…….än en gång har svenska folket röstat med en ände med förskräckelse. Alla röstningar idag börjar likna det som tevemediet har skapat med sina meningslösa program, Big Brother, Baren,Idol och Lets Dance. ”Hövvet”, som Svennis säger är inte med oss längre. Bakgrunden är låg och det blir fel vinnare i högsätet! Många idag vill ta tillbaka sin röst på det nya arbetarpartiet, men det blir att vackert vänta fyra år. Alliansen har förlorat sex procentenheter av rösterna sedan valet, visar en Sifoundersökning som tidningen Svenska Dagbladet (m) publicerat. Sedan opinionsinstitutet började mäta 1967 har ingen vinnare av valet tappat lika mycket under de första 100 dagarna vid makten. Tidigare bottennotering stod Olof Palmes regering för – efter valet 1973 förlorade den 3,1 procentenheter. Tvålen (utan närmare koppling till dokusåpa) som han kallades när han spelade basket i Tensta Tigers sitter säkert och styr landet med sina stödpartier en mandatperiod. Men Jerring-Priset, svenska folkets omröstning om årets bästa idrottsprestation i Sverige fick en fullständigt katastrofalt tokig utgång utan möjlighet till ändring i framtida röstning. Korta häckens Europamästare Susanna Kallur röstas fram av populationen på en pittoresk dialekt (dalmål), och en Kulla-Gullalookalike. Betydligt mera välförtjänta vinnare såsom OS-vinnare i form av Tre Kronor (hockeylandslaget), Björn Lind, Anja Pärsson och Anna-Carin Olofsson får liksom befolkningen för övrigt nypa sig i skinnet för att konstatera – är detta verkligt! Daniel Wessfeldt (manager till Kallur) har svaret på varför det gick som det gick i denna omröstning. ”Folk röstar inte på människor som är mångmiljonärer” säger han, som själv är procentare. Det är givetvis en annan femma att de flesta aktiva i Wessfeldts stall av aktiva är betydligt mera miljonärer än några av femmorna som vann VM-guld i hockey. Omröstningsförfarandet måste givetvis ändras på så att röstningen skall vara klar redan när det bara återstår fem kandidater kvar att presentera. Låt övriga röster efter detta hamna i en nonsenspåse som sportskribenter typ Anrell med flera kan lägga under sin kudde som tändvätska. Hade Kallur varit den helyllestjej som fick så många att rösta på henne så hade hon förstås kastat glasskålen i golvet eller helt sonika bett Tre Kronor komma fram och ta över den, som de mest rättmätiga vinnare de är detta idrottsår. Men i och med sitt mottagande av priset så visade hon att idrottsvärldens aktörer idag är tama, egoistiska och töntiga. Bristen på personer med kurage och integritet såsom Thomas Wassberg och Patrik Sjöberg är stor idag. Aktörer som kunde både prestera sportsligt och värdera sitt resultat på rimligt vis i förhållande till andras prestationer. Lord Byron (1788-1824) var en poet med tankar som kan passa in även detta århundrade. ”Alla som finner glädjen, måste dela den. Lyckan föddes som tvilling.”
Hoppet för att återställa balans mellan sunt förnuft och önsketänkande kommer något överraskande från idrottsforskning. Om dessa tankar kan bli realitet då kommer många vinnare att vinna välförtjänt. Häpnadsväckande resultat har visats i hjärncellernas förmåga.
Två forskare på universitetet UCLA i Los Angeles, Shoshanna Vaynman och Fernando Gomez-Pinilla, vill att fysisk träning ska betraktas som ett viktigt verktyg till att förbättra hjärnans allmänna hälsa och intellektuella möjligheter. De anser att den fysiska träningen är så viktig att den bör användas som en regelbunden kur för att bibehålla intellektuella funktioner genom hela livet. Proteinet BDNF ökar i mängd i centrala nervsystemets celler som svar på fysisk träning. Detta protein påverkar tillväxt, överlevnad och utveckling av nervcellerna. Det innebär att nervcellerna både överlever i större utsträckning samt kan hitta fler och nya förbindelser mellan varandra. Genom att regelbundet träna livet igenom kan nivåerna av BDNF, trots ökad ålder bibehållas höga. Därmed kan en bättre inlärningsförmåga och ett bättre minne bevaras. Hjärnan kräver precis såsom kroppen träning. Troligen är fysisk ansträngning och träning det som är bäst för hjärnans utveckling. Annan bra hjärnträning är att utsätta minnet för ansträngning. Lösa korsord, läsa böcker, se mindre på teve, ta bort postit-lappar och vara ständigt nyfiken. Enligt läkaren Nisse Simonsson är skolans läsetekniker gjorda för att glömma, så fort som möjligt och gärna till hundra procent. Åttio procent av det eleverna lär sig är borta när terminen är över, vilket är fullkomligt bortkastad tid. Varenda gång som man kommer på en lösning kan man tänka på andra lösningar. Edison ska ha kommit på 999 sätt att inte göra en glödlampa. Enligt Simonsson är ”minnet grunden för vårt tankeliv och vår intelligens, alla våra beslut bygger på medvetna eller omedvetna kunskaper, alltså på minnet”. Det handlar alltså till stor del om vilken attityd vi har till det som vi lär oss. ”Stora känslomässiga ögonblick i livet glömmer vi aldrig, eftersom flera sinnen blir engagerade. Första samlaget, Olof Palmes död eller första barnafödseln glömmer vi helt enkelt inte”, anser Simonsson. Säkert är det också så inom idrotten, första framgången eller första segern är oförglömliga ögonblick i livet.
