…….i tiden och ger oss hoppet tillbaka. Det är givetvis inte den världsomspännande staden som har en sådan gigantisk växtvärk i tillvaron, utan det är förstås det nya året som gläntar på dörren. 2008 är här med nygamla lösningar på klimathot och andra svårlösta bekymmer för mänsklighetens överlevnad. Vad kan vi förvänta oss? Ingenting – om vi inte tittar i backspegeln och ser efter vad som är anledningen till varför vi är där vi är. Lobbying är ett av problemen – starka krafter som lyckas tränga sig på och innanför huden på beslutsfattare och med list, charm och mutor slår de fast en kursriktning hos nyckelpersonerna. Vilka det är vet inte jag helt säkert, men min gissning är att många har sin utkomst från oljan. Olja är ju som bekant ett smörjmedel och nära besläktad med guden Mammon! Denna råvara som gjuter olja på varje konflikt och finns som en gäckande skugga i varje transaktion av större värde. En för mig obegriplig sak är varför det kostar ingenting att flyga till huvudstäder i Europa emedan det kostar betydligt mera att åka tåg en stuvbit i Sverige. Vem är arkitekten bakom denna geniala lösning av kommunikationstabeller i kombination med kostnaden? Varför tas inte ansvar för miljön när politiker fattar beslut om kursriktning av rimliga kostnader för flygbränsle respektive miljövänliga tåg? Det finns några frågor av den här typen som kommer att finna sitt svar under 2008. Dessutom kommer maktens centrum att få nya ansikten och nya krafter som kliar varandra på ryggen. Den viktigaste stolen att besitta är den i ovala rummet. Vem skall doppa cigarren i vem? Att Putin redan anses vara rikare än Kamprad, som är så rik att han har passerat Joakim von Ankas penningkassavalvsbad sedan länge, kommer att styra sitt imperium med kraftfull hand är solklart. Putin är numera fullt accepterad för att vara bra på både gasen och oljan eftersom han utsetts till årets man i det kanske viktigaste magasinet i världens centrum på andra sidan klotet.
Vår tillvaro är farlig, skrämmande och antalet risker ökar pyramidalt varje dag. Rapporten från Italien om att svenska pepparkakor skadar levern är ett exempel på att vi kommer att få betala för att Sverige varit en slags omvärldspolis och förklarat allt vad alla andra nationer gör som fel och fara. Nu slår det tillbaka, hårt och skoningslöst. Italienarna har hittat kanelen i de svenska pepparkakorna, i kanel finns kumarin. Och kumarin kan skada levern. Man måste äta jättemycket pepparkakor för att komma i närheten av skadliga nivåer. Innan den gränsen nås så kommer magsmärtor att säga ifrån. Andra nationer kommer förstås att titta närmare på det svenska idrottsundret. En långsträckt nästan obebodd del av norra Europa som dominerar all idrott i världen och samtidigt tydligt markerar att alla andra som vinner är misstänkta fuskare. Vi har till och med fått en svensk världsmästare i ostronöppning, floppkastande, skoteråkning och ryggsimning för döva. Vi är överlägsna alla andra kulturer idag, nutidens DDR. Jag skulle bli förvånad om inte andra länder börjar analysera innehållet i Kallurs tårar och kolla om det bara är näsa i Zlatans långa näsa! För att inte tala om Anja Pärssons genuint ungdomliga lekamen som redan väcker en del intresse bland andra nationers ledare. Ett spännande år väntar på att ge svar om det är rent mjöl i alla svenska pastarullar. OS i Beijing kommer att bli en svensk uppvisning i att samla ädla medaljer med samma frenesi som en del av oss plockar blåbär. Nationen känns okrossbar i fotboll med eller utan åskådarstödinsatser, samt givetvis i andra sporter där den rena och ärliga kampen är det som blir utslagsgivande. Den enda frågan som återstår är om Sverige har lyckats få fram ett mästarämne i schackboxning. I den sporten växlar man mellan att boxas och spela schack i maximalt elva ronder. Matt, knockout eller boxningspoäng ger seger. I årets VM korades nyligen tysken Frank Stoldt till mästare i efter att i sjunde ronden besegrat amerikanen David Depto med schack matt. Det enda som kan stoppa svenska framgångar förefaller vara olyckor och skador typ som golfstjärnan Helen Alfredsson, förklarade en skada på en amerikansk presskonferens. ”I have a great pain in the ass.”
