Skrivklåda är en åkomma som inte känns särskilt tung att ha på sitt CV. Jag har skrivit ett antal krönikor under signaturen osignerat under årens lopp. En del av skrivklådan har jag aldrig publicerat. Den här krönikan knapprade jag på mitt tangentbord mars 2010. Kom mig inte för att lägga upp på hemsidan. Men känns den i stort sett lika aktuell idag.
Inom vården som profession är målet att eftersträva ett evidensbaserat arbetssätt. Vilket rent konkret innebär att kunskapen stödjer sig på följande tre ben. ”En medveten strävan efter att bygga på bästa möjliga vetenskapliga grund”. ”Att man integrerar kliniskt kunnande med bästa tänkbara forskningsunderlag ”. ”Att man tar hänsyn till patientens unika situation och önskemål ” Alla organisationer och yrkesgrupper försöker att hitta det originella, det som gör att det är just deras insatser anses vara mest värdefulla. Sjukgymnastikens tillvaro är inget undantag. Tvärtom är det snarare så att just vår bransch upplever en blomstrande brytningstid. Utbildningarna har blivit alltmer teoretiska. Ett otal av våra yrkesutövare är högproducerande akademiker, där en mångfald idag har en akademisk avhandling inom något av alla våra olika områden i sjukgymnastik. Helt klart har vi som terapeuter idag en övervägande tilltro till den delen av evidens som bygger på bästa möjliga vetenskapliga grund. Patienten som vi möter i kliniken har kanske en helt annan uppfattning om vad hon behöver för typ av behandling eller hjälp. Den beteendevetenskapliga inriktningen i våra sjukgymnastutbildningar har i nutid fått en klart ökad roll och position. Själva hantverket och den kliniska basutbildningen hamnar alltmera på undantag. Boken ”Händer i Vårdarbete” av Gertud Roxendal är inte med på referenslistan längre. Förmodligen finns det en relevans till det faktum, att forskning har visat att det är personer som arbetar inom den skolmedicinska vården som söker alternativ vård i störst omfattning! Vårdgivare litar helt enkelt inte på vad de själva producerar och erbjuder som tjänst till vårdsökande! Märkligt!
Att ha förmågan att bli inspirerad av andra och kopiera bra är lösningar. Det är inte en motsats till att vara kreativ. Min förmodligen provokativa frågeställning med dessa funderingar är följande. Har vi klart för oss för vems skull vi utför våra sjukgymnastiska behandlingar? Är det för vår egen skull? Eller är det för vår huvudman och arbetsgivare? Kan det finnas en anledning till att vi gör det såsom ursprungstanken med vårdinsatser var, att det skulle vara med patienten i centrum? Borde vi sätta oss ned och fundera mera kring dessa frågor? ”Man skall lägga lika stor tid för eftertanke som man lägger på att läsa.” Citatet är av Albert Einstein.
”Ska man lyckas med ett äventyr är det viktigaste att man förbereder sig väl, sätter upp delmål som blir realistiska och fokuserar på det som är positivt.” Citatet är av Ola Skinnarmo som har blivit utsedd till decenniets manliga äventyrare (00-talet). Detta citat kunde lika gärna kommit från någon i en helt annan verksamhet eller bransch. Det finns inga genvägar för att nå en kontinuitet, eller i att lyckas med sina förehavande i såväl arbete, fritid eller tävlingsidrott. Vi kan inte ta hissen varken erfaren- eller kunskapsmässigt, ett trappsteg i taget. Ibland till och med ett steg tillbaka för att komma två steg framåt, symboliskt typ jenka! Vi uppfinner inte hjulet igen. Vi kan modifiera ursprungskonstruktion av hjul i ett otal kombinationer. Detta kräver både fantasi och kunskap. Innovativa lösningar är ofta så enkla att de blir geniala. Albert Einstein är känd för många kloka citat bland annat följande. ”Fantasi är viktigare än kunskap.”
