En eftersökt man........

 …….är den rosenskimrande tillvaron för tillfället för många fotbollsspelare, fotbollstränare och fotbollsledare i någon förenings styrelse och andra bollkallar. Nu kallar jag alla för kallar så lätt att hålla ordning när det är så många som kallar och så många som känner sig kallade. En eftersökt man – det är även namnet på John le Carrés senaste spionthriller. Spänningen är faktiskt större i den lokala fotbollen nu när det inte är tävlingssäsong än under den tända tävlingssäsongen. Vem tar vem? Det var ett töntprogram på teve någon gång i dokusåpornas barndom. Nu är det realitet i fotbollslivet för alla klubbar. Det mest spännande ögonblicket, det kommer att bli att se om någon klubb lyckas med konststycket att även få ihop en bra ekonomi när spelarmarknaden stänger för jullov. Allting kan förstås köpas både hit och dit om pengarna är de rätta. Nu när vi läser dementier och uppgifter om vad som är sagt vid övergångar och förhandlingar om eventuella belopp på kontrakten då kan det vara på sin plats med ett citat av F.W. Hubbard. ”När någon säger att det inte gäller pengarna utan principerna är det alltid fråga om pengarna.”

 

Konst på plan är vad vi kan se i filmen Zidane – a 21:st century portrait. Mästerverket visas på konsthallen Magasin 3 i Stockholm fram till i mitten på december. 17 kameror följde en match och fokuserade endast på en enda spelare, Zidane. Resultatet påminner om en naturfilm där bollen är bytet och spelaren är den som jagar bollen. Ett tips för alla som vill betrakta fotbollen på ett annat sätt som omväxling. En synnerligen lämplig sysselsättning nu när sommarnattens leende är fjärran. Vi är i en brytningstid, is och frost lyser upp konstgräset och endast klubbkassören är vaken och räknar på vilka kontrakt som kan klaras av under nästa säsong. Det enda som är säkert att publikintäkterna är inte det som håller grytorna kokande! Klubbarna kommer på olika smarta lösningar. En viktig sponsorgrupp är hängivna supporters. ”Det är de små detaljerna som gör skillnaden. Små saker får stora saker att hända.” John Wooden som är en coachare är mannen bakom detta citat. Smaka på det – lägg det i din mentala byrålåda och plocka fram det ofta.

 

Ett annat som är givet är att i den lokala Västeråsfotbollen kommer det att bli en kittlande känsla om nykomlingen Syrianska skall vinna serien direkt och rusa vidare upp mot Superettan. De mest hängivna i den fromma klacken är förmodligen redan på väg ut i Europa för att erövra titlar. Det förefaller som att föreningens styrelse agerar i en visionär framåtanda. Syrianska släpper sin ledartrojka som vunnit serien, sannolikt är det för att satsa på någonting som inte enbart är förvaltare utan även kan bli en utvecklare av föreningens position och spelarnas utveckling. Den här balansgången är svår men betydelsefull för alla organisationer. Det känns roligt att även Fredrik Giesicke (VSK) gör ett bra jobb som utmanar och inte ger upp slaget om att vara bäst i stan utan kamp. Att tappa stans bäste målvaktstränare Tigern Ankreus är tungt men kanske nödvändigt. Tigern måste vässa klorna och visa att han kan utveckla flera målvakter än Aly Keita som han har förädlat till Västerås klart bäste målvakt. Jag blir förvånad om han inte försöker värva med sig Keita som vid sidan om Luci varit sitt lags bäste spelare. Även om försvaret sett darrigt ut så tycker jag att det ändå att den rådande backlinjen ser klart starkare ut än vad huvudkonkurrenten (VSK) kan visa upp i dagsläget. Det är egentligen bara Luci och Botold som skulle platsa i en startuppställning i Syrianska av samtliga nu kontrakterade VSK-spelare. Och givetvis även Martin Andersson som något överraskande inte vågade ta steget ut i vida världen och byta färg, och få spela för en gladare och mera positiv supporterskara.

 

Jonny Rödlund har visat att man kommer långt med en blick för spelet och en känsla för hur man taktiskt kan hantera sin fotbollsuppgift. Det är detaljer som inte finns i några pärmar utan är självupplevda med erfarenhet och känsla. Han har helt klart hamnat i en tacksam situation, med en segerhuva på och i ett bra läge för avstamp i högre serier som coach. Rödlund är även ganska unik som har spelat i både Norrköping, Enköping och Degerfors av dagens degraderade lag. Samt VSK och Skiljebo av lagen som inte räckte ända fram i sina serier. I dagens fotboll är det inte lätt svårt att räkna med att någon har en klubbkänsla som flera av Kalmarspelarna har.