Julens storsäljare har varit glögg, skinka och viagra. En spännande kombination som förefaller ha ett klart samband med tidsanda och säsong. Människan utvecklas snabbare än någonsin genetiskt. Ståndet har idag ersatt förståndet som värdemätare. Välståndet är ett annat klassiskt mått som fått stryka på foten för obeståndet. Den moderata, uppåtpekande spiralen av framgång och egoism har gett många ett slags överliv. Detta har resulterat i motsatt resa för underlivet. En enkel matematik är att det skall vara balans, pekar det för mycket uppåt på ett håll så måste det dämpas på annat håll. Det är i skinkan som man ser stegringen av steglängd först. En trimmad skinka har man om man är på språng. Sätter man sprätt på kalorier med att springa både hit och dit då blandar sig inte stjärten med låren och skinkan blir en stabilisator på människokroppens muskulära kvalitet. Precis såsom ståndet är en slags måttstock på språnget i karriärtrappan för vissa, en slags materiell potensmätning, där Ferrarin får agera penisförlängare. De fyra stånden från tidigare populationer har alltså ersatts av nya stånd. Helt klart har vi återfått ett ståndssamhälle i Sverige igen. Vi har fått hushållsnära tjänster som utförs av det näst lägsta skrået. Det finns ett snäpp lägre i rangordningen, de kastlösa. Sedan har vi ett nytt överkast som har flera aktörer procentuellt som ägnar sig åt finkulturella brott på sitt samvete, än de som de som de skall fördöma och jaga för svarta arbetsinsatser. Jag låter den förre presidenten Reagans citat sätta betyg på regeringen och dess förvaltning under det första året. Vem skulle kunna göra det bättre än han med sin gedigna erfarenhet. Ronald Reagan var inte bara skolad i Hollywood, han hade lärt sig ett och annat i livets skola också. ”Statsförvaltningen är som ett spädbarn; en matsmältningskanal med en omättlig aptit i ena änden och ingen ansvarskänsla i den andra”
En årskrönika är en upprepning av tidigare upprepningar. Därför nöjer jag med att göra denna tillbakablick, överblick och förutseende av tidens gång. Januari börjar året, februari kommer näst, mars, april har knopp i håret, maj och juni blommar mest. Juli augusti och september sköna, härliga framstå, men oktober och november och december äro grå. 30 dagar har november, april, juni och september, 28 en allèn, alla de övriga 31. Nu väntar ett skottår. Det innebär en extra dag i februari. Fantastiskt generöst av atmosfären att ge oss en dag till, till förfogande. Sommarolympiad i mittens rike att beskåda och presidentval i landet som är jordklotets eget svar på val i omfång. Det är några av nästa händelserika års höjdpunkter. Självklart kommer året att innebära både vinster och förluster. Kanske inte så tunga förluster som kulturpersonerna Ingmar Bergman och Nils Liedholms bortgång 2007. Landets enda riktiga filmfestival, Göteborgs Filmfestival kommer 2008 att hylla Bergmans minne med att visa 48 filmer av mästaren. Agneta Sjödin och Peter Jihde är Sveriges nya tv-par. De leder "Eldsjälsgalan" ihop. Denna inflation av diverse galor gör att en gala där vinnare och deltagare är värda särskilt sror uppmärksamhet hamnar i skymundan, dels på grund av dess tidpunkt. Samt att det är reklamteve som fyran, och programledare som känns oseriösa. Det här är ett ypperligt exempel på att sportjournalistiken kan utvecklas – med Jihde i diverse tramsprogram i TV4 så har SVT-sporten blivit mycket mera sport. Lämnat nivån för ”Spottspegeln”. Tänk om svenska fotbollsjournalister kunde gå en nybörjarkurs i historia och börja se storheten hos Liedholm, Nordahl och några andra hädangångna lirare. Dessa höll en klass som var så vida överlägsen det ramaskri som det väcker hos en yrkesgrupp knappt torr bakom öronen (svenska sportjournalister) när Mellberg eller Chippen lyckas med att träffa bollen. Jag instämmer helt med Thomas Brolins klassiska citat. ”Hoppas tiden läker sina sår.”
