……är kanske vad en och annan skulle säga är medaljen baksida. Men om vi inte förbannar mörkret utan försöker se en strimma ljus i detta mörker så är det kanske tvärtom. Illvilliga och medaljtörstande journalister och andra oinvigda medborgare förfasar sig över att Sverige inte vinner alla medaljer i årets friidrotts-EM. ”Mästerskap är för dem som har där att göra – hoppas vi får se förändringar mycket snart.” Citatet är från den näst största kvällstidningens sportreporter och nya fjompaflicka Johanna Reimers. Jag hoppas innerligt att vi får samma kriterier för bevakande journalister och publik. Då blir det gott om plats på pressläktaren och kanske även i tevesofforna. Självklart gör alla sitt bästa och även en friidrottare som misslyckas i sin tävling ligger oftast nära sitt maximala resultat. En person som tränar friidrott är en högpresterande människa. Alla träningar och tävlingar är på en nivå nära hundra procent. Ofta slås det nya personliga rekord i tävlingar, alltså över hundra procent i prestation. Det är något för sportjournalister och övriga belackare att försöka göra om, alltså vara på topp dag ut och in! Problemet för friidrottare är att det finns andra deltagare, motståndare som är lika duktiga och ibland till och något bättre. Så är det med riktig idrott. Det finns inte i friidrottsvärlden att man går in halvdant för sin uppgift. Emma Green noterar personligt rekord och vinner en silvermedalj. Nu ser vi att alla kan slappna av, resan har varit lång och mödosam. men med en medalj så är det historia. Nu är det dags att bygga nya arenor som skapar en positiv stämning och förutsättningar för flera medaljer. Alibimatcher eller träningar som kan utföras i en lagsport finns inte i den här sporten. För att en lekman skall förstå hur tufft det är i en individuell idrott så kan Jan Boklövs citat vara på sin plats. ”Det finns en topptrio på 10, 15 man som kan vinna.”
Att vara en hygglig och vänlig människa kräver i vår tid övning. Det är inte längre sådär självklart med vanlig normal hövlighet som det var för 40-50 år sedan. Var tid har sina tidsspeglar. Brist på uppfostran är en del av nutiden! Överflödets förbannelse är idag en ynnest som tas som en självklarhet. Kanske är det en anledning till att detta inte respekteras tillräckligt. Överklassen vill visa underklass och klasslösa vad det innebär att vara född med guldsked i munnen. Det finns säkert ett inneboende blåblodigt motstånd till att kreti och pleti i dagens samhälle kan få utbildning och arbete som vilken blåblodig som helst. Detta kräver nya slagkraftiga markeringsmetoder. Vaskning anses i vissa kretsar vara helt okej eftersom champagnesprutande blivit förbjudet på många krogar. Hamburgerdumpning där man beställer femtio burgare och äter enbart en, och kastar övriga i papperskorgen är ny spännande gren i denna genre. Var finns sportjournalisterna som kritiserar en löpare eller kastare, som gör sitt yttersta och inte klarar att vinna tävlingen, med bannor som negativa omdömen? Givetvis borde våra självgoda journalister från de stora drakarna och mediebolagen som alltid skall hävda sig vara med på den här arenan och hylla ”bratsen”. Skriva upp ungdomarna till smågudar, absolut värda att vara på partyn med kungligheter eftersom de klarar att göra precis vad de vill, och till och med alltid få uppskattning för sina insatser. Vem vet? Kanske har våra nydanare kommit på ett sätt demonstrera. Anthony Powells citat kan rent av omedvetet vara ett skäl till handlingarna. ”Middagen bjöd endast på två dramatiska inslag – vinet var en fars och maten en tragedi.”