 

Bland serierna under ettan så kommer Skiljebo kommer att springa hem sin serie med sin starka trupp nästa år. Den lokala serien division fyra är som vanligt helt öppen. Det beror mycket på vad som blir över av spelare när de högre rankade har gjort sina val. Sedan återstår att se spelarna som byter klubbtillhörighet med varandra kommer att famla runt som fiskar i fel typ av vatten och inte producera mera än frustration. Någon kommer kanske att blomma ut och få en lidnersk knäpp såsom Patrik Ingelsten fått detta år i Kalmar. Men här gäller det förstås att det finns en coach i respektive klubb som har fingertoppskänsla och kan förädla plantorna till en sådan tillväxtspotential. Och detta är lika svårt som det är för vissa forwards att inte springa offside oupphörligen. Och förresten vet du att öl innehåller kvinnliga könshormoner. Och med det vill jag mena att efter ett par bärs kan du varken köra bil eller hålla käften? Detta är ett tydligt faktum när man betraktar grabbar som spelar fotboll i alla nivåer av divisioner. Ja, detta framstår kanske ännu tydligare när jag tittar på vissa av supportergrupperna. Där blir det till och med en sådan märklig hormonell cocktail i skallen när överskott av östrogen mixas med orimliga portioner av testosteronhalter. Hårresande scener utspelar sig i mösstrakten hos dessa kalhyggen! Den egna glorian gör det omöjligt att bära hatt.

 

Några som redan landat i årets chicken race är den nya organisationen hos GIF:s damlag. Nu är ju svårighetsgraden hos motståndarlagen i nästa års serie, division två, inte större än att man förmodligen även skulle vinna lätt med sin avgående tränare. Nu kommer det att bli hyllningar i stormstyrka i lokaltidningen för den nya ledningen Aslan/Acar. Det handlar ju om två snacksaliga gossar som kommer producera rubriker. Helt klart kan vi räkna med att det skrivs mer om GIF nästa säsong, än det kommer att kunna läsas om länets högst rankade fotbollslag 2009. BK 30 damlag är topprankat här i U-län, Västmanland! Men det unga flicklagets ledning kommer precis som tidigare att hålla en mycket låg profil. ”Han har oerhört mycket att tillföra oss. Erik är en vinnare, det har han visat inte minst i år när han var och med och tog upp Syrianska i ettan. Han har inte misslyckats som tränare en enda gång och vi känner att det är helt rätt tränare för oss”.  Med så lyriska ord uttrycker sig damfotbollsordförande i GIF, Haci Aslan angående tillsättningen av den nya damtränaren i klubben. Det är kanske en tillfällighet men det ser faktiskt ut som om det finns en gemensam nämnare, en grön linje utför. Det skall bli spännande att se var den utgående GIF-tränaren Fryklöf hamnar? Han lyckades såsom många andra ex VSK:are med konststycket att halka utför på konstgräset. Med en tidigare VSK-tränare i ledningen så åkte Norrköping föga överraskande ut från allsvenskan. Boden startare i ettan med Gidlund vid styret, och det gick utför. Både Enköping i superettan och Sundsvall hade spelare i sina uppställningar som varit framgångsrika i VSK tidigare. Och nu blev det respass. Frågan är om Bobben hade tagit med sig något från alla sina år i VSK som målvaktstränare så att Assyriska snubblade på mållinjen och missade en rättmätig allsvensk plats? Smärta har många ansikten och upplevs så olika. Jag personligen lider med att Degerfors halkade ner i ettan. Men det blir en bonusupplevelse för Västerås unga fotbollsspelare att få komma till Stora Valla och komma i närheten av kulturfiket, ”Skitiga bullen.”

