………är en kort sammanfattning av den i vår tidsanda oändligt begränsade förmåga att värdera insatser. Det är också en konklusion av rubriker och nyheter i den svenska så kallade tabloidtidningsvärlden. Frågan är om vi någonsin haft en mer begränsad medial information till populationen. Alltså trots alla sociala medier och obegränsat med tevekanaler. Detta är förstås även ett tecken på att vi dels har en total brist på riktiga hjältar. Samt att kunskapen om vem som är en hjälte är ett oerhört subjektivt medialt begrepp. Att skämma ut sig och göra sig själv livslång skada med att vara både full, dum och kåt i usla teveproduktioner är ett alltför vanligt sätt att utsedd till hjälte. Att sjunga, dansa eller bara delta i en idoltävling. Ja – då är lyckan gjord. I alla fall den period som tidningen som ger dig ära berömmelse och överlever nedläggning på grund av att vara en för dålig produkt. Att varit med i trupp som spelar meningslösa vänskapliga träningsmatcher mot lag som är orankade i välden gör en del ungdomar till fotbollshjältar i en evighet. "Den som tar sig själv på alltför stort allvar riskerar att framstå som löjlig; den som konsekvent kan skratta åt sig själv gör inte det." Citatet av nyligen framlidne poeten och politikern Vaclav Havel är tänkvärt för alla som hamnar i medialt fokus.

För politiker är kraven något högre än för underhållning och sport. Här gäller det att färgen på partiets blomma eller fana skall vara rätt för att passa. Det är inte för inte att av all press i Sverige har över 90 procent borgerliga ägarintressen. Det var ganska givet att Juholt var både rökt och grillad innan han ens beträda talarstolen. Dessutom var han förmodligen en hotbild för antagonisterna. Han var rak och tuff och hade varit journalist. Ändå gick han rakt i fällan och blev fullständigt tillintetgjord av den borgerliga pressen och senare även av sina egna förtrogna. Partiledarrollen i Sverige börjar likna elitserietränarens. Går det inte bra för laget så tränaren lämna sin post. Det blir inte riktigt lika svårt för efterträdaren Stefan Löfven. Han är en mera alldaglig person, helt utan några lik i lasten, enligt mediala uppgifter. Han är inte heller något hot genom att vara så vanlig. Svenska Dagbladet avslöjar redan på fredagen när tillträdet på katapultstolen sker att Stefan Löfven var partiets tredjeval. Det talar för att det kan bli en succé för Löfven. Faktum är att han har allt vinna. Och med lantbrukaren Göran Persson som mentor så finns det extra power och matjord i fickorna. Partistrategerna måste vara visare i denna situation när man valt en man av folket som leder den grupp som har förlorat flest antal trogna och även presumtiva väljare nu på 2000-talet.

Givetvis är det säkert flera påverkande faktorer till denna händelse. Den mest påtagliga är att antagonisten har tagit över S:s politiska värderingar och idéer gjort dessa till sina egna nya värderingar. Med resultat att arbetarrörelsen och den arbetande populationen helt plötsligt övergett vänstern och socialdemokraterna samt fackföreningsrörelserna. Gräset är alltid grönare på andra sidan, i det här fallet i det blå laget. Men nu finns det en poäng med att Löfven inte kom på sitt förstaval. En liknelse i sportens värld smäller högt. Markus Hellner som är en av få riktiga idrottshjältar idag, enligt uppgifter så kom han inte in på något av sina val till skidgymnasierna. Han lyckades senare att få en reservplats i Gällivare. Med facit i hand så vet vi att ingen annan i hans årgång har lyckats ens i närheten av Hellners framgångar. Det omöjliga tar bara lite längre tid." Citatet av Sir Winston Churchill är alltid gångbart när man skall försöka göra något som av andra anses vara omöjligt. Kanske ett tips på motto för nya partiledare och elitserietränare som förväntas kunna vända vindarna.

Det är klart att det är omöjligt att konkurra på samma villkor med den pressen som vi har. Den som kan göra vilken vilsen och tragisk person som helst till hjälte ena dagen och den andra slita av honom all ära och berömmelse. Jag kom faktiskt på en lysande idé för S och Sverige. Det hade givetvis behövt och borde gjort precis så som man gör inom sportens värld och i den privata företagsvärlden. Har motståndaren en för duktig spelare eller ledare i sitt team. Ja – då köper man över vederbörande. Det var precis vad S skulle gjort. Att värva finansminister Anders Borg från M som en karismatisk partiledare hade varit ett klipp. Ibland får man betala mera för att få rätt person. Jag tror inte det finns några större skrupler eller problem för politiker i Sverige att byta parti och organisation. Våra så kallade folkvalda är idag i allt större grad precis som fotbollsspelare och hockeyspelare. De byter som bekant lag så ofta så det är märkligt att de inte går till fel avbytarbås och omklädningsrum. Det är idag ett välavlönat och kul jobb att spela lagidrott. För att inte tala om tränare i tidigare nämnda sporter. Vissa har snart uppträtt i samtliga klubbtröjor som finns. Det är väl bara Sir Alex Ferguson som kan betraktas som en fotbollens överlevare, lojal sina värderingar och sin klubbfärg. Jag tror faktiskt att dagens politiska aktörer har skruvats till i den här nya tidsandan och tillvaron. Ideologierna är snart ett fullständigt bortglömt kapitel för våra folkvalda. Det är inte bara Arkesten utan även flera andra som snubblat på vad som är vad i sitt partis historiebeskrivning. Allt och alla köpas i vår tid. Bara priset är det rätta så är det bara att handla. Marknadskrafterna har i detta sammanhang lyckats utmärkt. "Ju längre tillbaka du kan se, desto längre framåt ser du troligen." Citatet av Sir Winston Churchill är klassiskt och otidsenligt.

Trender inom de flesta områden har förekommit i alla tider. Jojobantning är ett modernt påfund medan viktväxling är en del av människans urtidshistoria. Vi är av födseln byggda för att elastiskt kunna anpassa oss till kosttillgång. Så viktvariation är både ett biologiskt, socialt och kulturellt fenomen. Enligt uppgifter finns det redan beskrivet i bibeln. Här kan man läsa att Josef, den förste nutritionskonsulenten, beskriver hur man efter Faraos dröm skall spara från de feta åren och lagra inför de magra för att undgå svält. För att knyta ihop den här krönikan så är det precis likadant med våra visaste finansministrar genom åren. De har haft samma filosofi att spara från de goda åren till kommando år. De har varit nationens hjältar. Vad beträffar olika bantningsmetoder så är förmodligen detta tips av Tore Wretman ett av de klart bästa.  "Bästa sättet att bli av med kilona är att lämna dem på tallriken”.

P.P