Vägs ände är början på något nytt………
………och ett nytt kval väntar IVH. Detta är även ett ödeskval för handbollen i regionen. Att vi viker ner oss mot OV Helsingborg är rimligt, de är seriens bästa lag trots att de gör en oerhört medioker insats mot Malmö och ger Skåne ett elitserielag (Malmö) som inte är värdigt den positionen. Men att vi tar en stor förlust mot Hallby när vi har fått andra chansen att serva hem en elitpremiering, det visar att vi inte är bättre än ett brödgäng. Jag ser en förbannelse i detta att kasta ut brödpåsar från sponsorn till publiken. Det finns andra lag som har gjort samma misstag. En kultur som brödgäng sitter hårdare i skallen än klubbfärgen på tröjan. Som jag kan se det så har vi ett uselt, långsamt och fantasilöst anfallsspel. Det finns en liten chans att vi tråka ut Hästö med detta i ”tredje gången gillt” som nästa fas heter i denna spännande kvalifikation till elitserien. Men enligt min uppfattning är Hästö skyhöga favoriter. Vi kom undan med en förhållandevis liten förlust i första matchen, bara minus tre mål. Det gäller för Carlo att formatera hårddisken på samtliga spelare och sig själv så att de förstår att vi är ett AXA-lag, inte ett moget elitlag i handboll. Vi kan inte vinna utan en maximal insats av samtliga i kamp och inte tvärtom, alltså lita enbart på vår förmåga. Det är även tveksamt om vi har något publikstöd att tala om. Västeråspublik är medgångspublik, den kommer och stöttar lagen när de redan har visat att de är på topp. Det är mycket ovanligt att publiken sluter upp på vägen upp, utom i ishockey, så Hästö kan mycket väl vinna publikmatchen om man har en minibuss med folk med sig.
IVH har ingen vinnarkultur i dessa blå tröjor, vi har inte hunnit bygga upp den ännu. Nu när föreningen skall stå på egna ben och lämna den trygga gröna grundfärgen som Irsta (vinnarkulturen) har stått för så gäller det att välja rätt tröjfärg. Jag tror att samarbetet hade överlevt bättre om IVH hade gjort som i folkomröstningen om kärnkraft, lyssnat på Lasse Tennanders låt. ”Längst därinne är himlen ändå röd.” Alltså kunde man enats om och valt en neutralt röd klubbfärg, givetvis helt utan orange inslag, och haft ett grönt reservställ. Och med orangegult till målvakten, då hade alla varit nöjda och glada. Detta är ju välbekanta färger vid varje ljussignal i gatuvimlet. Det hade varit lätt sälja denna bild. Inte som en gatukorsning i den benämning när det gäller vilda hundar, utan som kör eller stopp. ”Vi har trafik framför målen, stopprött vid eget mål som är grunden för framgång. Startklart för attack från den gula målvaktsräddningen och får grönt för att köra så det ryker mot den andra kassen.” Detta är ett förslag till reklamkampanj. Fast jag tycker nog att den ursprungliga håller gott fortfarande. ”Ett lag i elit och ett som vill dit.” Resan kan bli lång och krokig. Men vad gör det, det är resan som är målet och inte slutmålet. I alla fall för mållösa handbollsspelare. Det som smärtar mest är inte att vi är otillräckliga, utan på det sättet vi viker ner oss. Anfallsspelet liknar talesättet – en liten ängel kom, log och vände om. Vi är helt enkelt fegsisskallar med att sticka in näsan i luckorna. Detta är säkert frukten av att vi har ett så långsamt anfallsspel att vi inte får någon sidledsförflyttning på en stillastående motståndarförsvar.
Det är en skrämmande tanke för svensk handboll att plantskolor som IFK Ystad och GUIF skulle trilla ur elitserien samma säsong. Och att brödgäng som Malmö och IVH skulle ta deras platser. Om det finns en gud så kommer nog han att vakna ur vinteridet och ställa detta till rätta så gott det går. Och då är det klokt att låta GUIF vara ett elitlag, låta de spelare som inte har förmåga och kapacitet för elitserien matchas i andra lag mot jämbördiga gäng som Skånela, Mantorp och Borlänge. GUIF utbildar och fostrar flera handbollsspelare i varje årskull än IVH kan få fram på en 20-årsperiod, (i och för sig är många av ungdomarna inflyttade till smedstadens handbollsgymnasium). Detta är förfärlig sanning att ta till sig. Men det är ett faktum. Det är ombytta roller mellan dessa städer när det gäller hockey och bandy. Vad är det som får en plats som gud glömde (Eskilstuna), som är så tråkig att det föreligger risk för asbestos enbart vid genomresa, att vara en puppa som kläcker handbollsspelare? Orten som är en typisk mellansvensk småstad utan någon som helst charm förutom Kent, Hennes & Mauritz, Zoo, Idrottshallen och kanske något kyrktorn att beundra. Det är smärtsamt att konstatera det men vi i Västerås räcker inte till i elitserien på något plan, när det gäller handboll. Möjligtvis i våra högtflygande planer, som förstås är riktigt bra på pappret. Om hela universum vill och Hästö underpresterar samtidigt som någon av de våra får en lidnersk knäpp och gör det som hans inneboende kapacitet kan utföra så vinner vi. Det är klart vi borde lära av andra lag och plocka in jokrar som inte passar in i laget men kan skjuta mål.