Att åren rusar fram i allt högre hastighet gör att vissa saker faller i glömska om när det egentligen begav sig och andra händelser etsar sig fast för evigt. Några ögonblick som jag minns för all tid är vad jag gjorde när jag först hörde radions nyhetssändning om mordet på Palme. Ett av 2007 års värstingcitat kan tillskrivas moderaten från Ängelholm Marie Lennerling som sagt detta om ett nationellt trauma. ”Palmes död är en obetydlig parantes i världshistorien och i Sverige är det väl bara sossar som sörjer den inbilske typen. Jag själv rökte cigarr i glädjeyra 1/3 -86 för att fira att Sverige befriats från sin kommunistdiktatur.”
Ett annat oförglömligt ögonblick är annandagsmorgonen när rapporterna började komma från Asien. Tre år har nu gått sedan naturkatastrofen med Tsunamivågen i Asien. Denna ofattbara katastrof som fortfarande finns med oss i tillvaron ständigt. Av nationer som fick personella och andra förluster i denna naturkatastrof påverkades Sverige absolut mest. Regeringen sattes på hård press och förlorade nästkommande val delvis på grund av att de inte var på plats och stoppade vågen. Av de ca 230 000 människor som förolyckades i katastrofen var 0,002 procent svenska turister. Nu har vi en ny regering med skärpt vakenhet och vi kan till och med se mellan fingrarna när den som är ansvarig för rikets säkerhet är glad i hatten, för i moderat styrt land så har vi ett slags vaccin mot naturkatastrofer. Så för att vi skall lättare kunna begripa varför det blir som det blir föreslår jag ett citat av Baruch Spinoza. ”Om du vill att nutiden ska skilja sig från det förflutna, studera det förflutna.”
Om jag nu skall önska något inför nästa år så kan jag gott och väl haka på Påven. Ja, precis som den svenske Kungen gjorde i sitt jultal till folket. Egoismen är ett hot inte bara mot klimatet utan mot människans existens. Den rika världen måste dela med sig. Kanske inte så genomtänkt som Reinfeldt nya ministrar, där en förvånansvärt stor andel har använt sin civila olydnad som ett trots mot allt socialistiskt! ”Det är mänskligt att fuska. Men vi är också beredda att låta bli, frågan är när.” Så säger Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi. Jag när en dröm om att människor som vistas på överflödsgatan hela sin tid på jorden. Till exempel välutbildade yrkesgrupper som läkare, privatpraktiserande sjukgymnaster (min egen yrkesgrupp), jurister, ekonomer och andra som vi har investerat i med en god utbildning, tänker efter och blir generösare mot andra som gjort deras lycka möjlig. Mina krönikor söker ofta ett passande citat och givetvis finns även ett till detta. Stephen Vizincey är upphovsman till dessa tänkvärda ord. ”Det kanske verkar konstigt men det finns ingen kunskap som kan bota dumhet, och vanlig utbildning bara förstärker den.” Att ”stafettläkare” blivit en alldeles för omfattande kostnad för landstingen, vilka i huvudsak får sin intäkt från oss skattebetalare är orimligt i längden. Överhuvudtaget är det nog dags att omvärdera läkarrollens alltför starka position inom vården. Det finns en hierarki i organisationen inom vården som kan verka otidsenlig. Inom det militära är denna hierarki fullt normalt eftersom deras utbildning i ledarskap är den överlägset bästa av alla organisationer vi har i samhället. Winston Churchill var en karismatisk och retoriskt stark ledare för sin nation. Detta citat av honom får bilda riktmärke för läkare, ekonomer, politiker, advokater och oss andra med för den delen, i vårt förhållande till vår uppgift och verksamhet. ”Ett portvins första plikt är att vara rött.”
Till er alla från mig ett synnerligen Gott Nytt År och ett uppmuntrande citat av Martin Held, ”Den som uppfattar framtiden som motvind går åt fel håll.”
P.P