För att vara kreativ måste man kopiera. Kombinationen av två kända kunskaper/produkter kan då paras ihop och bli en nyskapande idé. Ett sjukgymnastiskt gott exempel är Jenny McConnels enkla tankegång vid smärta i knäskålen vid trappgång, framförallt nedför. Genom att initialt hålla om den symtomgivande knäskålen och fixera den med sin hand på plats kunde hon påvisa en symtomlindring. Denna enkla lösning ledde fram till en effektiv metod att tejpa knäskålen. Det medförde att det kom att börja tillverkas en sporttejp med andra egenskaper. En tejp som har både bättre kvalitet, klisteregenskaper, vidhäftningsförmåga och hårdhet för att klara av att hålla knäskålen på plats med några enkla tejpbitar. Det här handlar det om att använda sin sjukgymnastiska kunskap om funktionell anatomi, biomekanisk belastningsberäkning på knäleden vid trappgång och behandlingsstrategi som fungerar vid knäskålssmärta.
Med den här liknelsen vill jag mena att för att vi skall behålla vår position som ledstjärnor inom led- och muskelbehandlingar så måste vi se tillbaka i backspegeln för att inte glömma bort fungerande metod och strategi. Samtidigt måste vi givetvis såsom tidsandan präglar oss att göra. Forska och utveckla metoder som är ännu bättre, enklare att genomföra och självklart gärna framgångsrika som behandlingsmetod. Förebilder är alltid oerhört värdefulla för alla inom såväl idrott och kunskap. De kan fungera som dörröppnare och visa att det är möjligt att lyckas med det andra som ser som ett svårforcerat hinder. Vi måste lära oss kopiera mera. Kopiera i betydelsen se vad andra gjort bra och lära av dem. ”Duktiga konstnärer kopierar – briljanta konstnärer stjäl.” Pablo Picassos citat är klassiskt. Att kopiera en mästare är inte sällan nyttigt, effektivt och rätt.
Utvecklingsföretag och -branscher är företag som har insett vikten och värdet av det att kunna kopiera på rätt sätt. För att nämna ett känt exempel så kan vi bara betrakta fenomenet Google. Google lyfts ofta fram som världens mest innovativa företag. Men Google har inte uppfunnit sina bästa idéer, de har kopierat dem och förfinat andras innovationer. De uppfann inte sökmotorn, den kopierades från AltaVista. De uppfann inte AdWords, det kopierade de från Overture. De uppfann inte Google Earth, det är ett företag som de köpt upp.
Det samma gäller i lika hög grad vår sjukgymnastiska bransch. Det finns ett otal av olika framgångsrika sjukgymnastiska metoder som lyfts ur sitt sammanhang och används av skilda yrkesgrupper. De får ofta en annan uppmärksamhet och uppfattas som någonting som är helt nyskapande trots att det kanske rör sig om relativt gamla beprövade terapeutiska metoder som inte vunnit totalt genomslag i en bransch som har så många olika ben att stödja sina vardagliga beslut på hela tiden. Givetvis utvecklas dessa sjukgymnastiska behandlingsmetoder bäst inom det egna skrået eftersom det är där den långvariga traditionen och kunskapen finns. Den blir dock alltmer begränsad på grund av att naturlig kompetensöverföring inte längre fungerar i detta konungarike. Min uppfattning är att detta gäller i så gott som alla branscher när det handlar om hantverk, och utföra praktiska arbetsuppgifter.. Utbildningssystemet är så fokuserat på att lära ut den teoretiska kunskapen för att få ersättning för sina examinerade studenter så den viktiga kliniska/hantverksskickliga utbildningen/färdigheten hamnar på undantag.
