……….och nya dimensioner att finna? När kan man känna nuets sköna smekningar samtidigt som man trampar på en mark som har flera lager av historia att berätta? Vandring i skog och mark är en sådan utomordentlig upplevelse. Det är inte slumpens armar som finns utsträckta för att guida oss till dessa upptäckter. Engagemang från privata aktörer och tidsandan i vår samtid har gett oss flera möjligheter. Idag kan vi faktiskt göra vandringar utan packning även i Sverige. Det är en aktivitet som ger fantastiska upplevelser av både natur, kultur och historia. Värmlands vackra skogslandskap har allt och litet till som vi människor kan önska i upplevelser. SkogsOla och Ann som guider är ett levande botaniskt lexikon som känner varje tuva, grässtrå, blomma och insekt med alla sina sinnen. Vad är sökmotorer på internet och uppslagsverk i jämförelse med en levande, närvarande person som kan och vet nästan allt. Visdom, erfarenhet och kunskap blandas i mix med anekdoter och mustiga historier om området och dess bakgrund. I dessa idag nästan obebodda Värmländska gränstrakter, som har en magisk och händelserik historia av märkliga människor som kallas skogsfinnar kan du faktiskt få en gränslös upplevelse. Stigen leder från Sverige till Norge i spåren av finsk kulturhistoria. Ungefär 55 000 steg blir det på vandringsstigar under fyra dagars tid. En resa i tiden och vår utveckling med fyra element i centrum. Jord, eld, luft och vatten är påtagligt närvarande i varje steg som vi tar i terrängen. Kaos uppstår i den ekologiska balansen i naturen när den inövade precisionen går i otakt.
En resa är ett vidsträckt begrepp, mångfacetterat. Konfucius hävdade att världen lär man känna bäst om man inte går utanför sin dörr. Visst är det en sanning som helt rätt för somliga. En del av oss behöver inte nödvändigtvis resa i rummet. Det är möjligt att färdas långt in i den egna själens djup. Att vandra är i naturen är form av retreat – en slags meditation som ger ett välbefinnande. En handfull olika bräken, blodrot, röllika och andra spännande växter möter upp efter stigen och berättar sin historia. Att gultråd är Sveriges vanligaste svamp är en helt ny erövrad kunskap. Träden berättar genom sin levnadsberättare SkogsOla om sitt liv, och alla andra som får liv och existerar tack vare just detta träd. Fåglar i alla storlekar och kulörer blir följeslagare. Tretåig hackspett är en ny bekantskap. Storvilt, smådjur och insekter ger insikter i en värld som våra förfäder kunde som sin egen ficka på 1700-talet och fram till 1900-talets början. Alltså allt om livets möjligheter som vi nutidens medvandrare har en alldeles för blygsam kunskap om. Delvis beror detta på det samhälle vi lever idag. Bidragande faktorer finns att finna i bland annat urbanisering, industrialisering, politiska riktlinjer och pedagoger som varken har känslan eller kunskapen om naturens kraft och egenskaper. Och dessutom och kanske framförallt bristen på kulturbärare som kan vara en bro mellan tidsperioder. Som dessutom kan förmedla information som ger en förståelse om hur historiens vingslag har skapat alla våra förnämliga förutsättningar till ett liv på den överflödsgata som vi befinner oss idag. Nutidsmänniskan har fått en egendomlig bild av verkligheten. Det som är mest självklart är nästan alltid jobbigast. Så blir det kanske när tomten har gett julen ett ansikte.
Vägledning och inspiration kan vi finna på många håll, litteratur och media till exempel. En del böcker visar sig mogna likt frukt och bär. När det är skördedags är det bara att plocka dem. Kreativitet kan uppstå i mötet med andra. Möten som kan leda oss en bit längre än det skrivna ordet. Svedjemarker, rökugnar och andra spännande mål under den här speciella vandringen är en resa i tid och rum som ger en uppfattning om tidigare generationers kapacitet. Trots alla våra tekniska apparater och utrustning idag så är vi totalt utkonkurrerade av människors praktiska färdigheter hundratals år tillbaka i tiden. ”Ser du en ljusning så kan det vara skenet som bedrar.” Så kan jag tänka mig att man tänkte förr när man litade mer på naturens signaler än SMHI och andra experter. Att vandra är ett sätt att lära sig att känna med alla sinnen. Det är även en så underhållande aktivitet för våra sinnen så det framkallar ett leende allt som oftast. Humöret balanseras så att vi upplever detta som humoristiskt. Humorn är en egenskap som ofta hamnar på ofördelaktig plats i tillvaron. Jag är övertygad om att Aristoteles hade rätt när han talade om humorn som en medicin. Det är en medicin för ett tänkande på tomgång. Humorn kan när den är som bäst skapa den distans till vårt eget tänkande som låser upp reifierade föreställningar.
För att avrunda en fantastisk vandring med ett endaste citat så finns det ingenting lämpligare än detta av den omtalade indianhövdingen Chief Seattle. "Människorna vävde inte livets väv, hon är bara en tråd i den och vadhelst hon gör mot väven gör hon mot sig själv."
P.P