Människor som äter en portion oprocessat kött, som entrecote, fläskfilé eller lammkotletter, ökar risken att dö i förtid med 13 procent, visar en nysläppt studie från Harvard School of Public Health. Och ännu värre är det med processat kött, som färdiggjorda köttbullar, varmkorv och bacon, visar studien. Äter du en portion processat kött, som motsvarar en varmkorv eller två skivor bacon, ökar du risken att dö i förtid med 20 procent. ”Det är synd om människorna” är ett klassikt citat av August Strindberg. Detta citat förefaller alltid att vara aktuellt. Hur vi än gör så blir det fel. Vad kan vi förvänta oss när en kvinnas orakade armhåla i publikhavet på melodifestivalen skapar större ramaskri och engagemang hos populationen än bombade städer i Syrien och Irak!
Den största och mest framgångsrika utvecklingen för nutidens människor har varit urbaniseringen. Alltså att lämna landsbygden och jordbrukssamhället och flytta till städer. Men detta har kanske också varit ett mentalt självmål? Nu visar en tysk-kanadensisk forskargrupp att det verkligen finns skillnader i hjärnan mellan lantisar och stadsbor. Lantisarna reagerar annorlunda på stress. Forskarna testade tyska studenter, varav några kom från landet, några från storstäder och några från medelstora samhällen. Studenterna fick göra ett stresstest, där de fick svara på alltför svåra matematiska frågor, samtidigt som försöksledarna ropade i deras hörlurar att de måste räkna snabbare. Under testet avbildades studenternas hjärnor med så kallade fMRI-kameror. Störst skillnad var det i en del av hjärnan som kallas amygdala och som har en viktig roll för upplevelser av hot, rädsla och andra känslor. Ju större städer försökspersonerna bodde i vid tiden för studien, desto mer aktivitet i deras amygdala vid stresstestet.
Försökspersoner som hade vuxit upp i stora städer hade sämre förbindelse mellan amygdala och ett område som kallas anterior cingulate. Just en sådan sämre förbindelse syns också ofta hos personer med psykisk sjukdom. Forskningsresultatet visade på en sådan påtaglig skillnad att forskarna misstänkte att det skulle vara svårt att få människor att tro på dessa fakta. Därför gjorde de om försöken med lite variationer med nya försökspersoner. Och resultaten, som presenterats av Nature, och även diskuterats i DN av vetenskapsjournalisten Karin Bojs var fortfarande lika tydliga. Att bo i en storstad ger helt klart negativa effekter på hjärnan.
Det här är viktigt kunskap, med tanke på att allt fler människor i världen flyttar in till städer. I dag bor halva jordens befolkning i städer. Om fyrtio år beräknas stadsborna utgöra sjuttio procent. Det blir mycket extra psykisk sjukdom, med stort mänskligt lidande och höga kostnader som följd.
Allt är förstås inte bättre på landsbygden. Självmord är vanligare, vilket kan bero på sämre läkarvård och större tillgång på vapen. Men det kan också vara en statistisk modellkonstruktion. Typ som det som hände i förorten Skultuna i början av 1990-talet. Två mord här gjorde att det var statistiskt farligare att bo i Skultuna än i New York. Vad skall vi säga om Malmö idag? Så blir det alltid när vi enbart betraktar hårddata. Det finns även andra risker på landet. Fetma är vanligare, vilket sannolikt beror på att människor på landet brukar ha lägre utbildning. Även denna sanning skulle jag vilja diskutera eller modifiera. En del av vårt kunskapssamhälles problem är att vi i alltför för grad enbart beaktar vetenskapliga forskningsrön när vi drar våra slutsatser. Vetenskapen lutar sig blint på den del av evidens som innebär att det finns en vetenskaplig studie som kommit fram till detta. En annan viktig del i evidensvärdering är den empiriska erfarenhetsbaserade kunskapen. Och den tror jag är betydligt större på landsbygden än i stadsmiljön, vad beträffar födointag och fetma. Arv och miljö är alltid två viktiga faktorer som sällan kommer med båda två när man drar sina slutsatser. ”När skadan är skedd är goda råd dyra.” Ett kinesiskt ordspråk att beakta innan man drar slutsatser.
Det finns egentligen inga skillnader mellan män och kvinnor. Det visar en omfattande undersökning som genomförts av Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison. Men språkligt har det varit en tydlig skillnad. Frågan om könsneutrala pronomen har sina rötter i jämställdhetsrörelsens protester mot bruket av "han" som könsneutralt pronomen. "Han" och "hon" har fått sällskap av det könsneutrala ordet "hen" i det kända uppslagsverket Nationalencyklopedins webbversion. I Nationalencyklopedin får "hen" följande definition: "hen, föreslaget könsneutralt personligt pronomen i stället för hon och han." Det ansågs att ur ett jämställdhetsperspektiv ett mer könsneutralt pronomen skulle vara att föredra istället för "han". Ordet "hen" är ett konstruerat ord, en kombination av "han" och "hon". Det har offentligt föreslagits av språkforskaren Hans Karlgren i 1994 och det finns indikationer på att ordet diskuterades ännu tidigare, redan på 1950-talet, andra kombinationer av "han" och "hon" - såsom "hän", "hön", "hin", "haon", "hoan" - har nämnts. Svenska språket är ordfattig, tycker jag. Jämför med finskan som har ordet ”hän”, som är standardpronomen för tredje person. Alltså både han och hon. Filosofen Buber skriver för länge sen i sin bok ”Jag och du” om att det finns jag, du, den och det. Hans diskussion omkring detta är intressant och något som jag kan rekommendera som kvällslitteratur. Hen är det engelska ordet för höna! Det är kanske något som förbisetts när ordet hen blev ett accepterat ord.
Efter detta ordbehandlande så passar bra att avrunda med detta citat av Mark Twain. "Civilisation är den oupphörliga produktionen av onödiga nödvändigheter."
P.P