är ett citat av Mark Twain. Under hans levnadstid så kanske det fungerade att man fick den måttliga dos som man behövde. Idag är det inte längre så att individen själv vet vad som är måttliga doser. Det finns all data om spelarnas status vad gäller hjärtfrekvens, vätskeförlust och alla metaboliska och fysiologiska data. Ända blir det kramp inte bara i spelet utan även i spelarna. Kan det vara tatueringarna? Många av fotbollsspelarna har stora delar av sin hud täckt av bild och text. Forskningsrön har visat att tatueringar på huden släpper inte igenom mer än cirka hälften så mycket svett som hud som inte är tatuerad. Vilket kan leda till värme-relaterade skador.
P.P