Handboll är mer än en bollsport. Jag kan se tydlig likhet med skapande som konst. Det är ett sätt att vara. Likheten till andra bollsporter är att det finns boll med i leken. Men här i handboll är spelet utan boll och bollkontakt så mycket mer och intressantare än i andra sporter. Det är fascinerande att lyssna på handbollsspelare. Så gott som samtliga har sina egna favoritlag i fotboll. Många är nördigt insatta i fotbollens seriesystem och kan det mesta om sitt favoritlag. Många av våra handbollare har skyfflat boll med fötterna som småttingar. En del med framgång och några har fullständigt saknat talang att använda foten till bollkontakt. Överraskande nog så finns det en icke tillräckligt uppmärksammad fotbollsstjärna i VI-truppen som faktiskt gjort 13 mål i en fotbollsmatch. Det var förvisso som knatte men ändå strongt. Det märkliga är att han förmodligen aldrig har gjort 13 mål med händerna i en match. Det är vår försvarsgeneral Anderberg som i sin tidigare karriär skyfflade in bollarna i Lunds Bois. Idag är han en av anledningarna till att VI inte släpper så många mål bakåt. Han är sheriffen som står upp och blockar skotten och klämmer musten ur motståndarna. Gossen har genomgått en metamorfos i bokens lära och är idag både respektfullt fysiskt elak och bokklok i sitt agerande. Han har dock tuff intern konkurrens i laget om denna utveckling. Många har fått en sådan säkerhet som jag inte trodde var möjlig!
Fotbollsspelare har oftast en blygsam koll på handbollslag och handboll som sport. De är oftast helt uppslukade av sitt eget ego och av att få en total medial uppmärksamhet. Det är fascinerande att se skillnader i bollsport och regelkunskap. En sjuåring som spelar handboll vet så gott som alltid när han gör ett regelbrott som till exempel att trampa på linjen. En fotbollsspelare i sina bästa år och gigantisk ersättning för att sparka boll i någon av klubbarna i exempelvis Milano har ingen känsla för om han är offside eller inte offside! Det kanske finns ett samband med hur stor plats olika kroppsdelar har tilldelats i hjärnbarken. Fötterna har en nästan obetydlig plats där uppe under håret emedan handen och fingrarna har en stor yta. "Att vara självuppfylld innebär i regel att vara tom." Källa till detta förtydligande citat är Atos Wirtanen.
Sportjournalistiken lever sitt eget liv och är en slags pseudoexpertis som hela tiden kan ändra sitt gissande och tycka allt efter som förutsättningarna förändras. Från att ena dagen döma ut ett lag totalt och säga att det laget kommer inte att lyckas. Så kan de självutnämnda allvetande experterna med primadonnor som Anrell, Esk och Laul nästa dag bytt fot och ändra sin uppfattning i 360 graders rörelse. Det är tråkigt för sporten, utövare och åskådare att det finns så stora begränsningar hos våra så kallade experttyckare. En annan litet märklig journalistisk specialgren är att vara felsökare. Finn fem fel och du vinner är ett ständigt återkommande tema. Stor fokus ägnas åt att försöka hitta skador och orsak till resultatet. Alldeles för liten del av journalistiken ägnas åt spelet och prestationen hos de deltagande i matchen. Det finns undantag och många av dessa är på Radiosporten. Lysande språkliga begåvningar som under stundom förnyar språket och superlativerna över idrottsprestationer så att det påminner om vinprovningsterminologi. Alltså ett speciellt språk som både kan provocera men framförallt inspirera. Vass som nyvässad blyertspenna låter i mina öron som en spännande formulering. Alfred Hitchcock var en gång i tiden filmregissören som gjorde rysare och thrillers till vad de blivit. Han skapade en märklig dramatisk, kittlande ryslig spänning i sina filmer. Relativt ordfattiga men med ett händelseförlopp som ofta kan ses i våra handbollsmatcher. Citatet som kan betraktas som en metafor kommer från Hitchcock. ”Conversation is the enemy of good wine and food.”
”Så funkar konsten” är en del i utställningen Resan till månen på Bonniers konsthall. VI har hur konstigt det nu än låter en egen lokal populär variant av detta abstrakta ting. Resan med månen är ett projekt som visas i Bombardier Arena nästan dagligen. Månen inspirerar och utbildar jäntor att tänka handboll och visa upp sina färdigheter både som ett kollektiv samt med individuell finess. Målet är målet och konsten är att både hitta målet och försvara målet. Det är så enkelt i teorin men en gigantisk bergsbestigning i verkligheten. "Man får starkare ben i uppförsbacke." Okänd tänkare har myntat detta citat som påminner om vad som händer i månens sken! Slutspel väntar om en match. Här gäller det att ha tur och slippa möta ett eller annat lag för att nå längre än kvarten!
För grabbhalvan i VI väntar det enda laget i serien som VI inte har besegrat, Skånela. Denna handbollsplantskola i Märsta förefaller ha en outsinlig källa att finna nya storspelare. Det blir samtidigt en markering och tuppfäktning inför den annalkande kvalserien. VI är stora och vältränade och kommer med många olika spelkombinationer till detta kval. En del är som hämtade från en annan värld. Vissa anfallskombinationer påminner faktiskt påtagligt om det mönster som en tretåig hackspett gör på trädstammen! Det finns många nyckelspelare och många nycklar som övats in för att vinna. VI har lika många vänsterhänta spelare som det finns vänsterhänta ekorrar bland ekorrarna, alltså tio procent. Ibland går tankarna till både tivoli, cirkus, boxning och dansuppvisning när man betraktar aktioner och sättet att bolla sig fram till målet. Alla bidrar på ett spännande sätt. Det kommer att bli en fest. Och för att inte upprepa mig för mycket om detta så avslutar jag denna krönika med ett citat av Georg Bernard Shaw. ”Om en människa har något att säga är svårigheten inte att få henne att säga utan att hindra henne från att säga det alltför ofta.”
P.P