……..är en dikt av den magiska lyrikern Karin Boye. Dikten kan vara en tankeställare för att värna om det värdefullaste vi har att komma med här på jorden när det gäller råvaror. Skogen har varit och är fortfarande landets viktigaste exportprodukt.

Vi glömmer många gånger bort att även vi består till 40 procent av samma gener som ett träd. Vi har dock inte alls de starka rötter och den tolerans för vind och andra naturkrafter som ett träd. Tänk efter hur tomt det skulle vara i skogen om vi inte har träden att luta oss mot! Jag hoppas att Boyes har överseende med att jag vill sprida den här dikten till eventuella läsare av denna krönika! Jag anser denna författare vara värd betydligt flera läsare än många av våra populistiska deckarskrivare!

Levande som vi

och långt långt borta,

så vårt ord "förstå"

blir tom rök och vind.

Djupt oåtkomliga

för tankar och för sinnen,

fast er bark känns skrovligt

god mot vår kind.

Ögonlösa lyser ni

i ögonfröjd och blommor.

Genom vilka verktyg

vet ni er prakt?

Genom vilket hemligt,

skapande vetande

har ni del i synernas

och dofternas makt?

Lutande mot stammen

märks vi inte,

slipper inte in i er

innanvärld.

Eller når er, speglad,

en flik av vårt väsen,

för oss själva okänd

och bävansvärd?

Fast vi väl är födda

av samma anor,

ser vi ingen skymt av vår

gemensamhets stund.

Alltför många äventyr

skilde oss sedan,

alltför ovetbar

är vår enkla grund.

Kanske har vi ännu

ett möte att vänta

på den väg, där liv

går tillbaka till mull.

Än en uträckt hand

mellan åtskilda släkten.

Och vi tackar döden för det

sammanhangets skull.

Stoffet, alltid lånat,

ger vi åter.

Smält det till er form,

och tag och giv!

Låt det bytas mellan oss

som vänliga gåvor,

djupa vackra okända

syskonliv!


Ulf Boye är innehavare av upphovsrätten till Karin Boyes lyrik
 

P.P