Milan Kundera är en av mina favoritförfattare med fantastiskt vackra och poetiska titlar till sina böcker. Så vad kan vara bättre än att sammanfatta fotbollsåret 2008 med boktitlar av Kundera. Givetvis hamnar mästarlaget först i denna uppräkning med boktiteln Varats olidliga lätthet (1984) lyfter jag på sportmössan och gläds med Kalmar FF. Vinnare är också Syrianska IF som tar steget upp till division ett efter en sensationellt stark säsong med en överraskande serieseger med ett ganska tunt lag på pappret. Odödligheten (1991) är en titel som kan tillskrivas årets spelare och ledare i föreningar som har vunnit titlar, serier och de som nått framgångar som varit oväntade. Långsamheten (1996) är ett måste för de svenska mittbackarna från landslaget Mellberg & kompani till samtliga mittbackar i Västeråslagen med undantag för Sulan Aslan som har sprintat fram som en Bolt i jakten på bolluslingen. Avskedsvalsen (1978) tillägnas de degraderade lagen. GIF:s damlag som är årets flopp lokalt samt i de nationella serierna är det förstås Degerfors, Enköping, Norrköping, Sundsvall och Boden med likasinnade vänner. En av mina absoluta favoritböcker är Livet är någon annanstans (1976) och så är fotbollslivet för svenska fotbollsföreningar när de gäller publikintresset och för de svenska landslagen. Klart underkänt för både herr- och damlag i EM respektive OS. Det är inte bara osis, utan klart mera oförmåga som ligger bakom de resultaten. Skrattet och glömskans bok (1981) är precis såsom titeln antyder tilltalande. Så tilltalande att den passar bra som bokskog att ta med på resan för de emigrerade kalkonerna från Premier league; Fredrik Ljungberg, Chippen och Andreas Isaksson. Landslagsspelarna som var sämst i sina klubblag under säsongen. Identiteten (1999) är förstås coacherna som sätter färg på sina nationslag eller andra som en slags fingeravtryck. Maradona är Argentina, Klinsmann är Bayern Munchen, Svennis var Man City, Jonny Rödlund i Syrianska som vinnare med ett mycket proffsigt sätt och Hansken som varit ett med fansen i VSK och lokaltidningens bloggare. Men tydligast och skarpast lyser ändå Nanne Bergstrand i Kalmar och Tom Prahl som Trelleborg. De är garanter för sina lags framgång och identitet. Romankonsten (1998) är som vanligt i vår fotboll en given koppling till tidskriften Offside samt årets sidekick i sammanhanget. Det är lagkaptenen i mästarlaget Henrik Rydström som är mera litterärt bevandrad än flera sportredaktioner tillsammans. Kärlekens löjen (1982) är en obeskrivligt vacker titel precis såsom bokens innehåll. Den måste förstås hamna i bagaget hos damernas fixstjärna Marta som vill ha med sig sin kompis som Frisk fläkt och proffs i Los Angeles. Det är stort att tänka på lagkamraterna. Några som kan vara med och dela på denna titel är Syrianskas fans Gerger Fanz som är romantiker hela vägen ända uppifrån sina öronhår ned till nageltrång. De svikna arven (1995) är ett tema för Storstadsklubbarna i Sverige och även några i Italien. Givetvis har vi några lokala lag som starka kandidater till en sådan tung boktitel. Gideonsberg har visserligen vunnit femman under Lallas ledning och är på väg upp, men föreningen som helhet har nått lågvattenmärket. Anrika IFK Västerås är fast förankrade i uppförsbacke. En annan av mina litterära favoriter är Okunnigheten (2002). Den är gjuten som en tegelsten att läggas i kundvagnen för svenska sportjournalister som kan i all enkelhet upplever sig som de utvalda, bästa bland de enfaldiga. Och här råder det ingen som helst tvekan att den lokala representationen hävdar sig mycket väl i denna kategori. Och då var det bara en översättning kvar av en blivande nobelpristagares alster. Skämtet (1987) måste jag bara tillägna de vilsna fotbollsanhängarnas fixstjärna och bloggarhjälte Lander tillsammans med flera aktörer inom samma nisch. Och det är allt från Laul och Blondinbella till Rosing. Ni som inte läst Skämtet kan få en kort resumé. ”En melankolisk duett om sprickan mellan kropp och själ.” Ridån (2007) är som gjord för bottenlagen i allsvenskan och storstadslagen som tappat publikens uppskattning. Självklart får det också ges till puckona som kastar lösa attiraljer och glåpord på läktarplats. Kanske med en uppmaning på köpet - byt aktivitet eller livsstil är hälsningen. Och till sist tillfaller det även mig själv eftersom detta är den sista krönikan för den här säsongen, kanske för gott. Det visar sig vad tiden för med sig när klockorna har ringt in det nya fotbollsåret. Slutligen så kan jag bara sammanfatta fotbollssäsongen med ett citat av Douglas Adams. ”Vi människor är nästan unika genom vår förmåga att lära av andras erfarenheter, men också slående i vår uppenbara ovillighet att göra just det.”

 

Resten av försäsongens handel och vandel när det gäller spelar- och ledarövergångar följer ni med störst tillförlitlighet på klubbarnas egen hemsida och lokalradion. Annars blir det lätt som detta citat av J. Liebling. ”Folk lyckas förväxla nyheter med vad de läser i tidningarna.” Man kan också om man är naiv välja alternativet från Rose Macaulay. ”Man ska tro på allt som står i tidningarna – det gör dem mer intressanta.” Det som är en viktig och angelägen uppgift för nästa års ledare i alla våra lag, det är att mana in ett framgångstänk som mantra som typ ett kroppseget body lotion hos våra pojkar och flickor. ”Ingen blir sämre bara för att någon blir bäst.” Alla kan alltså bli bättre i ett lag – trots att någon blir riktigt, ruskigt bra. Kalmar och Viktor Elm är ett gott exempel på detta. Tag plats – dörrarna stängs och nu löser vi biljett till nästa säsongs äventyr. Må bästa laget vinna! "Det är inte sant att människor slutar jaga sina drömmar för att de blir gamla, de blir gamla för att de har slutat jaga sina drömmar."  Gabriel Garcia Marquez har en vägvisning till oss alla som vill vara lekfulla och glada! Obs – detta är en pyramidal skillnad mot klackarna som har klackarna i taket och är både glad pack och fulla!

 

P.P