……..är det många som söker att finna. Tid, pengar och mycket energi läggs på detta förmodligen omöjliga företag. De gamla grekerna trodde fullt och fast att honung var källan till evig ungdom. De höll en diet på nektar och ambrosia. Honungen har använts både som ett känt afrodiaskum och som offergåva till fruktbarhetsgudar. Och då kan man fundera på om det är så att bina förblir evigt unga i sitt liv. För det är få som har så intensiv kontakt med honung som ett bi. Är det kanske så enkelt att ungdomens källa är en bisyssla? ”Det är viktigt att fortsätta ställa frågor.” Och det sista är givetvis ett citat av Albert Einstein. En av våra föregångare i konsten att vara ung livet ut. Kan det rent utav vara så enkelt att honungsmiljön gör att 50 000 arbetarbin som finns i ett enda bo har utvecklat metoder för att övervinna sina inbördes oenigheter och göra vad som är bäst för alla. Drömboet för en bikoloni är en högt belägen hålighet i ett träd med en liten öppning som vetter åt söder och har massor av plats för larver och honung. I en bistudie kunde forskarna konstatera att bina vid val av ny kupa sänder ut spejarbin. Dessa återvände till den stora klungan och uppförde varsin dans, som uppmanade andra spejare att flyga iväg och titta på den utvalda kupan. Dansen gav även information om var kupan fanns och utfördes med större eller mindre energi beroende på hur förtjust spejaren var i kupan. Beslut om val av kupa fattades inte i den stora klungan av bin utan ute vid kuporna, där antalet spejare ökade. Så snart antalet spejare nära kupans ingång nådde omkring 15 – ett magiskt tal, som bekräftades i andra experiment – uppfattade bin det ett beslutskraftigt antal och flög hem till svärmen och meddela valet. Bina fattade beslutet genom att ta reda på vilka valmöjligheter som fanns, uppmuntrade till fri konkurrens mellan idéerna och tillämpade en effektiv metod för att reducera valmöjligheterna. Konrad Lorenz är berömd för en hel del, kanske inte för detta citat i första hand. ”Jag har hittat den felande länken mellan djur och människa. Det är vi.”
I början av nittonhundratalet utforskades de minsta beståndsdelarna som fortfarande är en hörnsten i all fortsatt kunskap om hur världen fungerar och är sammansatt. Kvantmekanikens historia är alltså relativt kort. Förmodligen hade vi redan under det århundrade som gått kunnat löst problemen som finns i tillvaron med klimathot, krig och andra av människor skapade bekymmer om vi använt oss av binas sätt för problemlösning. Det finns forskargrupper som har försökt att göra som bina. Att formulera alla möjligheter, diskutera dem fram och tillbaka och sedan hålla en hemlig omröstning. I stort sett alla grupper som följer binas regler blir klokare grupper, säger James Surowiecki, som skrivit boken The Wisdom of Crowds. Ett aktuellt budskap från FN:s klimatpanel markerar det skarpa aktuella läget. ”Världen står på randen till en katastrof.” Eftersom USA är vår tids motsvarighet till de gamla Grekerna, Romarriket och andra överlägsna kulturer i mänsklighetens historia så har givetvis denna nation störst anledning till ansvarstagande. Landet har fyra procent av jordens invånare men står för minst en fjärdedel av energiåtgång och utsläpp av kolväten med mera. En aning förvånad blir jag när jag läser en tidigare mycket kompetent ledarskribent, Niklas Ekdal i DN. Efter det borgerliga maktövertagandet i landet Sverige har hans krönikor skiftat färg till blåare och blåare nyanser av mörkblått. I den senaste skriver han sin kommentar till Naomi Klein och andra kloka författares bedömningar av världssituationen följande. ”USA är inte i Asien för vare sig Israels, oljans eller terrorismens skull, än mindre för att sprida anarki. USA är där för att ett antal länder har drabbats av nervösa sammanbrott.” Detta visar att det inte bara är sportjournalister som sätter diagnoser på en höft. Det är fantastiskt med yttrandefrihet, det enda problem som jag ser med det är det klassiska ”Tidningarna hafver sagt.” Alltså mantrat från Selma Lagerlöfs roman, Kejsaren i Portugallien är tungt. Folk tror ofta att det de läser är sanningen!
