Att kasta in Hansken…….
…….är fotbollens svar på att ge upp sina ambitioner. Precis såsom man kastar in handduken i en hopplöst förlorad boxningsmatch. VSK:s dilemma är överhängande rasrisk. I seriesystemet och framförallt på läktaren, där en av landets sämsta klackar huserar. Kanske är det så att ett lag inte spelar bättre än att dess hängivna supporters skall förstå skådespelet. Årets upplaga av VSK Fotboll har bara kunnat glädja en och annan lokalreporter som alltid ger en stor del av den magra sportjournalistikens utrymme till stans näst bästa lag. Sören Cratz slipper nesan att än en gång bli avsatt i en fotbollsförening, han har minst en god rådgivare som har hjälpt honom till beslutet att sluta självmant. En stor del av ansvaret vilar på tränaren när man spelar så ängsligt och illa som VSK. Kalabalikfotbollen bär hans signum, att byta spelsystem fyra gånger varje halvlek håller inte med ett spelarmaterial som inte ens räcker till att springa i en asfalterad backe. Självklart har hela organisationen sin del i att det är fritt fall i seriesystemet för föreningen. Väljer man ledare efter storleken på tropikhjälmen som främsta merit så går det som det går. Nu kan det bli en och annan kamppoäng med det gigantiska klubbhjärtat som assisterande coachen Hansken Johansson besitter. Laget kommer nog att försöka med en superförvirrad taktik som liknar en slags grönsaksröra eller pang på rödbetanfotboll. Det ger förstås ingen som helst långvarig effekt utan nu kommer föreningen att välja en ny ledare som förhoppningsvis blir kvar lika länge som Sir Alex Ferguson har stannat i Man U. VLT:s lista på presumtiva VSK-tränare saknade bara Svennis, Tord Grip, Beckenbauer och Capello. Tidningens favorit till tränarsysslan förespråkar 4-4-3-fotboll! Helt klart så finns det en del att jobba på i tidningens ledning för att finna en rimlig verklighetsförankring för sportredaktionen. Amanda Cross har sagt följande: ”Själva poängen med citat är att man kan förödmjuka någon med hjälp av andras ord.” Och i detta sammanhang känns det naturligt att välja Winston Churchills ord om Ramsay MacDonald som en bredsida till sportjournalistiken. ”Han har, mer än någon annan man, förmågan att använda största möjliga mängd ord till minsta möjliga mängd tankeinnehåll.”
Som jag ser det skulle dagens VSK inte ha en chans mot division två laget Syrianska IF Kerbulan. Det finns en handfull i lagets startelva som inte ens skulle platsa på bänken i Syrianska. Symboliskt nog är det spelaren med flest seriematcher i Syrianskas tröja som varit bäst i inledningen i VSK - laget, Tobias Holmgren. För tillfället känns det som om det är klart lättare att få upp en kokosnöt genom att bara betrakta den att få upp ett Västeråslag till den urusla allsvenskan i fotboll. Vi får nöja oss med ett derby i ettan som kommer att handla om att i bästa fall vara mitt i serien. Skiljebo krigar verkligen och har så här långt överraskat precis som VSK, fast tvärtom. I tvåan kommer däremot VIK och Syrianska att mötas i en envig om toppositioner i sin serie. Jag hoppas att Vieras strålande form håller i sig. Jag har utan att ha någon procent bett några allsvenska klubbar att titta på denne fotbollsgasell. Jag förstår den sovande klacken Gerger Fanz. Med ett så fint spel så som det ofta är på planen så blir pojkarna helt mållösa av alla mål, samt stumma och tagna och orkar inte ens sjunga refränger. ”Tyst minut passerade helt ljudlöst.” Detta citat från DN är ofta fansens hyllning numera. I trean är alla Västmanlands lag involverade i en inbördes kamp om att komma absolut sist.
För övrigt är det något som gått fel i Västmanlandsfotbollen. Division fyra är idag sämre än korpen. Ändå går tränarna, vars bäst före datum passerats redan långt in på föregående årtusende, och spelarna ut och dömer ut domarna. I det fallet är det nog med skygglappar. I den serien så har domarna ingen som helst anledning att hålla elitnivå när spelarnas förmåga påminner starkt om temat från filmen ”Jakten på nollpunkten.” Råget är måttat i tekakan när man som Suras demon Mats Bark kan påstå att ”80 procent av domarna är rent bedrövliga.” Jag anser att många domare är inkonsekventa och förfördelar spelare av annan härkomst än Svea Rike, men domarna gör sitt bästa och yttersta. Precis lika hängivet som de spelare som nästan aldrig kommer i kontakt med boll under matcherna. Många gossar träffar motspelares ben och kropp mycket oftare än de touchar bollen med sina färgstarka och klatschiga skor. Jag har i alla fall ett minne av en kryddad domare från min egen blygsamma nivå som fotbollsspelare. Det var en korpfotbollsmatch i Trollhättan på 1970-talet. Jag var yngst i ett lag som skulle spela på grusplan mot ett gäng veteraner. Domaren, ”Megen” var en lokal kändis, han var allt som allt som oftast uppvärmd med destillerade drycker istället för ruscher. Han vinglade till mittpunkten och redan vid slantsinglingen gav han en spelare gult kort med orden. ”Du kommer ändå att säga något dumt eller göra något så det är lika bra.” Detta föranledde den vanliga spelarreaktionen mot domslut, protest. Och i sitt vingliga tillstånd lyckades domaren genast veva fram det röda kortet. Det var bara för ”Kråka” som han kallades att lämna planen utvisad innan avspark kunde ske. Karismatiska domare som denne ser vi sällan i våra tider, där man har en otrolig dialog med spelarna och tar och ger med samma anda.
