...……….i den internationella fotbollen. Är min kanske något hårda dom på svensk fotboll och allsvenskan detta magiska år 2011. Symboliskt nog skämmer de svenska fansen ut sig gång på gång under året. De mest hängivna supportrarna lyckades att ställa till det med knallskott även i den sista matchomgången i allsvenskan. Nog för att det är kallt så in i norden så här års att spela våra konstgräsplaner, men det är aldrig försvarbart med dessa publikaktioner. Jag tycker nog att svenska fotbollförbundet med ordförande Lagrell i spetsen har varit alldeles för tafatta med att ta tag i det här problemet med felprogrammerade åskådare. Att spela över bollen till att det är ett samhällsproblem är inte helt korrekt. Eftersom den här typen av dumheter bland fans inte förekommer i andra sportarrangemang. Det finns förstås en liten folkspillra i några hockeylag, i flera fall anhängare till samma klubbemblem som har mest problem med sin fotbollspublik. Så för min del blir fotbollsåret 2011 ett år i knallskottens sfär. Det skall bli intressant att se om det blir någon skärpning i leden om klubbarna får betala polisinsatserna själva.
Fotbollsmässigt så handlar det mest om att lyckas med att värva de bästa spelarna från andra länder. Det är få lag som avslutar serien med samma laguppställning som man startade serien. Årets mästarlag Helsingborgs IF har bytt ut halva laget från det lag som startade serien och la grunden till att laget vinner SM-guld. I det lag som avslutade serien som mästare i kavaj är det flera som inte spelat tillräckligt många matcher för att få sin guldmedalj. Det är helt klart att det gäller att lyckas med värvningar av spelare för att få ett bra resultat. Årets flopp är IFK Göteborg som av tradition är nationens enda hopp internationellt. Att hamna mitt i serien, till och med efter några oansenliga lag från sin egen stad är allt annat är bra. Det är bara att titta på förra årets mästarlag Malmö som för tillfället är sämsta laget i europafotbollen. Nu är mina förhoppningar mycket blygsamma även för nästa år när det gäller blåvitt. Att Stahre skulle kunna få ett lag på nedgång att resa sig som fågel Fenix beror nog mer på vad de andra lag har på fötterna än blåvitts egen kapacitet. En annan flopp är Elfsborg som har ett material som i stort sett enbart består av landslagsaktuella spelare. Det förefaller som att laget som rosades under halva säsongen för att vara bäst tränade för hela matchtiden inte alls var det när det kom till kritan. I den lokala västmanländska fotbollen kunde vi konstatera att de lag som hade bäst träningstider och förutsättningar av alla åkte ur sina serier. Och de som tilldelades de sämsta tiderna för träningar och matcher. Ja, de lagen vann sina serier, givetvis på något lägre nivåer. Men ändå en tydlig fingervisning, det kanske krävs uppförsbacke för att det skall rulla lättare åt andra hållet? Snart ny säsong och då får se vilka som lyckats bäst med sin omsättning av spelare och ledare samt valet av träningstider.
En hörnpelare i en demokrati är yttrandefrihet och tryckfrihet. Den utnyttjas givetvis till sin gräns även på våra breddgrader. Vårt mörker lyses ständigt upp av politiska företrädare och andra så kallade kändisar som kommer ut blandade sanningar. Upplysningen har givetvis inte samma betydelse och tyngd som de nya upplysningsidéerna som kom på 1700-talet och var en anledning till den franska revolutionen. Folket uppmanades att tänka själva istället för att låta andra göra det åt dem. Det gjorde att kyrkans makt minskade, de hade tidigare haft mycket makt eftersom hela samhällssystemet var uppbyggt runt kyrkan. De hade även alla ”sanningar” om jordens uppkomst och så vidare, något som upplysningsmännen nu kunde motbevisa. Upplysningsfilosoferna uppmanar till åsikts- och yttrandefrihet. Under den här tiden ökade läskunnigheten och det gjorde att många själva kunde ta reda på information och lära sig saker. Tidigare var det bara högt uppsatta personer som hade tillgång till de nya idéerna och forskningsupptäckterna. Upplysningsfilosoferna var de första som tog upp de mänskliga rättigheterna. Voltaire, vars filosofiska tankar har blivit otidsenliga och evigt aktuella kämpade mycket för yttrandefriheten. Han menade att vi skulle kritisera de åsikter vi tyckte illa om men att man samtidigt var tvungen att försvara rätten att kunna föra fram de åsikterna.
Det kanske mest berömda försvaret av yttrandefrihet och närliggande friheter som samvetsfrihet, åsiktsfrihet med fler formulerades av John Stuart Mill i Om friheten. Mill sammanfattade sina argument för sådan frihet på följande vis:
"För det första: Även om någon åsikt tvingas till tystnad kan den, så vitt vi vet, vara riktig. Att bestrida detta skulle vara att tillmäta oss själva ofelbarhet.
För det andra: Även om den åsikt som nedtystas är en villfarelse, kan den dock innehålla och innehåller mycket ofta en viss grad av sanning... [det är] endast genom kontroverser mellan olika meningar som andra sidor av sanningen har någon utsikt att göra sig gällande.