Efter att jag har ägnat en vecka till retreat och njutit av en annan världsdels ödmjuka människors vänlighet och glädjen av att i all enkelhet leva för dagen så har jag också haft tid att reflektera över några andra företeelser. Ryszard Kapuscinski var en polsk reporter som levde sitt händelserika liv i många olika kontinenter och länder. I en essä som heter Våra förpliktelser i en mångkulturell värld – har han samlat sina erfarenheter. Både FN, våra enögda ledarskribenter och många politiker med olika skygglappar har mycket att lära av en man som Ryszard. Detta är ett citat av honom. ”Från varje punkt på jorden ser världen annorlunda ut och vi uppfattar den på olika sätt. Om vi inte accepterar denna enkla sanning är det svårt att begripa andras beteenden och de bakomliggande motiven och syftena.” Ordet internationell betyder för övrigt något annat i Europa än i tredje världen. Europeiska tänkare under första halvan av 1900-talet har ofta funderat över vår framtida civilisation, dess form och innehåll. G.K Chesterton ansåg till och med att det var varje människas plikt att göra den reflektionen. Han hävdade att människan bara har en värld och inte kan uppföra sig som om hon valde mellan olika hyreslägenheter. Ingen människa har den möjligheten. Denna värld, skrev han, är på gott och ont vår enda hemvist och därför krävs ”elementär lojalitet” och ”planetarisk patriotism.”
När jag betraktar alla stjärnorna i mörka ljummen kvällen vid Andaman Sea så förefaller det så tydligt att lyskraften och strålningen är klart varierande hos stjärnorna. De är dock alla stjärnor. En tanke som slår mig är att vi har missat någonting väsentligt i vårt utbildningssystem. Journalisterna förefaller inte få någon utbildning i vad som är vad. Floskerna som kvällspressen försöker överrösta varandra med vid varje tillfälle man skall skriva en överdrift, det kan handla om en räddning av målvakten till exempel, så når nivåerna i stjärnstatus rent pyramidalt klantig nivå. Det som vederbörande gör på fotbollsplanen har bara ett symboliskt värde. Det finns ingen möjlighet att ens kunna gissa om aktionen som ledde fram till stolpskottet var annat än ren tur. I den höga hastighet som olika idrottsmoment utspelar sig så handlar det ofta om intuitiv intelligens. Spelaren, han hinner inte och har ingen möjlighet att se vad man gör, enbart en chansning eller en inlärd reflex på ryggmärgsnivå är resultatet vi ser av aktionen. Att Sverige blir helt utskåpade av Spanien är fullt naturligt. Det är så stor klasskillnad på nationslagen. Det kan även enkelt utläsas av all statistik över hur nationernas lag hävdar sig i olika cuper. Dagens svenska landslag har en omskuren kung på topp, Zlatan. För att laget skall ha en chans att besegra Lettland så måste han även agera dam – alltså typ schackbrädans dam, finnas överallt. Övriga är bönder för att tala schacktermer. Kanske har vi något torn som lutar i försvarslinjen. Det känns befriande att arrangörsländerna i alperna slipper de svenska sportjournalisterna nästa sommar. När ett utspelat lag anses till 99,5 procent vara klart för EM i tidningen, som även anses sig ha den bästa fotbollsbloggen – då finns det ringa hopp om förbättring. ”Kärleken har samma verkan som alkohol. Ju mer man tappar kontrollen över sig själv, desto mer tror man sig behärska situationen.” Citatet av Louis-Ferdinand Cèline är en beskrivning av vår dominerande, tídsenliga och enögda sportjournalistik.
Experter har ofta en ingående och djup kunskap om det ämnesområde de sysslar med. En expert på provsmakning av sylt har inte svårt att beskriva sina smakupplevelser av sylt. Människor som har till yrke att provsmaka mat får lära sig en särskild uppsättning ord och uttryck med vilka de med stor exakthet kan beskriva sina sinnesintryck av just mat. Majonnäs bedöms exempelvis efter sex kriterier för utseende (färg, färgintensitet, färgmättnad, glans, klimpighet och bubblor), tio kriterier för konsistens (klibbighet mot läpparna, fasthet, täthet och så vidare), och fjorton kriterier för smaken, uppdelad på tre undergrupper – aromatiska ämnen (påminnande om ägg, senapsliknande och så vidare; grundsmaker (salt, surt och sött); och kemikalieliknande smaker (bränt, fränt, kärvt). Alla dessa faktorer värderas i sin tur efter en femtongradig skala. Om vi exempelvis vill beskriva hur mat känns i munnen är dess helhet en av de egenskaper vi poängsätter. Tänk om vi kunde få sådana nyanser på rosa sidor. Till sist citat av Arnold Bennet, som hyllning till en yrkesgrupp som har alldeles för stor makt. ”Journalister säger saker som de vet inte är sanna i
förhoppningen att om de fortsätter att säga dem tillräckligt länge så kommer de att bli sanna.”
P.P