………är en poesibok med valda dikter av Wislawa Szymborska. Tryckt och utgiven 1996. Eftersom poeten är en av mina favoriter så passar det ibland med en av hennes dikter som veckans krönika. Den här veckan är det extra passande eftersom det är bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Dessutom har den prisbelönta boken Mig äger ingen av Åsa Linderborg premiär som teaterföreställning i författarens hemstad, Västerås. Den här aktuella boken som jag har valt en dikt ur avslutas med en hyllningsdikt till författaren av Verner Aspenström. Så varför inte låta ett citat av Aspenström bli en ingress till dikten. ”Det som vi kallar själen är bara en vandrande solfläck under träden, en uthuggning dit det snedställda ljuset når.”
UPPTÄCKTEN - Wislawa Szymborska
Jag tror på den stora upptäckten.
Jag tror på människan som gör upptäckten.
Jag tror på skräcken hos den som gör upptäckten.
Jag tror på hennes ansiktes blekhet,
på illamåendet, på kallsvetten.
Jag tror på de brända anteckningarna,
till aska brända,
intill den sista brända.
Jag tror på de utströdda formlerna,
utan sorg och utströdda.
Jag tror på människans brådska,
exaktheten i hennes rörelser,
hennes obetvingade vilja.
Jag tror på de krossade tavlorna,
på de uthällda vätskorna,
de släckta strålarna.
Jag hävdar att det ska lyckas,
att det inte blir för sent
och att det sker i vittnens frånvaro.
Ingen får veta något. Det är jag säker på,
varken hustrun eller väggen eller
skatan som kan skvallra.
Jag tror på icke-inblandningen,
jag tror på den ödelagda karriären,
jag tror på det mångåriga arbetet gjort förgäves.
Jag tror på hemligheten som tas med i graven.
Dessa ord svävar för mig över alla regler.
De söker inte stöd i något enda exempel.
Min tro är stark, blind, och utan grund.