För det tredje: Det kan tänkas att den vedertagna åsikten inte blott är sann utan rymmer hela sanningen. Men om den inte får röna och verkligen röner ett intensivt motstånd, kommer flertalet av dess anhängare att omfatta den blott som en fördom med föga insikt om eller känsla för alla de förnuftsskäl som den grundar sig på...
För det fjärde kommer själva åsiktens innebörd att löpa fara att gå förlorad eller avtrubbas och berövas allt levande inflytande på karaktär och handlingssätt. Den blir bara en dogm som bekänns med läpparna, för alltid verkningslös, en död bråte som belamrar marken och hindrar att någon verklig och djupt erkänd övertygelse spirar fram ur förnuftet eller den personliga erfarenheten."
Som svensk fotbolls flaggskepp och mediala ikon har än en gång lyckats trollbinda massmedia. Denna gång mera med minnen, upplevelser och bekännelser som helt klart skulle kunna göra sig i den så kallade skvallerpressen. Zlatan är nu vid dryga trettio års ålder mogen att utnyttja sin lagliga rättighet och begagna sig av den svenska åsikts- och yttrandefriheten. Allt ljus på Zlatan och förmodligen är det ingen som har haft en annan uppfattning om någonting som inte blir uppmärksammad i detta storverk. Boken anses av journalister med ögon färgade i blått och gult redan vara en klassiker innan försäljningen startat. Så gott som samtliga svenska sportjournalister har tappat fattningen och trendriktigt springer man omkring med en mask. Det är inte som bland engagerade och deltagande samhällsmedvetna journalister där alla vill ha Guy Fawkes-masken. I vår lilla ankdamm har vi klätt upp alla på kvällspressen i Zlatan-mask och skygglappar. Det är egentligen bara den eminente krönikören Johan Croneman och Ralf Edström som har lyckats behålla lugn och sans i den hybris som svensk sportjournalistik drabbats av. Vad jag uppfattat av de utdrag som publicerats i tidningarna är det inga större överraskningar som presenteras. Det mesta var väl allmänt känt. Sen att våra orakel på sportsidorna får det till att Zlatan är häftig som kört bil i 300 knyck på allmän väg säger kanske mer om journalisterna än prestationen. Diverse uppriktiga sanningar om olika personer som korsat vår hjältes resa i livet förefaller dominera scenariot. Precis som på fotbollsplanen delar hjälten ut både kängor och vassa armbågar till både höger och vänster. Ju större grodor och påhopp desto större rubriker och superlativer från Laul, Birro och övriga i hejarklacken. .
Godbitarna ur boken som presenteras dagligen i kvällstidningar och dessutom höjs till skyarna av reportrar och så kallade experter förefaller vara en slags bitter vendetta. Ibland växer kroppen ifrån huvudet eller tvärtom. Det är en poäng i historien att de blir ju endast en tolkning som presenteras. Trots att svenska journalister desperat försöker göra denna bok till större än störst så är det ingen av de utpekade internationella stjärnorna eller nationella idolerna som bryr sig om att ge någon annan version. Hatobjektet nummer ett Pep Guardiola visar sig vara betydligt större än den huvudet längre nationalidolen med att bara gratulera och önska lycka till. Vad som skälet till att skriva boken är det faktiskt inte någon som har haft tid att ge något svar på ännu. Kanske kan det vara som citatet av Walter Begehot som är drivkraften? ”Det stora nöjet i livet är att göra det som folk säger att man inte kan göra.”
David Lagercrantz som har gjort några otroligt bra levnadsbeskrivningar tidigare har nu fått sitt stora genombrott hos den stora publiken. Förmodligen kommer boken – Jag är Zlatan Ibrahimovic – att läsas av flera som aldrig läst en bok tidigare i sitt liv än någon tidigare utgiven bok på svenska. Trots att David skrivit böcker som till exempelvis - Ett svenskt geni -, boken om uppfinnaren Håkan Lans så kommer hans namn nu att hamna hos en betydligt större publik. Bonniers förlag är kanske de som kommer vara de största vinnarna med denna bok som jag ser fram mot att läsa. Efter spikmatta, gåband och bakmaskin så kommer nu denna bok att bli årets julklapp. Många unga män som enbart kan läsa texten på omslagsbilden kommer att somna med boken ömt tryckt mot sin bringa. Det kanske finns en del intressanta tankar som inte alls är pajkastning att läsa som hyllningskören på kvällspressen har missat. Det som visats upp hitintills har varit den ena halvan i den uppdelning som jag brukar tänka på när det handlar om människor. Vi skall ju äta enligt tallriksmodellen men vi kan också se det symboliskt att vi är enligt tallriksmodellen. En del är djupa och andra är flata!
Som veckans slutord kan jag inte finna något mera passande än detta citat av Dortothy Parker. ”Botemedlet för leda är nyfikenhet. Det finns inget botemedel för nyfikenhet.”
P.P