En del söker ännu intimare gemenskap, nätkänning och spänning. Detta forum kallas hejarklack. Klack kommer av att det är många gånger en population vars åsikter är av så låg kunskapsnivå och tarvlig människosyn att den hamnar under klacken om man skall försöka värdera innehållet. Hejar gör man tillsammans, högt och vilset. Färg är viktigt i denna grupp. Rätt färg är ett måste, rasrisken är överhängande många gånger. Fotboll är den sport lyckas fånga flest anhängare med stora hål i kunskapsbanken. En typisk hejarklack som VSK Fotboll, AIK och Djurgården är som en adventskalender. Detta är många luckor som skall öppnas. Det är många som muttrar osammanhängande mantra. Och detta muttrande kan helt plötsligt ta skruv i vissa felprogrammerade hjärnor som snurrar i otakt. Konsekvensen har blivit en motorsport av det hela. Då kan den missriktade energin riktas mot att skruva loss hjulmuttrar på fordon som tillhör någon, som är misstänkt att vara ansvarig för att favoritlaget förlorar. Bristen på självbild och spegelperspektiv är svårhanterad. Annars skulle ju givetvis många av dessa som saknar både vett och hår skallat sig själva - om man själv kunde se vilket pucko man är. Jakten på tränare som inte kan placera sina pjäser bättre på arenan än att de blir såsom bönderna på schackbordet, utmanövrerade omgående, känns i alla fall onödig.
Hur skall en bra tränare vara egentligen? Ingen kan vara älskad av alla. Men är man konsekvent och rättvis så blir man respekterad av alla. För innerst inne så vet de flesta sin kapacitet. Det är klart att en och annan Magnus Hedman kommer alltid att finnas. Alltså en person som har en fullständigt fel uppfattning om sin kapacitet. ”Hans isblå blick fick mig på fall.” Det är Nancy DellÓllo som skriver så i sina memoarer. Då är det nog också så en tränare skall vara. Svennis han har blicken. Och om vi lyfter blicken en bit från det lokala konstgräset så hamnar det stundande EM-kvalet genast i ögonvrån. ”Jag har aldrig genomgått en stor knäoperation på någon annan del av min kropp.” Winston Bennetts visa ord leder mig automatiskt till den minutiösa bevakningen av träningarna inför Danmarksmatchen. Journalistiken om blödningar, ljumskar och skador är för mig ofta generande patetisk. Zlatans omtalade ljumskbråcksoperation har värderats som ett underverk av läkning. Faktum är att skogsarbete och full aktivitet tillåts dagen efter en sådan operation för alla individer. Jag tror att sportjournalister rent allmänt skulle behöva lära sig av ungdomarna på radioprogrammet Kaliber hur man gör när man söker bakgrundsfakta till sina reportage. Så vad bohemen från Milano åstadkommit är egentligen inte ett dugg märkvärdigt. Det förefaller vimla av diverse alibiskador och märkligheter när det vankas viktiga matcher. Givetvis är detta en del av spelet i spelet. Det finns ingenting annat att mörka för motståndarna. Alla vet allt om varandra i dagens tekniktillvaro. Inte ett inkast eller lämplig respektive olämplig position för tröjdragning är oviktigt i den matchförberedande analysen.
Hur kommer det att gå i matchen Danmark mot Sverige. Jag citerar Glenn Hysén i sitt esse. ”Ett orättvist resultat vore det mest rättvisa.” Eftersom Inter inte kommer att tillåta Zlatan att spela den här matchen så är Lasse Lagerbäck än en gång han som skall göra det för Sverige. Magikern Lagerbäcks trollspö kan ha tappat stinget, han är förlåten efter alla vinster. Jag hoppas personligen att Danmark vinner. Man spelar en mycket roligare och mer underhållande fotboll än Sverige. En spännande anfallsfotboll med lysande försvarsspelare som går på attack. Sverige är mediokert. Med Fredrik Stenman i truppen betyder det att vi har fått leta djupt nere i byrålådan för att få fullt lag. Allsvenskan har idag få svenska spelare och många av proffsen är som våra NHL-spelare, en slags utfyllnad, vattenbärare i EU. Trots alla goda ambitioner och Ljungbergs riviga löpningar i mittcirkeln så blir den svenska fotbollen allt som oftast som David Acfields citat. ”I slow motion verkade bollen konstigt nog hänga kvar i luften ännu längre.” Tipset blir tre ett till Danmark. Sverige missar EM och även Lagerbäck vill komma till VSK enligt VLT:s utsände!
P.P