Vintrar kommer och går. Ingenting är för övrigt sig likt längre. Vinst eller förlust, många bryr sig inte längre. Det blir allt glesare mellan vinnarskallarna även inom elitidrotten. Men ett gott tecken kan skönjas i att vinnarskallen Anja Pärsson, vars stora medicinska team består av ett allt för stort antal naprapather, nu har börjat lägga på ett extra kol inför stundande VM i Åre. Nu lindas det vitkål kring knäet för att få bort svullnaden som har hämmat prestationen hela säsongen. Eftersom klassisk sjukgymnastik med vitkål har effekt på knäet så tror jag att även mungiporna och själen på fröken Pärsson skulle kunna komma tillrätta om man provar med surkål istället för den klassiska vita varianten. Vädret har som bekant EU-anpassats och är numera ovädret. ”Det går inte att bry sig om resultatet, vinden kommer och går och det tar väldigt mycket fart”, säger Pärson till SVT. Där ser man vilka följder. Trädgränsen flyttar uppåt och faunan förändras i våra fjälltrakter. Laviner omvandlas till fettförbränning i tätorter på landsorten. Från metropolen Kolbäck (Västmanland) rapporterar lokalavisan att den här klimatförändringen har medfört att vattengympa ökar lavinartat. Överflödet av materiell lycka håller på att både kväva och dränka populationen. Allt flera hyr förråd externt för att förvara diverse brahasaker och föremål som säkerligen aldrig kommer att finna en ägare inom familjen. Förrådshotell och magasin har precis som pantbanken strålande tider. Många vill komma bort från sig själv en tid. Men de hittar aldrig tillbaks igen. Gamla huskurer letas fram efter sekler i glömska. Gamla huskurer letas fram efter sekler i glömska. Nya skrån såsom bonitolog uppstår för att försöka återföra människan till sitt ursprung. ”Vad många av oss mest av allt behöver är någon som får oss att göra det vi kan.” Citatet är av Ralph Waldo Emerson och tyvärr måste jag säga att vilka olika varianter det uppstår av nya terapiformer så är detta inte lösningen. Öka fart och intensitet i träning och försök att komma överens med dig själv. Lösningen finns nog inne i den egna kroppen och knoppen. Leta där istället för utanför.
Många har säkert funderat över varför kungen och hans ättelägg inte håller något tal när de är med och delar ut priser typ Jerring-Priset. Den eminenta kunskapskällan Sportradion lämnade en utmärkt information om detta i samband med Idrottsgalan senast. Det är nämligen enligt hovets informationsavdelning så att de kungliga inte får, eller skall säga något vid sådana tillfällen. När Karwan Faraj från Gårdsten fick priset Årets Ungdomscoach av kung Carl Gustaf vid en ceremoni lär dock kungen sagt några ord enligt Karwan, med GT som källa. ”Det var kul. Men han var mycket otydlig i början när han pratade, han mumlade skitmycket. Jag vet inte om han var nervös eller hade blivit utkastad hemifrån.” Det är helt klart att kungen också borde få träna på att säga spontana saker. Motstår man en frestelse – då förlänger man plågan. Det är säkert mycket plågsamt att ha munnen full av ord som aldrig får möta ett hungrigt öra. ”Kärleken är blind. Vänskapen sluter sina ögon.” Ett engelskt ordspråk försöker förklara en del men glömmer det som vi ofta glömmer. Var placerar vi öronen i denna skala? Å hör sen!
P.P