Minst lika hindrande för utvecklingen är det att vara fast i det gamla invanda. Rädslan för att inte våga prova något nytt i tänket eller varandet. Man är helt enkelt rädd för att förlora det man har. Sjukgymnastiken som profession är fast förankrad i en utvecklingsspiral som skruvar oss alltmera in i en återvändsgränd av teoretiska modeller i allt för stor grad. Min bedömning är att vi har allt att förlora! Genom att inte vilja göra fel för man en lösning som är ”ofel” istället för rätt. Är man mest koncentrerad på att behålla vad man har missar man möjligheten att få något ännu bättre. Letar man inte efter bättre lösningar än de man har riskerar man att inte se hur världen faktiskt redan har förändrats.
”Vi har inget att förlora.” Det är en vanlig förklaring till att vissa vågar ta risker. Frågan i detta fall är om det anses att riskera med att ta ett steg tillbaka och återupprätta hantverkskänslan inom yrket? Ögon och händer är extremt bra instrument att använda vid möten med människor och undersökning och behandling. Dessutom relativt billiga i inköp i förhållande till tekniska apparater och instrument. Övning med färdighet och färdighet ger värdighet. En lysande tanke är citatet av Thomas Edison ”Många misslyckanden beror på att man inte inser hur nära man är att lyckas när man ger upp.”
Om man bor i ett land där en jordbävning slår till märker man hur marken skakar och hur saker och ting plötsligt byter position. Om man bor i Sverige och läser i tidningen om samma jordbävning kan man anta att det skakade mycket. De som kan se de nya möjligheter som skapas har en fördel över dem som inte gör det. De som dessutom har förmågan att handla utifrån de möjligheter de ser har ännu större fördel. Vi sysslar inte med innovation för innovationens skull. Innovation är aldrig målet. Vi är resultatorienterade. Vi vill få saker och ting gjorda. Vi pratar inte om innovation – vi är innovativa.
Att ha förmågan att se vad något nytt ska användas till för inte är fastna i gamla kunskaper är typiskt för en utvecklingsmänniska. Ett exempel på detta är medborgarjournalisttjänsten OhmyNews i Sydkorea. Det är en sajt där tusentals vanliga medborgare rapporterar in nyheter och skriver artiklar. Det är smart och kreativt. Enligt min bedömning något klart bättre än enbart sociala medier.
Har du funderat över hur mycket tid lägger du på att planera vad som ska göras jämfört med hur mycket tid du lägger på att faktiskt genomföra det? Det är tankar från Idei Nobuyuki som var ordförande för Sony under företagets glansdagar, när företaget var ett av världens mest kreativa företag och Japan slog världen med häpnad med sin snabba utveckling och sina innovativa och högkvalitativa produkter. Han beskriver problemen som många företag drabbats av idag som sjukdomstillstånd och delar upp symptomen i fyra grupper som han kombinerar i beteckningen ABDC:
ABCD – Japansk beskrivning: A – aged (föråldrad), B – bureaucratic (byråkratisk), C – closed (stängd), D – domestic (inhemsk).
Den medicin som han anser kan vara nödvändig för att komma åt problemen är ett förslag uppdelat enligt ABC. A – active (aktiv), B – buisness creation (affärsskapande), C – cross border interaction ( internationell interaction).
Nobuyuki menar att de företag och länder som har anställda respektive invånare som är öppna för omvärlden, kreativa och framför allt har förmågan att aktivt genomföra de förändringar som de inspireras till kommer att klara sig bra. De som står utan dessa egenskaper är han uppriktigt orolig för.
De djur som bäst kan anpassa sig till förändringar i naturen är de som överlever. På samma sätt är det den person som gör de nödvändiga förändringarna som klarar sig bäst. Ofta är det den som uppfattar sig som utmanare eller uppstickare som har lättast att göra dessa förändringar. ”Om du är säker på att du begriper alltihop, så du har inte begripit ett enda dugg.” Walter Mondale är mannen bakom detta citat.