Värderingar förändras när åren går. Det är endast ett fåtal av oss som orkar vara kvar på samma robusta värdegrund som ett antal år tidigare. Någon har uttryckt det på ett fint sätt – man blir rundare i hörnen med sina årsringar. Åsikter blir helt enkelt inte lika svart eller vitt. Det sker en omedveten och långsiktig förskjutning av åsikter och värderingar. Det finns inte så mycket känd forskning om detta fenomen som det finns i flertal andra ämnen. Tystnaden är något abstrakt som vi alltmer inte har möjlighet att uppleva. Men som vi har en förmåga att uppskatta, de få stunder vi kan få njuta av en tystnad i vår överkonsumerande tillvaro. Enligt tillförlitlig källa så har tystnadens gränsvärde sakta förflyttats från att tidigare varit trettio decibel till dagens fyrtio decibel! ”Ur led är tiden och vi med den skulle.” Om jag skulle vara regent eller monark så skulle jag nog välja detta som motto! Om vi lyckas höra igenom det mediala bruset och annat buller som ständigt pågår. Om vi lyckas se genom reklam, propaganda, dis, dimma och dimridåer i ständigt finns som ett filter varför verkligheten. Ja, då skulle vi förmodligen se det med andra ögon och öron. Förmodligen skulle vi kunna vara närvande med alla sinnen. Jag är alldeles övertygad om att myndigheter och rådgivande organ som folkhälsoinstitutet och socialstyrelsen inom en tio års period kommer att komma med ett påbud. En innebörd typ att alla människor bör (måste) vistas utomhus minst en timma om dagen. Ensamhet anses vara en ohälsorisk. Vi har fått en lag om att hästar skall ha sällskap dagligen. Kanske får vi ombytta roller. Att djur varit sällskapsdjur har varit en självklarhet. Nu kanske vi får se människor som får en uppgift som sällskapsmänniska till både djur och även människa. Nya verksamheter kommer med nya tider. ROT, RUT och liknande avdrag får kanske en efterföljare i RIT. En slags avdragsgill verksamhet för en aktiv egen utförd vistelse med rörelse i terräng. Förmodligen kommer det att dyka upp en svamp i skogen av nya yrkeskategorier som har fått en snabbkurs i personlig coachning, personlig trainer eller dylikt. Att alla skall med är ett givet och tidigare provat motto. Ut i skogen skall vi gå, hej och hå! Det är frågan om det kommer att räcka med denna konstgjorda andning för att få människodäggdjuret tillbaka i sina ursprungliga fotspår. Det är trots allt enbart en folkspillra, våra så kallade spårämnen som är tillräckligt på framfötterna dagligen. Vi behöver givetvis ledare som är både bakåtsträvare och innovatörer. Kanske kan förre franske presidentens Valéry Giscard D´Estaings citat vara ett rättesnöre. ”Jag är traditionalist med smak för förändring.”
Det förefaller som det överlägset mest populära ämnet för våra vecko- och dagstidningar är relationer. Vem som är med vem och var detta hänt denna vecka och var det kanske kommer att hända nästa vecka? Det är fascinerande att det är så banala nöjen roar nutidsmänniskan mest och bäst! ”Kvinnor söker inte vackra män. Kvinnor söker män som haft vackra kvinnor.” Citatet är av författaren Milan Kundera och gammalt som gatan. Men förmodligen är det visare än alla löpsedlar vi möter under hela decenniet. En annan visdom som sällan presenteras i veckopressen är detta citat av Marilyn Monroe, som säkerligen hade en stor erfarenhet i ämnet. ”En kvinna föredrar en mans presenter framför hans sällskap.” Det är något att tänka på när vi läser om vem som är här eller där med den eller den! Det har alltid funnits människor som är långt före sin tid. En del är även oerhört slagfärdiga i retorik som en extra essens till sin siande förmåga. Winston Churchill var en sådan kuf. Detta citat är något som ett eller annat hugat parti borde försöka att göra till sitt valspråk i debatten. ”När man talade om för mig att världen år 2100 skulle styras av kvinnor, svarade jag: ”Fortfarande?”
Veckans hoppfullaste avdelning är slutordet som kan passa bra som en tändvätska inför återgång till arbetet eller ännu bättre för den som är ledig. ”Underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.” Nalle Puh har såsom alltid träffat huvudet på spiken. Att vegetera på detta vis samtidigt som kroppen rör sig i en stilla lunk – det är verkligen avkoppling och semester på hög nivå.
P.P