………….föregående talare är ett vanligt mänskligt beteende. Det finns flera anledningar till detta. Först och främst så antar vi att talaren antagligen vet han talar om. En annan anledning är att det ofta tar emot att vara den enda i auditoriet som har en avvikande åsikt. Ett sådant liktänkande förefaller finnas i ett stort antal kulturer, mer eller mindre framträdande. Enligt forskning så är detta beteende ännu mera framträdande hos grupper som anses vara traditionellt marginaliserade. Jag brukar kalla det här förhållningssättet i våra samfund och möten för ett förhållande typ där alla tänker lika tänker ingen särskilt mycket. Detta är förstås en sanning med modifikation. Det finns säkert alltid ett antal som tänker egna tankar men som aldrig får möjlighet eller utrymme i debatten. Vi har så många oskrivna regler i vårt samhällssystem. Den som har varit den som man lyssnat på vid tidigare tillfällen och möten förefaller ha ett slags mandat för att vara ledstjärna även i fortsättningen, även om åsikter och tankar har passerat bäst före datum och inte är relevanta längre. Förmodligen är detta en del av att vara människa, nästan schimpans.
Människan är och förblir en av de mest komplicerade av våra upptäckter och konstruktioner på jordklotet. Trots alla forskningsrön och rapporter som vi tar del av dagligen - året runt, så är det oerhört mycket som vi inte vet nästan någonting om när det gäller människans funktion i olika situationer. Hypoteser som prövas, stöts och blöts är givetvis mer kunskap än ingen kunskap alls. Men det är ändå en studie är vanligtvis gjorts på ett redan bestämt urval. Man har bestämt förutsättningarna och det blir ofta en slags självuppfyllande profetia när man gör en sammanställning av sin rapport, Många av våra forskningsrön och så kallade sanningar vilar idag på en relativt svag evidens. Sanningen är och kommer alltid att förbli ett provisorium. Förändringen är det enda beständiga. Hjärnan är en nästan helt outforskad del fortfarande, att kunna använda mer än tio procent av dess kapacitet är en upptäckt som givetvis kommer att ge ett Nobelpris till upptäckaren. Kroppen, alltså ben, muskler och organ har vi dock ganska omfattande information om hur dessa vävnader fungerar i friskt och sjukt tillstånd. Det finns över 11 000 kända diagnoser på sjukdomar för oss.
Hela kroppen behövs. Ögon kan se och öron kan höra men händer vet bäst hur det är att röra. Huden vet bäst när någon är nära. Hela kroppen behövs för att lära. Hjärnan kan tänka och kanske förstå, men benen vet bäst hur det är att gå. Ryggen vet bäst hur det känns att bära. Men kroppen behövs för att lära. Om vi skall lära oss något om vår jord, så räcker det inte med bara ord. Vi måste få komma det nära. Hela kroppen behövs för att lära.
Någonstans i människan hyr samvetet in sig. Samvetet är ett sätt att skydda mänskligheten från självdestruktion. Det är en slags innebyggd varningssignal som ger sig till känna för att hindra och förmana oss när vi är på att göra orätt. Många upplever att de har fjärilar i magen inför en tävling, match eller annan viktig prövning. Eftersom fjärilar för tur med sig så är det bara nyttigt att dessa inombords innan prestation.
Efter alla dessa vardagsfilosofiska tankar om vår funktion och kapacitet så avslutar jag veckans förkortade krönika från en plats i solen med citat av Mark Twain. ”Jag har låtit min skolgång inverka negativt på min utbildning.”
P.P