Pierre de Coubertin (1863-1937) anses vara den olympiska rörelsens fader och grundare. Han hade förmodligen inte varit JÄMO idag, men kanske en aning rundare i hörnen vad beträffar hans uppfattning. Detta är i alla fall ett citat från honom. ”Kvinnan har bara en uppgift i sport, att kröna vinnaren med segerkransen.” Västerås var en gång förra århundradet Sveriges ledande idrottsstad. Nu är det en bisittarstad av rang. Var och vartannat sportprogram har en experttyckare med Västeråsanknytning. Det är grabbarnas sätt att vara med segerkransen i den värld med ombytta som vi lever i idag. I absolut elitidrott där man gör upp titlar är det bara damlag i eliten. Rönnby IBK:s innebandytjejer är stans bäst tränade damlag. De håller en klart högre kapacitet och nivå i träningen än övriga lagsporter, det är en anledning till Rönnby är absolut konkurrensmässiga och finns representerade i många landslag. Som nummer två kommer IVH:s flickor. Men här är det fortfarande en rejält trappsteg upp till att tävla om titlar. Vi har några individuella toppar bland grabbarna, det är kanot och motorcross. Det finns även lokala toppar i orientering, friidrott, cykel och hästsport. Men lagidrotten bland gossebarnen lokalt är det enbart den utrotningshotade bandyn som har toppkänning. Handbollen har haft ett fantastiskt slagläge att ta denna plats i den lokala publikens hjärta. Men vi har inte orkat ända fram. Nu kommer hockeyn med flera goda egna förmågor, fotbollen har både Skiljebo och Syrianska som potentiella lag i superettan. VSK:s öde ligger helt i händerna på den nya ingången Fotboll direkt på Arlanda där spelare från Afrika och andra världsdelar strömmar till en talanglöst land för att göra ett fotbollsarbete med drömmar om större klubbadresser i Europa. VSK kan bara bli en slags språngbräda.
”En människa som inte drömmer är som en människa som inte svettas. Hon lagrar bara en massa gift.” Truman Capote har med denna analys helt klockrent markerat en mental språngbräda som är underskattad. Att som VSK värva över hela ungdomslag från andra lokala lag är inte möjligt i längden, det går inte att köpa en klubbkänsla. Att spela i en klubb och inte ha klubbkänsla är som att måla en vägg utan grundfärg. Den nya vackra överfärgen kommer snabbt att ramla av, det blir inte ens hälften så roligt som att se målarfärgen torka.
”Efter trettio år har kroppen en egen vilja.” Citatet är sagt av Bette Midler. Nu gäller det för IVH att sikta på nästa säsong. Behålla flera spelare som är plus trettio. Det är en kul kuriosa att båda lagens bästa spelare är i den åldern. Sanna och Enström i damlaget är outstanding, och Moberger och Lukcis bland gossarna är topparna. Låt flera åldras inom laget, det är den bästa investeringen. Vi har flera som är på väg mot trettio som bara blivit bättre. Tungviktarna på grabbsidan, Love och Adolfsson har gjort sitt livs bästa säsong. Barnsjukdomar slipas bort med åren och finns det bara en boll med i spelet så förefaller barnasinnet finnas med som extra råg i ryggen. För heta tonåringar som vill spela nonstop så finns det ett Finländskt ordspråk som vårdar både och kropp och själ till en lång och framgångsrik karriär. ”Sitt medan du är ung, så orkar du stå när du är gammal.” Jag som obotlig optimist hoppas att handbollen i Västerås även lever efter en påsk. Men trots oddsen är inte på vår sida, så kanske vi kan överleva och klara oss ur en omöjlig situation. Att både damlag och herrlag tävlingsspelar handboll efter påsk är som att slå en sjua med en tärning.
P.P