…..skriver Wislawa Szymborska i sin diktsamling ”Här”, i en eminent översättning av Anders Bodegård. Titeln till den här diktsamlingen är lysande, absolut minst lika lysande som våra adventsljus. Det är femton år sedan denna magnifika poet blev känd över hela vida världen i samband med att hon fick nobelpriset i litteratur. En liten kedjerökande polsk gumma som sittande vid sitt köksbord tänker de visaste och klaraste tankar vi kan få ta del av i vår samtid. Med följande ord inledde Wislawa Szymborska sin nobelföreläsning.”Det sägs att den första meningen är den allra svåraste när man ska hålla tal. I så fall har jag det svåraste bakom mig.” Wislawa Szymborska är en samtalets poet, hon vill att man ska lyssna, förstå vad hon menar och svara själv. Samtidigt är hon en sorts illusionist. Genom att vända ens blick får hon en att se sakerna från nytt håll, hon trollar på sitt eget diskreta vis. Tänk om kunde ge plats åt en sådan förtrollande skribent bland ordmisshandlarna på kvällspressens sportsidor. Hur mycket vackrare skulle inte våra idrottsprestationer bli?

Nu när det snart åter är dags att lyssna på en nobelföreläsning av en poet så känns det angeläget att lyfta fram poesin och en av de allra vassaste av poeter.  Wislawa Szymborskas diktsamlingar är otidsenliga. Kan säkert läsas och begrundas långt efter vår civilisations undergång. När stormen Berit erövrar kust och land så väljer jag den här dikten av Wislawa som ett tidsdokument om hur enkelt det är att få rätt balanserade ord på pränt. Det krävs bara en gnutta av Wislawas känsla och förmåga! NOTERAT heter dikten som får bli veckans vägmärke!

Livet är enda sättet
att beväxa med löv;
hämta andan i sanden,
flyga upp på vingar;
att vara en hund,
eller stryka den över pälsen:
att skilja smärta
från allt som inte är det;
att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.
Ett enastående tillfälle
att minnas för en stund
vad man pratade om.

P.P