För att knyta ihop denna krönika så skall jag komplettera aktuell fakta anno december 2020. Helt klart har det hänt mycket som är bra på de tio år som gått sedan jag skrev ovanstående.Tekniska lösningar som laserkirurgi, modern cancerforskning och andra landvinningar inom medicinen är ett otal. Men själva homo sapiens, människan, är fortfarande samma existensiella varelse med både kropp och själ. Som givetvis har ett nära samband men i den vår mätbara värld ofta delas upp i organ och regioner. Alltså typ geografisk uppdelning av något som är så extremt komplext och abstrakt.
Var står vi idag. AI är en trendsättare. Numera skall vården bedrivas via nätet. Sjukgymnaster heter numera fysioterapeut. Det är en internationell term som kan förstås world wide. Men blir vi bättre med ett namnbyte? Givetvis går det inte så lätt. Majoriteten av oss, inom gruppen homo sapiens upplever fysiska möten som något som är bra om den man möter är närvarande och kompetent. Ett bra citat från år 2020 har Dr.Martin H.Fisher som upphovsman. ”The patient does not care about your science; what he wants to know is, can you cure him?” Det betyder enkelt översatt att patienten bryr sig inte om hur många certifikat och utbildningar du har, utan hen är intresserad av vad du kan göra för hen!
Men i vår teknokratiska tidsålder med övertro på AI, biohacking, kunna mäta och iaktta alla människans funktioner för att vi skall kunna bli bättre och leva längre. Nutida fysioterapeutisk forskning har visat att patienter under denna Covid 19 pandemi får lika bra resultat av virala möten och instruktioner än fysiska möten med fysioterapeuter. Det beror enligt min bedömning på att de som gör dessa fysiska, kliniska möten med patienten är typ AI-terapeuter. De ser inte hela människan utan delar ut ett AI-budskap.
Helt klart har det hänt mycket som är bra sedan de tio år som gått sedan jag skrev ovanstående. Tekniska lösningar som laserkirurgi, modern cancerforskning och andra landvinningar inom medicinen är ett otal. Men själva homo sapiens, människan, är fortfarande den samma existensiella varelse med både kropp och själ. Som är så finurligt sammanflätade att vi fortfarande inte har exakta fakta på var dess gränser finns. Inom vår sjukgymnastiska nisch har det kommit ännu flera skrån och blommor som blommar. Eller som en plus åttio dam uttryckte det: ”jag har besökt både napparatter och kiropakter” men ingenting har haft någon lindrande effekt. Händer och ögon med en fungerande hjärna på rätt plats är fortfarande överlägsna verktyg i behandlingsarsenalen. Klart viktigare än alla bokstavskombinationer som förekommer bland terapeuterna. ”Vänliga blickar gör hjärtat glatt, god nyhet ger kroppen styrka.” Ordspråksboken 15:30, alltså ett mycket gammalt citat som kanske borde finnas med på utbildningsnivå?
En fråga i tiden är vart är vi på väg? Vi har snart lyckats utrota nästan alla vilda djur. Enligt de senaste uppgifterna från Världsnaturfonden är 96 procent av jordens däggdjur människor, deras husdjur och tamboskap. Alltså är de vilda djuren en minoritet. “Katten ser ned på människan. Hunden upp till människan. Men grisen tittar dig rakt i ögonen och ser sin like.” Citat av Winston Churchill, Nobelpristagare litteratur 1953.
Enligt bärrådet är det enbart fyra cirka procent av bär och svamp som plockas upp i vår natur, de övriga tillfaller jorden. Som tur är har vi björnar som bidrar och äter av alla bär, och anses få i sig hundra liter blåbär om dagen. Det känns trevligt att se björnspillning med tranbär bara fyra kilometer från bostaden. Fyra procent av rösterna är också siffran som ett politiskt parti behöver för att komma in i riksdagen. Tomas Tranströmer är en annan Nobelpristagare i litteratur som vars citat får bli slutord i denna krönika. ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som kommit vilse.”
P.P